Osse va de månda – igen

I kväll blir det en helafton för oss masochister. Idrottsgalan i tv.

Där vi under ett par timmar kan njuta av hur den ena skidåkaren efter den andre premieras – trots att de i sin idrott bara har konkurrens från någon promille av jordens befolkning.

Snedfördelningen kan lättast utläsas i de individuella utmärkelserna. Svenska Dagbladets guldmedalj har vid 23 tillfällen tilldelats idrottsutövare som varit beroende av snö eller is, 5 gånger har fotbollen premierats.

Jerringpriset har 14 snö/is-vinnare, fotbollen har fått det 3 gånger.

Så det blir väl några snömosare som kammar hem priserna i år också.

När det gäller årets bästa idrottare är det egentligen två som är givna: Lotta Schelin och Zlatan Ibrahimovic. De har hävdat sig i internationell konkurrens i världens största idrott.

Men jag är inte säker på att juryn resonerar så. Det finns ju en kvinna som i sitt tolfte försök, eller nåt sånt, lyckades skjuta prick i alla tavlorna. Eller damen som hittade rätt i skogen trots att även ett par andra nationer deltog.

Sen är det bara att hoppas på att tokerierna inte går så långt att Charlotte Kalla/Ida Ingemarsdotter premieras som årets lag.

Två personer kan väl inte betecknas som ett lag. Och inte ens Norge tog tävlingen på allvar – överlägsna Marit Björgen ställde inte upp.

Det enda som skulle förgylla kvällen är om Rolf-Göran Bengtsson får priset som årets manlige idrottare.

Och då lägger jag in värderingen att han varit en föregångsman. Han blev den förste svensk som lyckades vinna ett internationellt mästerskap i sin idrott.

Det fanns en tid då Sverige tog guld i dressyr och fälttävlan (OS i Stockholm 1956 bland annat), men inte fick vara med på hoppningen. Svenska ryttare – och kanske framför allt hästarna – var inte kvalificerade.

Naturligtvis är det länge sedan, men är en del av den tradition som Rolf-Göran Bengtsson undan för undan övervunnit.

* * *

”Kvinna rispad med kniv vid rån, Knivrån på Bergsgatan, Två knivrånades och bands”

Bara några bland dagens nätrubriker.

Herrejösses, har dom inte sett att det varit en manifestation mot våldet?

* * *

Håkan Juholt är tillbaka i Sverige efter en utlandssemester. Det är tveksamt om det är något positivt för socialdemokratin.

Opinionsmätningar ska tas för vad de är värda, men är bara ett exempel på den otroliga motvind som partiet i allmänhet och Juholt i synnerhet kämpar emot.

Allra värst är att för varje dag som går så läggs Juholts ledaregenskaper i allt mer öppen dagar. Han saknar ju totalt utstrålning och auktoritet.

Och den på förhand omvittnade humorn har jag inte sett till.

”Alla ska få det bättre” är ingen slogan man vinner val på numera.

Håkan Juholt är inte kvar året ut.

* * *

Apropå hästhoppning fick jag för några år sedan väldigt plötsligt rycka in som reporter på VM i Spanien.

Jag försökte inte dölja, men heller inte briljera med, min okunnighet. Så när vi stod några stycken och intervjuade Malin Baryard råkade jag befinna mig bakom stjärnhästen Butterfly Flip. Anförtrodde en kollega att jag tyckte det var pikant att Malin satt en röd rosett i svansen på Flippan.

– Ja, det är en varning för att hon har en benägenhet att sparka bakut.

Min förflyttning tiondelen senare var som i ungdomens dar.