MFF tappade 120 miljoner kronor

februari 22, 2021

Trots att dagarna fyllts med tv-sändningar med snötävlingar fanns det några luckor i tidsschemat. Till exempel för att titta närmare på MFF:s årsredovisning.

Om man påstår att det är friserade siffror så är det naturligtvis inte korrekt. Allt är kontrollerat av auktoriserade revisorer och lämnar därför inga frågetecken efter sig.

Men det kan ändå vara lite intressant att gå in i detaljerna. Till exempel nettoomsättningen för fotbollsverksamheten.

Då kan man, om man är lagd på det hållet, konstatera att MFF tappade 120 miljoner kronor i intäkter.

* Matchintäkterna var 59 miljoner kronor trots att det inte fanns en enda betalande åskådare på hela säsongen.

* Intäkterna för spelarförsäljningar ökade med 12 miljoner kronor. Men där handlar det om när cashen kommer in. Ersättning för Mattias Svanberg lär ingå.

* Ersättningen från Uefa minskade med 74 miljoner kronor trots deltagande både vår och höst, vilket förklarar en del av tappet.

Men till slut, när man skrivit av, flyttat runt och kalkylerat – men inte hittat på — hamnade den totala årsredovisningen på –48,6 miljoner kronor. Vilket anses innebära ”likviditeten stark och soliditeten oförändrat hög”.

Intäkterna från Europaspel är grunden för en sund ekonomi. Men när MFF blev utslaget direkt av Vardar från Makedonien i Champions League för några år sedan, så blev det inga Uefapengar. Ändå redovisade man det året ett 0-bokslut. Det var trolleri.

* * *

MFF startade tävlingssäsongen med att förlora på hemmaplan mot Västerås. Två nya baklängesmål mot lag från undervisioner, IFK Malmö och Falkenberg, plus förlust mot allsvenska Mjällby. Jag vågar påstå:

Det hade inte hänt med Rasmus Bengtsson på planen!

Fortfarande har inte MFF kunnat förklara att man behandlat en spelare på ett sätt som aldrig tidigare förekommit i klubbens 111-åriga historia.

Är det något medlemmarna kan påverka vid kommande årsmöte? Eller är det styrelsens uppdrag att rensa bland de anställda?

* * *

Det var tur att Sebastian Samuelsson och Hanna Öberg bara tog brons i mixade lag i skidskytte-VM, annars hade handbollslandslaget plats som ”Årets lag” gått åt skogen.

Tvåmannastafett. Lag? Nej, för att räknas som lag ska man uppträda samtidigt och vara minst fem på planen. Det är min åsikt.

* * *

I veckan slog det ner som en bomb i mitt grannland, att världens bäste handbollsspelare Mikkel Hansen återvänder till sitt hemland för att spela i Aalborg.

Fast inte förrän efter sommaren 2022.

För en dansk borde det inte komma som en överraskning. Där borde man känna till sina egna skatteregler.

Man har vad som kallas forskarskatt, vilket innebär att utländska gästarbetare bara behöver betala 27 % i skatt, vilket även omfattas av idrottsutövare.

Men Mikkel Hansen är ju dansk. För några år sedan infördes nämligen samma skattelättnader för danskar som varit utomlands tio år i sträck.

Sommaren 2022 har Mikkel varit tio år i Paris Saint-Germain. Som av en händelse.

* * *

Man kan fundera över hur MFF:s Sören Rieks resonerar. Sommaren 2022 har han också varit utomlands i tio år.

* * *

Att SHL i ishockey fortsätter att försöka spela samtliga 52 matcher i dessa pandemitider är obegripligt.

Efter tisdagens omgång har Malmö Redhawks spelat fem matcher färre än tre av sina seriekonkurrenter.

Man borde naturligtvis kapat en tredjedel av serien. Det hade blivit lite ojämnt med antal hemma- och bortamatcher, men borde ändå vara ett mer rättvist spelsystem.

Men det ligger förstås i vanlig ordning ett tv-avtal i botten som hindrar. Pengar är viktigare än sportslig rättvisa – och hälsa.

* * *

Nu är det sportlov i mina trakter. Jag har dock beslutat att respektera läget och inte åka på någon fjällsemester.

Fast det har jag förstås inte gjort de 37 senaste åren heller.

Från sillarör till Nordpoelen

februari 15, 2021

För någon vecka sedan uppmärksammade jag Nils van der Poels framfart på skridskobanan. Nu slog han världsrekord igen. På en tid som var på sekunden tre minuter bättre än det världsrekord som Jonny Nilsson satte 1963. När Jonny hade åkt 12.32,95 (Poels tid) hade han fem varv kvar.

Naturligtvis kan en hel del förklaras med yttre omständigheter. Jonny åkte på en utomhusbana i Karuizawa i full snöstorm. Van der Poel åkte inomhus i Heerenveen där isen naturligtvis preparerats på ett annat sätt.

Mest av allt det här med klappskridskon. Där skon lyfter från själva skridskoskenan vid varje skär.

Det kan vara en uppföljning av vad som kallades ”sillarör” förr i tiden. Då fäste man skridskon direkt på vanliga kängor.

Och de gick av vid varje skär.

* * *

Nu är det den tiden på året då barnen slipper få undervisning. Hemma har ju många varit i snart ett år. Men det är dags för sportloven.

Som traditionen numera bjuder är Göteborg (och Jönköping) först ut. Nästa vecka är det dags för de erövrade provinserna i söder.

Trots att jag nyligen uppnådde en aktningsvärd ålder har även jag upplevt en viss extra ledighet.

Det var på 1950-talet som det i Malmöregionen infördes något som kallades kul-i-tre. Under tre dagar erbjöds skolungdomen både idrottstävlingar och studiebesök på företag.

Att det stannade vi tre dagar berodde på att vi på den tiden gick i skolan även på lördagar. Så småningom, när det infördes fria lördagar, utökades lovet till en hel vecka, som då fick namnet Kul-i-fem. Det kan ha varit 1967/68.

Många minnen från de här loven, men här är några:

* Information med SAS på Stadsbiblioteket filial på Nobeltorget. Företaget berättade att man skulle börja flyga över Nordpolen för att ta sig till USA. Det var jag den förste som fick veta.

* Företagsträff med LM Ericsson. Där berättade man att det skulle lanseras en ny telefonmodell som kallades Ericofon. Den kom sedan att marknadsföras som Kobra och hamna i många svenska hem. Själv har jag aldrig haft någon Kobra, men jag var den förste som fick se den.

* Straffsparkar på Kalle Svensson. Den då aktive landslagsmålvakten ställde sig i ett handbollsmål i gamla Tennishallen och vi fick försöka göra mål från strafflinjen (7 meter). När jag skulle skjuta tyckte Kalle att det var dags att visa alla sina kvalifikationer. Trots att jag satte mitt skott kanonhårt upp mot krysset, lyckades Kalle kasta sig och rädda med fingerspetsarna. (I den har återgivningen kan viss överdrift förekomma.)

* * *

Numera är sportlovet i stor utsträckning synonymt med resor till fjällvärlden, både i Sverige och till Alperna. Denna gång har jag bestämt mig för att avstå. Det har jag i och för sig gjort de senaste 37 åren, så det har inte med pandemin att göra.

Många förfasar sig över dem som trots det reser på skidsemester. Det har jag och Anders Tegnell ingenting emot.

När man har sådana där brädlappar under fötterna så garanterar bara det, att man håller avståndet på två meter. Liftarna är enda problemet, som vad jag förstår man har löst.

Nog är det bättre att ha folk utomhus på säkert avstånd än att de ska trängas i storstädernas gallerior.

* * *

Risken finns förstås att sjukhusen i den delen av världen belastas med benbrott och annat elände i stället för att bekämpa coronan.

Men olyckor kan även hända i hemmiljö. Till och med på Drottningholms slott där drottning Silvia ramlat och ådragit sig frakturer på ena armen.

Hade Säpo ledigt?

* * *

En annan händelse som dragit på sig skymningspressens uppmärksamhet är att proffsboxaren Mikaela Laurén väntar barn.

So what? Det föds 115 000 barn årligen i Sverige, så det kan inte vara någon märklig prestation.

Men Mikaela har en fantastisk förmåga att skapa intresse kring sin person. Hennes insatser i boxningsringen är att jämföra med en 25:e plats i skidskytte, vilket säger en del.

Däremot finns det anledning att beundra henne för att hon slog svenskt rekord på 200 meter fjärilsim en gång. Den prestationen gav dock ingen nämnbar publicitet.

En fläck på MFF:s banér

februari 8, 2021

Kan inte låta bli att fundera över Rasmus Bengtssons situation i MFF. Framför allt för att en tjänsteman förbjudit tränaren att ta med Rasmus i laget.

Omständigheter som omges med tystnad. Tränaren hänvisar till tjänstemannen, som inte vill säga någonting.

Jag vägrar tro, att det är Rasmus uttalande i en tidningsintervju (”jag har blivit behandlad som en råtta”) som är den enda anledningen.

Eller att bråket som uppstod på träningen när Rasmus rök ihop med tränaren efter att ha ifrågasatt ett domslut.

Symboliskt rött kort för Rasmus Bengtsson i MFF.

Sånt händer dagligen och stundligen i alla fotbollsklubbar. Det är inte tillräckligt för att utesluta någon.

Och vad säger supportrarna? De som ofta och högljutt ungerstryker att MFF är en medlemsförening. Har de inte rätt att få veta vad som händer i sin förening?

Med hänvisning till pandemin har MFF inte kunnat ha några medlemsmöten. Därmed klarar man sig från kritik – och öppenhet.

Genom gällande lagar och arbetslivsstadgar måste MFF låta Rasmus vara med på träningarna. Och därmed betala ut hans lön, som inte är obetydlig.

Hur upplever övriga spelare när en av deras kamrater är utesluten ur gemenskapen när det är dags för match? Var finns det solidaritet?

Nu är de flesta i dagens fotboll sådana, att de är mest intresserade av summorna i kontraktet, sedan kan man strunta i klubben och kamraterna.

Naturligtvis kan man fråga sig varför inte Rasmus redan sökt sig vidare. En orsak är förstås, att ingen annan förening har råd att betala den lön som han har i MFF. Kanske är det så att MFF kräver en hög övergångssumma, i stället för att ge Rasmus fri transfers. Med tanke på klubbens omtalade ekonomi borde det låta sig göras.

Nu har det gått så lång tid att det bara är Sverige som har öppet transferfönster. Låt vara att möjligheten teoretiskt även finns i Norge, USA, Japan och Kina.

Erinrar mig en gång för länge sedan när Bob Houghton ville ställa över Bosse Larsson en match efter att han överträtt alkoholreglerna på en resa. Då gick Eric Persson in och förklarade för Bob, att det skulle skada föreningen. Och Bob böjde sig direkt.

Tydligen finns det ingen i MFF-ledningen i dag med samma auktoritet som Eric Persson – och för all del Hans Cavalli-Björkman.

Det som nu utspelas är en fläck på MFF:s banér.

* * *

MFF har spelat två träningsmatcher utan seger. Det ska man naturligtvis inte dra några långtgående slutsatser av. Men den rådande konflikten inom spelartruppen kan spela roll.

Matchen i Kalmar gav dock ett besked. När det snöade som värst i första halvlek var man glad att det inte var en allsvensk match som skulle avgöras under sådana betingelser. För så vill de ha det som förespråkar en övergång till höst-vår. Det förutsätter spel i februari.

I Danmark har man redan avverkat två omgångar i Superligan. Trots att det bara i ett fåtal fall handlar om konstgräs.

Det nordligaste laget i Superligan är AaB från Ålborg. Geografiskt ligger det i nivå med Varberg.

* * *

Från och med i dag är det tufft för oss som gärna nedvärderar idrott på nederbörd. I nästan en månad framöver är det VM-tävlingar dagligen. Alpint, skidskytte och längdskidor.

Och inte blir det bättre av att just i dessa dagar har även min omvärld blivit försedd med snö.

Trots all denna utsatthet kommer jag dock att sitta klistrad vid tv-apparaten.

Men kalla det inte världshändelse.

* * *

Något som också fått mig fastbunden vid tv-n är polisserien ”Tunna blå linjen”. Jag har lite svårt att avge ett omdöme på filmens kvalitet, eftersom jag hela tiden bara sitter och försöker spana in vilken Malmömiljö som den utspelas i.

Kanske för att jag fick en upplevelse direkt i seriens början. Butiken som ”morfar” har är min barndoms speceriaffär. Men på min tid var det expediering över disk och det fanns ett mycket begränsat varuutbud. Man fick till exempel inte sälja mjölk, utan det skötte den närliggande mjölkaffären.

Butiken ligger i hörnet Osbygatan-Brobygatan.

* * *

75:a från och med i morgon.

En fantastisk sportsöndag

februari 1, 2021

Vilken otrolig idrottssöndag vi just upplevt. Jag var tvungen att skjuta både disk och dammsugning på framtiden, eftersom jag satt klistrad vid tv-apparaterna i princip hela dagen.

Ja, man måste förstås ha mer än en tv. Men det har väl alla? Det är en absolut nödvändighet när sändningarna ibland kolliderade med varandra.

Så här upplevde jag söndagen:

* Alpina världscupen.

Den ägnade jag inte en sekund. Det verkar finnas någon svensk, men han kör ur varje gång, annars inget. Och världsstjärnorna känner jag inte till längre. Det var bättre när Gustavo Thöni och bröderna Mahre kämpade mot Ingemar Stenmark.

* Sprint på längdskidor.

Naturligtvis var man intresserad sedan det skrivits världshistoria på lördagen när en svenska besegrade Therese Johaug. Med sprint har skidåkningen åtminstone blivit tv-vänlig. Och framför allt en svensk stjärna i Linn Svahn. Även om den internationella konkurrensen är minimal, så var hon trots allt bäst.

* Friidrott från Düsseldorf

Det är väl bara Zlatan som ensam kan locka fler tittare än när Armand Duplantis hoppar stavhopp. Han gör numera strömhopp över sex meter.

Vi som själva har utövat stavhopp vet hur svårt det är. Mitt personliga rekord är 205 cm, utfört med granstör som stav på en äng i Tjörnarp.

* Bronsmatch i handboll

Här hjälpte det inte med dubbla tv-apparater. Bara några glimtar av Spanien–Frankrike, eftersom konkurrensen från Linn Svahn och Armand Duplantis blev övermäktig.

* HK Malmö–Alingsås i handboll

Alltså i konkurrens med två VM-matcher, men där det i tidsprogrammet fanns en lucka. Några sådana lyckades dock inte HK Malmö hitta och det var enkelt att lämna en stund innan slut.

* Prix d’Amerique

Två gånger om året intresserar jag mig för trav. Det är Prix d’Amerique i januari och Elitloppet på Solvalla sista helgen i maj. Då är det mer sport än spel.

Egentligen förstår jag inte storheten med Prix d’Amerique. Inte konstigt det blev en massa omstarter med de startförållanden som man har där. Och en massa rackartyg långt ifrån vad som är fair play.

Men Björn Goop är en duktigt idrottsman.

* VM-final i handboll

Dagens huvudevenemang. Visst fanns det svenska förhoppningar. Men de förutsatte att antingen målvakten Niklas Landin eller spelföraren Mikkel Hansen hade en dålig dag, helst båda samtidigt. Det hade de inte, utan visade yppersta världsklass båda två. Då var Sverige ett slaget lag.

Eftersom internationell handboll inte längre är min specialitet, var det en rad okända spelare i det svenska laget. Var kom de ifrån? Jo, ligorna i Danmark och Tyskland. Tyvärr fick två av de skånska bidragen, Valter Chrintz och Alfred Jönsson, begränsat med speltid. Men de visade ändå att de hör hemma hos vice världsmästarna.

Jag vet inte om man behöver bo i den här delen av landet för att förstå hur stor handbollen är i Danmark.

VM-finalen hade en flera timmar långt uppsnack i tv. Själva finalmatchen direktsändes i båda de rikstäckande kanalerna, DR1 och TV2.

Mätningar visar att 2,6 miljoner danskar såg matchen. Det är 45 procent av befolkningen.

Motsvarande siffra i Sverige, där TV6 sände, var 1.9 miljoner tittare, motsvarande 18 procent av folket.

* * *

Hörde på tv att i Aspeå hade man uppmätt ett snödjup på 132 cm. Googlar fram att orten ligger någonstans mellan Västerbotten och Ångermanland.

Man kanske inte kan kalla det snöfall, men det var lite puder på marken häromdagen även häromkring. Åtminstone ett par timmar.

Passade på ett mäta snödjupet. Omöjligt att utläsa. Det gick inte över metallskyddet på tumstockens ände.

Dock märks det att det är kallt. Senaste veckan har inte gräset växt en millimeter. Slipper gräsklippning åtminstone.

* * *

Den trevligaste fotbollsövergången hittills är att Anders Andersson engagerats att kommentera allsvenskan i Discovery. En inte oväntad transfer, eftersom Anders kom lite på sidan när Cmore tappade allsvenskan.

Svenstorps bidrag till tv-världen.

* * *

Efter det svenska handbollslandslagets insatser anser många att priset som Årets lag redan är vunnet.

Lugn i stormen. Det återstår fortfarande tvåmannastafetter på skidor, med eller utan bössa.

Der var et yndigt land

januari 25, 2021

Den danska kronan tappar i värde gentemot den svenska. Jag ser i mina anteckningar att den stod i 1,45 för bara tre månader sedan, nu har den sjunkit till 1,35.

Det spelar ingen roll nu när vi inte får fara över bron för att inhandla de få varor som är billigare på den danska sidan, det vill säga sprit och øl.

Under hela mitt liv har det funnits ett förhållande till Danmark. Jag minns hur jag på tidigt 1950-tal fick följa med min far på hans inköpsresor till Danmark.

Inte på det sätt som många tror, utan det handlade om tågfärjan Malmöhus. Och resan gick tur-retur utan att gå i land.

Inköpen bestod enbart av cigaretter ombord. Kanske jag fick en limonad i den ena riktningen.

På den tiden var inte de hygieniska möjligheterna fullt utbyggda i bostäderna. Många gick en gång i veckan och tvagade av sig på Kommunala Varmbadhuset (sen Rörsjöbadet), där min far var badmästare.

Och han fick många kompisar.

Det började med att han givetvis ordnade fribiljetter på färjan av en kompis.

Tågfärjan Malmöhus.

På den tiden var det fortfarande passtvång (avskaffat 1955), men det behövde inte vi. Farsan kände passpolisen.

Sen det här med cigaretter. Man fick köpa fem askar, men enligt tullreglerna bara ta iland två. Den logiken har jag fortfarande inte begripit mig på.

Farsan köpte ut sin ranson. Ja, ibland ännu mer eftersom han givetvis kände damen i kiosken.

Och sedan vandrade han lugnt igenom tullen utan att någonsin bli stoppad.

Alla tullare var återkommande gäster på badet.

Det är bra med kontakter.

* * *

Farsan berättade också att färjan gick inte raka vägen mellan destinationerna, utan gjorde en liten sväng på havet. Det var för att gästerna skulle hinna äta, förklarade han.

Nu var det en lämplig förklaring för en 5-6-åring. I själva verket var det så, att man inte fick servera alkohol på turer som var kortare än 80 minuter.

För att vara på den säkra sidan tog båtarna 90 minuter på sig för att ta sig över Sundet och därmed undvika alkoholförbudet.

När flygbåtarna kom 1965 och pressade överfartstiden till 35 minuter, hade alkoholrestriktionerna sedan länge lättats.

* * *

Ett färjebolag som hette Orangelinjen utökade verksamheten genom att arrangera ”Danstur till sjöss”. En släkting har berättat, att de lärde sig att direkt beställa in tre 12-or sprit när de kom ombord.

För en bit ut på havet blev det slagsmål och baren stängde. I princip alltid.

* * *

När det berättas minnen från Öresundsbåtarna handlar de ofta om festande och fylleri. Eftersom en dansk krona på den tiden motsvarade 75 öre i svenska, så var priserna billiga och omdömet på ungefär samma nivå.

* * *

För egen del hade jag ett intensivt utbyte i jobbet med Danmark åren före och efter senaste millennieskiftet. Jag var på plats i Parken varenda gång Danmark spelade.

På danska lagets träningar var alla spelare tillgängliga för intervjuer en stund innan. Detta under en tid när det danska landslaget hade världsstjärnor som bröderna Laudrup, Peter Schmeichel och senare Jon Dahl Tomasson.

Det var en yndig tid.

* * *

Numera finns det ingen servering på sträckan Malmö–Köpenhamn. Men det har inte med alkohollagstiftning att göra, utan att man i regel färdas med bil. 10 minuter över bron och sedan 93 sekunder till ”affären”.

Allt detta förvrägras mig numera.

Eller för att travestera bibelorden i Johannes 4:15:

”Herre, giv mig denna spruta, så att jag icke mer behöver törsta och komma hit för att hämta vatten.”

Vilken otrolig utveckling

januari 18, 2021

Kanske inte helt i skymundan, eftersom TV10 direktsände, men annars har svenske skridskoåkaren Nils van der Poel smugit under radarn.

Vid EM i helgen slog han svenskt rekord med 12.48,0 när han vann 10 000 meter.

* Nästan exakt en minut snabbare än vad Thomas Gustafson hade när han tog OS-guld 1988. En minut!

* Nästan tre minuter snabbare än när Jonny Nilsson slog världsrekord i Karuizawa 1963. Tre minuter!

* Nästan fyra minuter snabbare än när Sigge Ericsson tog OS-guld i Cortina 1956. Fyra minuter!

Jämfört med Sigge förbättrade Nils van der Poel tiden med 23 procent. Helt otroligt.

* * *

Sigge Ericsson i sin typiska mössa.

Man kan tala om en väldig utveckling på skridskoisen, men också vid sidan av.

Vi Malmöpågar hade aldrig sett ett par hastighetsskridsko i hela vårt liv. Men i den mån vi valde huvudbonad så var ”Sigge Ericsson-mössa” prio nummet ett. Alltså en sådan som Sigge hade när han åkte.

Jag har i mitt stilla sinne undrat vad Sigge fick ut av det rent ekonomiskt. Kanske inget, eftersom det inte var någon specialdesignad mössa. I dag hade det flutit in miljoner på kontot.

Och då fick vi ändå nöja oss med tidningsbilder av Sigge. TV hade fortfarande inte börjat sända i Sverige när Sigge var på topp. Hans lopp följde vi via radion. Det var naturligt att notera alla mellantider, varje varv, för att sedan kunna jämföra med när norrmannen ”Kuppern” Johannesen åkte.

Även Jonny Nilssons fantastiska världsrekord 1963 fick vi följa i radion. Då fanns svensk tv, men utvecklingen med satelliter hade inte kommit så långt att man kunde överföra bilder från Japan.

* * *

Skridsko var en stor sport publikt sett på den tiden. Alla tiders publikrekord noterades på Ullevi 1971. På två dagar kom det sammanlagt 69 559 åskådare när VM arrangerades.

Svenskt hopp den gången var Göran Claeson, men han fick nöja sig med andraplatsen efter Ard Schenk.

Något år därefter startades en proffscirkus, som enligt min mening tog död på intresset för skridskosporten. Den som var med där miste sin amatörstatus och fick inte ställa upp på OS och VM. Utan mästerskapsglans försvann intresset.

När Thomas Gustafson tog OS-guld 1984 och 1988 hade proffsstämpeln tagits bort. Då hade Ullevi försvunnit som skridskoarena och ersatts av Ruddalen och några mästerskap av rang arrangerades inte i Sverige. I gengäld fick Thomas stor uppmärksamhet genom tv-sändningarna.

* * *

Skridskovärlden har också förändrats internationellt. Nils van der Poel hade tre nederländare efter sig på 10 000 meter och bara två norrmän hade kvalificerat sig.

* * *

I söndags sände SVT närmare tre timmar från världscupen i skidskytte. Det kan jag köpa, eftersom det är suverän tv-underhållning.

Men nu kan sporten vara på väg att slå igenom i fler länder.

Till min stora överraskning ägnade även danska TV2 tävlingen uppmärksamhet.

28 sekunder, men ändå.

* * *

Med mitt kontinentala boende kan jag även följa vad som händer i vårt grannland Danmark, där självfallet VM i handboll är det stora intresset.

Vet ni vad det finns för likheter mellan en svensk skidskytt och en dansk handbollsspelare när de intervjuas i tv?

Båda bär munskydd – och man fattar inte ett ord.

* * *

En del människor säger att de inte vill bli vaccinerade mot covid 19 på grund av biverkningar.

De borde inse att det finns biverkning mot att inte vaccinera sig också – döden!

* * *

Gång på gång varnas det i diverse riksmedier att det är ”risk för snökaos i hela landet”.

Sverige är 157 mil långt fågelvägen, det innebär stora skillnader även vädermässigt.

Själv ska jag gå ut och klippa gräset.

Inställd blogg är också en blogg

januari 11, 2021

I dag blir det ingenting. Av flera skäl:

* Internt förbud att skriva skit om skidåkning, vilket ändå varit svårt denna helg.

* Datorbyte. Ny dator, inköpt på rekommendationer av 11-årigt barnbarn, ska installeras.

* Tandläkarbesök. Ända sedan jag blev misshandlad på Södervärnsskolan på 1950-talet har det från tandkläkarskräck fortsatt med ständigt obehag.

* Återbesök hos annan läkare i morgon, vilket inte är speciellt lustfyllt det heller.

* Idéfattigdom, vilket vanligtvis brukar botas framåt eftermiddagen. Men då är det för sent.

* Kallt och blåsigt.

Men en inställd blogg är också en blogg.

Lägg ner Jerringpriset

januari 4, 2021

Ibland vill man vara tidigt ute. Så därför är det lika bra att få det sagt med en gång:

Lägg ner Jerringpriset!

Det var en gång tänkt att tilldelas den idrottsperson som varit bäst under året. Jag tror att röstningen från början skedde med vykort till Radiosporten.

På den tiden var det någorlunda vettiga vinnare som utsågs. De röstande behövde lägga både tid och pengar för att göra sin röst hörd.

Men sedan kom Internet. När man kunde sitta hemma och rösta hur många gånger som helst. Plus att tv kom in i bilden.

Svängningen kan också tidsättas till millennieskiftet. Då skidskytten Magdalena Forsberg fick priset fyra år av fem.

Den idrottsliga prestationen var inte längre det viktigaste, utan den personliga utstrålningen. Sånt gav röster trots att hon utövade en idrottsgren med mycket smalt internationellt anseende.

Zlatan Ibrahimovic har fått priset en gång (2007), men har sedan dess haft en internationell toppkarriär i en sport som utövas över hela världen.

Han borde ha vunnit Jerringpriset lika ofta som Guldbollen. Framför allt 2012 när han hade fört Milan till italienska mästerskapet, blivit utsedd till ligans bäste spelare och uttagen i Årets lag.

Men i Jerringpriset fick han ge sig för en kvinnlig triathlonutövare vars främsta merit var att hon blivit slagen i OS. Tröströsterna haglade.

Och då ska vi inte tala om 2010-talet när ridsporten genom organiserade röstkupper fick fram vinnare tre gånger.

Då var det många som insåg att Jerringpriset spelat ut sin roll som seriös utmärkelse.

* * *

Detta år blir det förmodligen inga nya rop på att omröstningen ska läggas ner.

Stavhopparen Armand Duplantis är självklar.

Till en del beroende på att eventuella motkandidater inte finns genom att coronapandemin förhindrat de flesta tävlingar.

Nu ställs han mot kandidater som är gränsfall till löjeväckande.

* * *

Årsskiftet har också inneburit att det är dags för ”silly season” när transferfönstret öppnas för fotbollsövergångar.

Tyvärr inväntar jag bara dagen när det blir klart att Anel Ahmedhodzic och Andreas Christiansen lämnar MFF. Ty, den lär komma.

När det dessutom är klart, att Isaac Kiese Thelin inte fortsätter (han är redan borta från MFF: hemsida) lär det bli ett nästan omöjligt uppdrag att fylla luckorna.

Men i förhandssnacket till våren kommer MFF förstås ändå att framstå som guldfavorit.

* * *

Det här om munskydd är bra eller dåligt har diskuterats fram och tillbaka.

Men det finns en yrkesgrupp som tycker det är jättepraktiskt.

Nu kan rånarna klä sig innan de går på jobb.

Menlösa barns dag

december 28, 2020

I dag har Benjamin namnsdag. Läser jag till min förvåning och förskräckelse. I dag, den 28 december? Då är det ju:

Menlösa barns dag.

För så har det alltid varit, åtminstone så långt jag kan minnas. Men det är det här med närminnet, eller om man kan kalla något så när det ligger 20 år tillbaka i tiden. Det var nämligen då som man ändrade namnsdagen.

Anledning var att ”menlös” hade tappat sin ursprungliga betydelse. Jag ska villigt erkänna, att jag i min tidiga ungdom i min tankevärld betraktade det som ”alla fubbickars dag”.

Men menlös betydde ursprungligen oskyldig, att man inte hade några synder på sitt samvete.

Och då fanns det betydligt färre som uppfyllde kraven. Kanske i nivå med Torun den 23 februari, som 213 personer har anledning att fira.

* * *

Det är inte bara namnsdagar som ändras. Samma sak med gamla hedervärda yrken.

Städerska blev lokalvårdare. Och när inte det var fint nog så blev det hygientekniker eller golvkosmetolog.

Vaktmästare ska numera tituleras internservicegeneralist.

En vanlig enkel tjuv blir väl egendomsmäklare.

Kassörska gäller inte heller längre, Nej, ekonomibiträde ska det vara.

Om sådan jobbar i Lund under mellandagsrean så blir det justitieministerbetjänare.

* * *

I dagarna släpptes också sammanställning av årets nyord, alltså ord som använts flitigt under året utan tidigare benyttjande.

De flesta handlar om corona, men jag fäster mig vid två andra.

Jag är en ”boomer”. Det anses syfta på oss som tillhörde de stora barnkullarna runt andra världskrigets slut, babyboomen. Flest hade 1945 med 135 000 nyfödda. Sedan gick det ner till lägstanivån 1982 då endast 90 000 föddes. Nu är det uppåt igen och 2019 föddes 114 000.

Ett annat nytt ord är ”bolundare”, som avser hur mycket man kan bygga på den egna tomten utan bygglov.

Och det visar på en utveckling som skett:

Friggebod var först när det 1979 blev tillåtet med en utbyggnad på 10 kvm. Namnet kom från dåvarande bostadsministern Birgit Friggebo. Ni vet hon som ville sjunga ”We shall overcome” när hela Rinkeby (tror jag det var) kokade.

Attefallshus kom 2014 när Lennart Attefall var bostadsminister och tillät utbyggnader på 25 kvm.

Och så nu Bolundare, efter nuvarande bostadsministern Per Bolund. Nu är det tillåtet med 35 kvm, men krav på full boendestandard.

* * *

Just nu pågår JVM i ishockey. Där spelarna får vara högst 18 år gamla.

Men det är inte anpassat till dagens svenska samhälle. Åtminstone inte om det hade varit en juridiskt utbildad domare:

– Strafftiden är två minuters utvisning för en vuxen, men med tanke på din ålder så får du en filt att sitta på och utvisningsbåset är öppet så du får komma ut när du vill.

* * *

Konstaterar att det inte är mycket skåningar i JVM-truppen. Den ende är målvakten Calle Clang – och han är bleking. Även om han spelar i Kristianstad.

Då tänker man på hur MFF:s guldlag är uppbyggt att skåningar.

Ända tills man börjar räkna. Av de 17 spelare som startat flest matcher, är det bara fyra som har skånskt pass.

* * *

Jag är ingen nörd på engelsk fotboll. Men kollar alltid hur det gått för Roy Hodgson och hans Crystal Palace. 0–10 på de två senaste matcherna.

Undrar om inte Roy är inte på sista versen av sin sagolika tränarkarriär. Han är 73 år gammal och det är 45 år sedan han började i Halmstads BK.

Sedan dess har det blivit 17 klubbar och fyra landslag.

Men framför allt vann han allsvenskan fem år i sträck med Malmö FF.

* * *

Därmed är vi redo att gå in i ett nytt år. Kom ihåg Dean Martins ord: ”Det är bara amatörer som super till nyår”.

Och bara idioter som skjuter raketer. Då menar jag inte ”menlösa”.

Julevangelium om vår tids Messiaz

december 21, 2020

Ty det hände sig vid den tiden att från kejsar Cal Gustf utgick ett påbud att hela varden skulle skattskrivas.

Detta var bara en av tusen skattskrivningar och den hölls när Stiffe var rikshövding över Svarrje.

Då skulle alla färdas var och en till sin stad, för att låta skattskriva sig. Ehuru hände detta ett år då landets drabbats av en pandemi och det i stället skulle ske digitalt.

Så gjorde ock Jimmie och eftersom han var av Davids hus och släkt, skickade han sin ansökan från staden Sölvesborg i Blekinge upp till Davids stad som heter Tokholma, för att låta skattskriva sig jämte Ebba, sin trolovade som var på smällen.

Bilden är ett montage!

Medan de voro på socialkontoret, hände sig att tiden var inne, då hon skulle föda. Och hon födde sin förstfödde son på det tillfälliga natthärbärget och lindade honom och lade honom i en krubba, ty det fanns icke rum för dem på Grand Hotell.

Från himlen uppenbarade sig då en ängel:

“Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela varden. I dag har en frälsare fötts åt er, han är Messias, och ska bära namnet Ibra.”

Rikshövding Stiffe beslöt att gossebarnet skulle uppvaktas. Stiffe var inte speciellt hällörad, men sa till sin piga Madde:

– Gå in på google och se vad det är för pågablära.

Madde var inte speciellt flyhänt i vare sig fingrar eller tanke.

– Det är ett gossebarn som fötts nånstans på rosornas gård långt ner i södern.

Stiffe frågade Madde vad de skulle uppvakta gossen med:

– Kanske ett par skidor?

Stiffe blev vred:

– E du bäng i loet? Där nere finns ingen snö.

– Förlåt, sa Madde. Jag var bara inne på att han kunde bli skidskytt, eftersom där får alla vara med på tv varje helg.

– Vilka egenskaper besitter detta gossebarn?

– Klokskap, skönhet, humor och ödmjukhet, läste Madde.

– Vafalls, undrade Stiffe. Då är han ju skåning.

Eftersom detta folkslag dominerar utövandet av idrott med en sådan tingest, så var gåvan klar: Han skulle få en boll.

Varden hade fått sin Messiaz.

* * *

Detta är en förkortad version, eftersom det i originalet (Lukasevangeliet) omtalas en rad resande, vilket är olämpligt i detta tidevarv.

Dessutom förekommer tre vise män. Även om Tegnell med nöd tillåter det antalet, var det svårt att hitta i politikens värld.

Apropå det är frågan hur SvT ska göra med Lady & Lufsen när de äter spagetti i Disneyland på julafton? Eftersom de vid tillfället inte tillhörde samma hushåll, borde det kanske klippas bort?

GOD JUL!