Osse va de årets första månda

Nyårslöften är inget för mig. Jag kan inte hålla dem ändå.

Framför allt minns jag med fasa den tid då sluta röka var det mest aktuella. Herrejösses, ibland gick det ju långt in på nyårsdagen innan det sprack.

Många gör nämligen misstaget att måla upp små drömbilder i sina nyårsvisioner. För att ha en chans måste man lägga löftena på en nivå där det finns rimlig möjlighet att uppfylla dem.

Därför är mina nyårslöften:

* Inte gå ner ett hekto i vikt.

* Dricka alkohol varje dag.

* Inte automatiskt ge fingret åt alla som inte använder blinkers.

* Sluta fräsa åt kärringar/gubbar som inte lägger upp stoppmarkering på kassabandet.

* Inte kasta mig över fjärrkontrollen så fort jag ser Fabian i tv-reklamen.

* Inte kasta mig över fjärrkontrollen så fort jag ser nån Hollwoodfru i tv-reklamen.

* Inte längre tycka att SD ska ha samma rättigheter som övriga partier enligt demokratisk ordning.

Det borde vara så försiktigt formulerade avsikter, att de ska gå att hålla.

Men icke. Redan på årets första dag sprack det på en av punkterna.

Alkoholen blev mitt fall, skulle man kunna säga.

Där fortsatte jag min svit som nu är uppe i sju vita veckor. (Yes! Äntligen lyckades jag få in det nånstans.)

* * *

Det fortsatta mördandet i Malmö är annars förstås det som alla talar om. Eller skriver om.

Sådana händelser sätter fingret på den förändring som skett inom kommunikationen.

Numera är det inte tidningarna som är nyhetsförmedlande. Åtminstone inte när det gäller de mer närliggande informationerna.

En tidning har tryckfrihetsförordningen och diverse etiska regler att följa. Därför har namnen på de mördade inte publicerats.

Men jag vet vad de heter. Det tar inte många sekunder att få fram det på nätet. Om det sedan är bra eller dåligt kan man diskutera.

Däremot kan det skapa rykten och felaktiga slutsatser om inte skribenten har tillräckligt med kunskap.

I Rosengårdsfallet har det sagts att mordoffret var ”känd för polisen”, men också ”förekommer ej i brottsregistret”.

Det enkla svaret på de motsägelsefulla uppgifterna är, såvitt jag förstår, att ingen under 15 år förekommer i brottsregistret eftersom de inte är straffmyndiga.

* * *

I kväll sänds ett minnesprogram om Tio i topp. Det är 50 år sedan den första omröstningen – som var i Malmö.

Jag skulle utan vidare kunna påstå att jag var med, att bevisa motsatsen skulle förmodligen vara omöjligt. Men det var jag inte.

Inte den gången, vill säga. Däremot några år senare.

Då hade Klubb Bongo fått ett antal biljetter till sändningen – som den gången var på Lorensborg. Dessa delades ut av direktörerna Dan Walterström och Per Falck mot ett löfte att rösta på det Malmöband som just den dagen skulle testas. Jag kommer inte ihåg om det var Namelosers, Gonks eller rentav Troublemakers som var aktuella. Inte heller om kuppen lyckades.

Däremot minns jag från den allra första sändningen – som jag följde via radion – att denna låt var med bland dem som testades:

http://www.youtube.com/watch?v=fFby7y7-kW0

Den kom dock inte in.