Zlatan kan göra som Bosse Larsson

november 30, 2020

Han vet hur man trycker på knapparna för att få uppmärksamhet. Zlatan, alltså. Nu genom att glänta på dörren till landslaget för en come back.

Det blir i så fall inte första gången en MFF-stjärna ändrar sig. Den störste av dem alla, Bosse Larsson, har gjort samma sak.

Några liknelser kan man plocka fram för dessa två MFF-giganter.

Zlatan tackade för sig direkt efter EM-slutspelet 2016. Bosse meddelade efter VM-slutspelet 1974 att han gjort sitt i landslaget.

Ändå var han med när Sverige spelade i VM 1978.

Det hade nämligen hänt en del på det privata planet under den tiden. Efter tre proffsår i Stuttgart åkte Bosse hem till Malmö 1969. Trots fantastiskt kontraktserbjudande om en fortsättning tackade han nej. Han ville hem till tryggheten i Malmö, pengar spelade inte så stor roll.

Trots alla övertalningsförsök om landslagscomeback tackade Bosse nej. Och han är väldigt svår att övertyga i sådana lägen.

Men så började tryggheten svikta 1978. Han jobbade då på Järnmontering i Limhamn (tror jag det var) och företaget hotade med uppsägningar.

Inför risken att bli arbetslös blev Bosse sårbar.

Det var då demonpromotorn Börje Lantz klev in i bilden. Han hade vi den tiden blivit marknadschef på Trelleborg AB. I den koncernen ingick då sportmärkena Tretorn och Hunt.

Börje var generös med företagets varor. Själv utrustades jag med diverse racketar, skor och träningsoveraller i sådan utsträckning att det i dag blivit fråga om mutor.

För säkerhets skull ringde Börje till förbundskapten Åby-Ericson och förvissade sig om hans intresse.

Åby hade vi något tillfälle sagt inför en landslagsuttagning: ”Först tar jag ut Bosse Larsson, sedan ser jag vem som kan komplettera honom” (inte ordagrant men i andemeningen). Så hans inställning var klar.

Då tog Börje Lantz sina marknadspengar för Hunt (som var inne på fotbollen) och erbjöd Bosse ett så lukrativt reklamavtal, att han med tanke på omständigheterna inte kunde tacka nej. Motprestationen var att Bosse skulle vara med i VM.

Någon månad senare såg vi hur Bosse Larsson med en helt sagolik framspelning friställde Thomas Sjöberg till det svenska ledningsmålet mot Brasilien i VM-premiären.

Direkt efter VM var det dock definitivt slut med landslaget.

Bosse spelade några matcher i MFF året därpå (långtidsskadad i Europacupkvartsfinalen mot Wisla Krakow) och avslutade karriären med ett år i Trelleborgs FF 1980.

* * *

Jag tror aldrig det blev några permitteringar på Järnmontering. I stället köptes företaget upp av Skånska Cementgjuteriet (nu Skanska). Där stannade Bosse fram till sin pensionering 2009 och hade då fått förtjänsttecken för lång och trogen tjänst.

* * *

Det lär inte behövas samma övertalningsförmåga för Zlatan. Börje Lantz är borta (dog 1999) och Zlatan riskerar inte uppsägning från något kontorsjobb.

Tvärtom har han redan lånat ut sitt namn för lukrativa reklamkampanjer. Spelbolaget Bethard, Samsung, Visa, Volvo, Vitamin Well och egna klädmärket A-Z är några.

Så han har redan fyllt pengaskrinet till bristningsgränsen.

”Det är inte pengarna det handlar om, utan principen.”

* * *

Det sistnämnda är ett citat ur filmen ”Den enfaldige mördaren” av Hasse Alfredson. Där talas det perfekt skånska filmen igenom.

Jag tänker på den när jag ser tv-serien ”Jakten på en mördare”. I en tv-intervju berättade regissören hur man hade vinnlagt sig om att de flesta ska tala skånska.

I helskotta heller.

Framför allt märks det på många av skådespelarna att de inte är hemtama i det skånska språket, alltså inte fått det med modersmjölken.

Det är en sak att uttala orden på vad som låter som skånska, men satsmelodin är uppländsk.

Visst är det kanske lite överkänsligt, men i tv-filmen uttalar man ordet ”någonting” som det stavas, men på talad skånska säger vi ”nånting”. Bara som ett exempel, Helge.

De positiva omdömena om filmen är okunnigt överdrivna ur mitt perspektiv.

* * *

Jag retar mig på sånt. Precis som när Malmö musikteater (som det hette just då) satte upp ”Dåliga mänskor”, Mary Anderssons berättelse om 1940-talets Malmö.

Där får Malmöoriginalet Skitta-Picka en dialekt som inte passerat Smålandsgränsen.

Sånt kan man reta sig på.

* * *

Mer relevanta klagomål på tv-serien är att det slarvas med grunderna i den juridiska världen.

Där finns inslag när polischefen vill anhålla någon, en misstänkt vill bli häktad i ett polisförhör. Så är det inte.

Polisen griper, åklagare anhåller och en domare häktar.

Sen finns det ett fjärde steg också som nu blivit allmänt:

En domstol friar.

MFF är sämre än förra året

november 23, 2020

MFF blev klara seriesegrare när det återstod tre matcher att spela i allsvenskan. En stark prestation, ändå är man sämre än förra året när det blev en andraplats.

Ja, med siffror kan man bevisa mycket. 2019 slutade MFF på 65 poäng. Denna säsong kan man som högst nå 63 poäng.

Värre är det för Djurgården, som är minst 15 poäng sämre. För att inte tala om Hammarby, vars facit är minst 18 poäng under vad man fick förra året.

* * *

MFF–Hammarby slutade 2–2. Det kan man inte ha så mycket synpunkter på. Den mest uppseende händelsen var när Sören Rieks grabbade tag i Hammarbytalangen Aimar Sher efter en ful tackling på Anders Christiansen.

Det var typ femte gången som Sher sparkade ner AC. Efter tumultet utdelades tre varningar, två till MFF:are och en till Hammarbys David Fällman. Men Aimar Sher kunde gå ifrån matchen utan något gult kort.

Domarna är proffs numera och uppträder oftast som sådana. Men man kan ändå undra varför förbundet tillsätter en domare från Malmö för en match med MFF – i Stockholm.

Där har införts ett nytt tänkande. Förr i tiden var det otänkbart att domaren kom från samma distrikt som något av lagen.

Jag minns att salig Efon Ask beklagade detta. Som Malmödomare fick han aldrig chansen att döma för MFF.

* * *

Alla matcher i alla idrotter påverkas av coronapandemin. Till matchen mot Hammarby hade MFF haft ett flertal fall sedan senaste matchen. Och MFF vägrar talade om vilka som varit smittade. Hänvisar, med all rätt, till den sekretess som råder kring medicinska frågor.

Men man borde kunna kräva att de som rapporterar i tv och tidningar åtminstone kunde berätta vilka som kan ha varit drabbade.

Listan kunde se ut så här:

Konstaterat smittade: Arnor Traustason, Anders Christiansen.

På bänken: Oscar Lewicki, Ola Toivonen.

Utanför truppen: Behrang Safari, Adi Nalic, Isaac Kiese Thelin, Jo Inge Berget.

Drabbade av pest eller kolera (?): Rasmus Bengtsson, Felix Beijmo.

* * *

På söndag är det första advent och det är bara acceptera, att en ny årstid träder till.

Det gynnar i hög grad Sveriges Television som kan fylla sin programtablå med totalt meningslöst kasande på en nederbörd som egentligen inte finns.

I helgen sände SVT närmare elva timmar från någon skidtävling i Bruksvallarna, som lär ligga någonstans i Härjedalen.

Om man tittar på damernas 10 km och de landskap de kommer ifrån så såg resultatlistan ut så här: Ångermanland, Norrbotten, Dalarna, Västerbotten, Norrbotten, Norrbotten, Dalarna, Värmland, Hälsingland, Dalarna.

Alltså en utvidgad distriktstävling som SVT tyckte man skulle visa hela svenska folket timme efter timme.

Befolkningen i de nämnda landskapen utgör 12,5 % av den svenska befolkningen.

Enbart i Skåne bor 13,3 %.

Men vi kräver inte att skånska mästerskapen i spettekagebakning ska televiseras i elva timmar.

* * *

Det påminner om forna tiders Granndistriktstävling i friidrott. Med Ricky Bruch som huvudperson.

I åren kring 1960/70 talen var Ricky på ständig jakt efter att slå rekord i diskus.

Då kollade han och tränaren Kurt Alexandersson varje dag hur vindarna blåste. Var det lämplig vind (motvind) på Malmö stadions kastplan så beslöt man sig för ett rekordförsök.

Men för att få ett rekord godkänt skulle tävlingen vara utlyst.

Därför skickade MAI:s dåvarande ordförande Bengt Palm, som också var Rickys manager, varje vecka ut en notis till Malmötidningarna.

”Granndistriktstävling avhålles på Stadions kastplan etc”

Notiser på den tiden när tidningssidorna gjordes i bly var tacksamma. Det var bättre att kasta in en tvåradersnotis än att slå ut texten med kvartspetiter (googla).

När det var dags ringde Bengt Palm till Malmötidningarna: ”I dag kastar han”.

Så då var det bara för tjänstgörande reporter att ge sig av till Stadion.

* * *

För att kalla det tävling skulle det vara minst två deltagare. Några gånger tvingades Palm själv vara sparringpartner. Han kastade säkert 10 meter om vinden låg på. Så småningom var även diskustvåan Kennet Åkesson med.

Publikanslutningen på Stadions kastplan hade med råge klarat dagens pandemibestämmelser, vilket även gällde den mediala bevakningen.

TT visade vid denna tid inget intresse, utan när Ricky kastade riktigt långt så blev det bra klirr i kassan för närvarande reporter. Då skulle Göteborgs-Posten, Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter också ha texter.

Ack, svunna tider.

* * *

Nu har det gått tre dagar som jag inte fått dricka alkohol på krogen efter kl 22.

Men det har jag förstås inte gjort de senaste femton åren, så jag klarar mig.

Stoppa allt seriespel!

november 16, 2020

Nations League, fotbollsallsvenskan, superligan, SHL i ishockey, handbollsligan, det borde finnas mycket i den idrottsliga världen som är intressant just nu.

Men så är det inte. Pandemin har slagit till igen. Regeringen har infört hårdare restriktioner.

Och det finns bara en sak att göra:

Stoppa allt seriespel!

* Nations League är redan till sin utformning tämligen intresselös. Speciellt när det är coronatest som spelar den största rollen.

* Fotbollsallsvenskan är redan avgjord i toppen. Genom ändringen av Europaspelet är platserna efter MFF inte lika betydelsefulla. Problemet är bottenstriden. Gör en enkelserie med de tre inblandade lagen i slutet av november och in i december.

* Superettan är redan avgjord. Degerfors och Halmstad upp, bara två lag ut, slopa kvalspelet med tvåorna i division 1.

* SHL är så sönderhackad redan, att det är meningslöst att spela vidare. I kväll har Frölunda och Skellefteå spelat 17 matcher, medan Linköping står kvar på 11.

* Lite samma sak i handbollsligan. IFK Ystad har spelat 12 matcher, jämfört med Aranäs och Sävehof som har 9.

* * *

Sen har vi favoritämnet skidor. Med det täta tävlingsprogrammet och många förflyttningar till olika länder borde det ha varit helt inställt för länge sedan.

* * *

Ja, det var allt denna coronafyllda måndag.

MFF tog SM-guld. Avadådå?

november 9, 2020

För oss som varit med lite är det inget märkligt att MFF tar SM-guld.

Avadådå? Som vi säger.

För egen del var det 16:e gången jag upplevde det.

Första gången 1965 på ståplats – efter tolv år väntan – sedan 14 på pressläktaren och så nu framför tv-apparaten.

Eller som när jag intervjuade Roy Andersson på 1970-talet och undrade när spelarna och deras familjer umgicks privat.

– Vi brukar ha en fest på våren och så guldfesten på hösten.

* * *

Det kunde varit fler guld för MFF. Jag tänker på de sju gånger MFF blivit bestulet på SM-guldet:

1964 (Djurgårdens felaktiga straff), 1968 (Elfsborgsmålvakten John Hedins fantommatch), 1987 (hands på Tommy Holmgren), 1989 (konstig hemma-borta-regel), 2018 (Sebastian Larssons frispark) och 2019 (missad straff mot Djurgården).

Lägg därtill 1985 som var första gången för MFF när inte serieseger gav SM-guld.

Men jag är inte långsint.

* * *

23 guld under ”min tid” hade fört upp MFF på samma nivå som Europas tre andra storklubbar:

Bayern München 29, Juventus 25 och Ajax 24 ligatitlar.

* * *

En stor förändring under åren har förstås varit, att under hela 1900-talet var även journalisterna inbjudna till guldfesterna.

Då hade vi varit inne i omklädningsrummet efter matchen och gjort våra intervjuer.

Så är det inte längre.

I går satt ett par spelare och en tränare på ett podium, det var allt vad som erbjöds. Därutöver var tidningarna hänvisade till vad som sagts i Dplays tv-sändning.

Och festen blev inställd.

Fuck corona.

* * *

Pandemin har på allvar trängt sig in i idrotten. Risken finns för att det på nytt ska bli en total nedstängning. Fotbollen kan klara sig hyfsat. Mästarna på både herr- och damsidan är redan klara. Det är bara placeringarna där nere som ska bestämmas.

Därför har MFF bestämt, att alla som medverkade under söndagsarrangemanget ”kommer att arbeta hemifrån den kommande tiden”.

Jag vet inte om det innebär, att Jonas Knudsen kommer att träna långa inkast i köket och Marko Johansson kasta sig efter köttbullarna. Men det spelar ingen roll, guldet är hemma.

* * *

Med ett positivt coronatest tvingas Anders Christiansen på nytt tacka nej till det danska landslaget.

Han skulle annars fått spela mot Sverige på onsdag, kan man misstänka.

En märklig landskamp. Som att återgå till forna tiders B-landskamper. Karantänsreglerna mellan Danmark och Storbritannien har gjort att sju danska och fem svenska spelare, med hemvist på de brittiska öarna, tvingas avstå från Köpenhamnsmatchen.

Hade det inte varit bättre att ställa in? Några ekonomiska intressen kan inte finnas. Nu inte heller sportsliga.

* * *

Det är värst för Danmark, som förutom vänskapsmatchen mot Sverige ska möta Island i Nations League på söndag i Parken utan de brittiska spelarna. Däremot kan de vara med mot Belgien nästa onsdag, eftersom den matchen går på bortaplan.

Danske förbundskaptenen Kasper Hjulmand har därför tagit ut en trupp på 33 spelare. Men där ingår inte Anders Christiansen.

* * *

Det är inte bara den allsvenska guldstriden som avgjorts i helgen, utan även presidentvalet i USA.

Äntligen – efter 28 år – har USA en president som är äldre än jag. Det har inte hänt sedan Bill Clinton valdes 1992.

Joe Biden är fyra år äldre och den äldste president som valts i modern tid.

* * *

Han blir den tredje efter andra världskriget som besegrar en sittande president.

Ronald Reagan vann över Jimmy Carter 1980 och Bill Clinton slog ut George Bush Sr 1992.

* * *

Att valutgången blev klar så sent (om den nu är klar) beror på det invecklade amerikanska elektorssystemet.

Två gånger har den kandidat fått flest röster nationellt, men inte blivit vald.

Al Gore fick fler röster än George Bush Jr 2000 och Hillary Clinton fick närmare tre miljoner fler röster än Donald Trump 2016, men Trump vann elektorsfördelningen med 304–227.

Mest överlägsne segrare var Lyndon Johnson som fick 61 procent av rösterna mot Barry Goldwater 1964.

Slut på historielektionen. Rast utomhus!

Ska MFF behöva ta till flaskan?

november 2, 2020

I kväll är det Skånederby mellan Helsingborg och MFF. Båda klubbarna har noterat sina publikrekord i en sådan uppgörelse. Det kommer inte att slås i kväll.

Eftersom det av tidsmässiga skäl inte går att kommentera dagens match, kanske det kan vara intressant att påminna om gamla tiders möten.

Publikrekord på Olympia 1954. Siffran korrigerades till 26 143.

Mest naturligt är förstås att erinra sig 1965 när MFF vann med 10–1 på Olympia. Men det börjar bli tjatigt. Man måste dock påminna om att HIF spelade med tio man i 75 minuter efter att en spelare blivit skadad. Möjligheten att sätta in en ersättare hade inte införts, utan det kom först året efter. Då var det så dags, sett ut HIF:s synvinkel.

* * *

En mer udda match var 1994 när HIF hade ett skott som var på väg att gå stolpe-in.

Men MFF:s vikarierande målvakt Carsten Olausson hade satt sin vattenflaska precis vid stolpen. Bollen träffade delvis flaskan, men tillräckligt för att ändra riktning och studsa ut.

Domaren Anders Frisk blev villrådig. Han kunde ju inte blåsa mål, eftersom bollen aldrig varit över linjen, utan valde att i stället varna Carsten Olausson.

Frågan är vilken paragraf i reglerna han stödde det beslutet på?

* Medfört egen dryck utan tillstånd?

* Felparkering av flaska?

* Uppfört bollhinder utan bygglov?

Ja, man kan bara spekulera. Och sedan dess är det förbjudet att förvara något inne i målen.

* * *

Matchen slutade 0–0. Den som skulle blivit matchvinnare om skottet gått in var Patrick ”Trelle” Andersson.

Han spelade i MFF åren innan, men fick svårt att ta en startplats under Viggo Jensens tid. I stället gick han till HIF.

Och jag är inte helt oskyldig till den övergången. HIF-tränaren Bosse Nilsson skickade fram mig för att efterhöra om Patrick kunde tänka sig ett klubbyte. Det kunde han.

På den tiden behövdes inga agenter, det räckte med två gamla polare från Tjörnarp.

För övrigt kan Patrick – till skillnad från Björn Ranelid – med fog påstå att han spelat allsvenskt i tre skånska klubbar, eftersom han avslutade elitkarriären i Trelleborgs FF.

* * *

I helgen avgjordes SM i boxning i Gävle. Tror att jag under åren bevakat tio SM-boxningar runt om i landet. Mest minnesvärt på dylikt uppdrag var kanske i Stockholm 1986, eftersom Olof Palme mördades en av de dagarna.

Sedan dess har mycket skett inom amatörboxningen. Jag har vid något tillfälle kallat det för ”kuddakrig”.

Som en jämförelse kan nämnas att vid nämnda tillfälle 1986 slutade 19 matcher med knockout. I helgens tävlingar blev det en knockout (och tre RSC) på 92 matcher.

Bra eller dåligt är upp till var och en att bedöma.

* * *

En väsentlig skillnad är att det numera även finns kvinnliga boxare. Men i helgen saknade det nästan betydelse.

Totalt deltog sju damer, varav en del var näst intill nybörjare. Därmed var det flera som gick direkt till final – och förlorade förstås.

Jag tror dock inte att de fick någon silvermedalj. Har för mig att det införts någon regel om att man måste ha vunnit en match för att få medalj.

* * *

Det fick Malmöboxaren Markus Lövberg från KFUM. Han fick dock ta till flaskan för att nå dit.

Markus var anmäld i weltervikt (69 kg), men fick inte starta, eftersom det maximala antalet boxare var åtta. I det läget hade Markus gått 18 matcher och förlorat 12, vilket placerade honom på nionde plats och utanför startlistan.

Då tog Markus Lövberg till flaskan. På så sätt att han ”drack sig tyngre” och vägde in i mellanvikt (75 kg).

Där var konkurrensen inte lika stor, utan Markus Lövberg gick direkt till semifinal.

Och lyckades vinna den matchen med domarrösterna 3–2 mot en motståndare som bara vunnit två av sina åtta matcher tidigare.

I finalen tvingades Markus lämna walk over, eftersom man befarade en hjärnskada från semifinalen.

Men silver fick han. Trots att han från början inte ens var kvalificerad att vara med.

Utan AC blir det inte fler guld

oktober 26, 2020

Det torde stå tämligen klart för de flesta – MFF tar sitt 21:a SM guld (och 24:e allsvenska seger) i år.

Men sedan är det stopp för ett tag.

Anledningen är att Anders Christiansen försvinner i vinter. När väl guldet är bärgat kommer det att bli omöjligt att hålla honom kvar när vinterfönstret står på vid gavel.

I söndagens intervju med Dplay var han tydlig med, att ytterligare en sejour utomlands finns på önskelistan.

Då spelar det ingen större roll, att han har ett kontrakt med MFF som sträcker sig ytterligare fyra år framåt.

Betydelse har det i sådan mån, att MFF kan begära högre ersättning än om han bara hade kort tid kvar på kontraktet.

Det sägs att MFF nobbat ett saudiskt anbud på 30 miljoner kronor. Under vintern kommer spekulanterna att bli flera och kanske från länder som inte enbart erbjuder stora ekonomiska fördelar.

* * *

Utan AC kommer nämligen MFF inte att vinna allsvenskan de närmaste åren. Hans betydelse för laget kan inte nog understrykas.

Och då tänker jag inte i första hand på att han gick ut mot Djurgården när MFF fortfarande ledde med 2–0. Vi vet hur det gick sen.

MFF:s framgångar under 2010-talet byggde i stor utsträckning på att man hade AC och Markus Rosenberg i laget. Två spelare som egentligen var för bra för allsvenskan.

I år har ”Mackan” i stor utsträckning ersatts av Ola Toivonen, även han en återvändare med kapacitet.

Historien visar, att en epok tar slut när grundpelarna lämnar.

* Det tog åtta år för MFF att återhämta sig när Bosse Larsson slutade.

* Efter Roy Hodgson-åren, med fem spelare som sedan tog VM-brons 1994, var gulduppehållet 17 år.

Så illa ska det inte behöva bli denna gång, men var beredd på det värsta.

* * *

Sedan kan man fråga sig varför AC inte lyckats vid sina två tidigare utlandssejourer.

I italienska Verona fick han bara spela fyra matcher på en säsong.

– De hade en tränare som ville ha långa bollar och där passade jag tydligen inte in. Jag vill ha mycket bollkontrakt, sade AC i Dplay-intervjun.

När han kom till Gent blev AC skadad direkt och lyckades sedan inte ta sig in i laget. Efter fyra inhopp återvände han till MFF.

Man trodde i sin enfald att erfarenheten skulle avskräcka från fler utlandsäventyr, men så är uppenbarligen inte fallet.

Inte ens en nybyggd villa i Höllviken är ett tillräckligt starkt argument.

* * *

Sedan stör jag mig på att Sydsvenskan sätter citationstecken kring ”AC”. I konsekvensens fram bör man då också skriva ”MFF”, ”SD”, ”HIF” och framför allt ”SDS”.

* * *

När jag var riktigt ung spelades nästan alla allsvenska matcher på söndagen. Men först på måndagen kunde SVT visa bilder. Men bara från två matcher, där den ena var från Stockholm av praktiska skäl. Filmbilder från övriga landet fick nämligen skickas med flyg till Stockholm för framkallning och redigering.

Det var påfallande ofta som fotografen hade oturen att byta film precis när det blev mål.

Numera är tekniken annorlunda, men även idrottslandskapet. Många nya idrotter, men framför allt har kvinnoidrotten propsat på utrymme.

I lördagens tretton minuter långa sändning av Sportnytt räknade jag till att 9.15 minuter ägnades uteslutande åt kvinnlig idrottsutövning. Herrarna fick en dryg minut.

Så ser det ut i jämställdhetens namn. Men också tv-rättigheterna har sin betydelse.

I publiksporterna (man måste väl få kalla dem så även i detta skede) fotboll och ishockey får SVT nöja sig med den kvinnliga delen. I handboll är det jämnt fördelat, medan det mesta på skidor numera går licens-tv förbi.

Det senare hindrar dock inte SVT från att göra meningslösa intervjuer med rullskidåkande utövare med spekulationer inför kommande säsong.

* * *

Inget kan dock jämföras med intresset för det kommande presidentvalet i USA.

Joe Biden leder i optionsundersökningarna, men det gjorde Hillary Clinton för fyra år sedan också.

När Donald Trump tillträdde var han den näst äldste nybörjaren på ämbetet (Ronald Reagan var några månader äldre).

Trump är jämnårig med Bill Clinton – som valdes 1992.

Då borde demokraterna haft en chans att skicka fram en kandidat som kunde demolera Trump. I stället valde man den 77-årige Joe Biden.

Det är därför det finns en risk att Donald Trump är kvar fyra år till.

Stäng Norrlandsfönstret

oktober 19, 2020

Klimatfrågan gäller även fotbollen. I går tvingades man skjuta upp den allsvenska dammatchen mellan Umeå och Kristianstad på grund av snö.

Men det problemet har en enkel lösning:

Stäng Norrlandsfönstret!

Kan man inte erbjuda en spelbar plan i mitten av oktober, så har man inte i allsvenskan att göra.

* * *

Nu spelas matchen på måndagen i stället. Utan att ha utrett frågan närmare ser det ut som att Kristianstad får stå för de extra omkostnaderna det innebär med hotellövernattning och ombokade flyg.

Där borde Svenska Fotbollförbundet ha en extra pott att plocka fram.

Sportsligt är det bedrövligt att en så viktig match för båda lagen, nedflyttning respektive chans till Champions League, inte ska avgöras under rättvisa former.

SMHI förutspår nämligen snö även under måndagen. Där temperaturen förväntas vara -3 grader.

Fotboll ska inte spelas under sådana omständigheter.

* * *

Men man ska inte ta munnen för full, som min mor brukade säga. 1977 blev MFF:s allsvenska premiär på Malmö stadion mot Derby uppskjuten. På grund av snö.

Så vi får väl ha överseende även med de norrländska väderomständigheterna.

Men kom bara inte och snacka om höst/vår, som förutsätter spel från tidigt i mars till sent i november.

* * *

Lokalt var söndagens stora händelse, att IFK Malmö lyckades ta sig upp ett trappsteg i seriepyramiden och ska nästa år spela i division 1.

När jag var (betydligt) yngre hette den högsta serien ”allsvenska serien, division I”. Ja, man använde romerska siffror på den tiden. Därefter ordnades serierna i nummerordning.

Sedan ändrades seriesystemet och det döptes om. Numera är division 1 den tredje nivån.

Men det är inte riktigt sant. I dagens division 1 har man 32 lag över sig i seriepyramiden.

Dåtiden tredje nivå, som naturligtvis hette division 3, hade 60 lag högre rankade.

Så ”di gule” nådde ungefär nivå 2½.

* * *

Om man en gång stämplats som ”blå”, alltså på den tiden den fanns konkurrens mellan MFF och IFK Malmö, så blev det oftast att man var ”IFK-hatare” som ett extra tillägg.

Så var det inte för de flesta. Och jag blir lika upprörd varje gång någon drar upp vad som hände på 1930-talet för att markera sin avoga inställning till IFK Malmö.

Egentligen vill man att Malmölagen ska klara sig bra samtliga. Försökte räkna fram hur många matcher jag verkligen önskat se ”di gule” som förlorare.

Jag kom fram till 18+ gånger alla år från 1956. Tolv gånger i allsvenska derbyn mot MFF och sex gånger för möten i division 2 med mitt MBI. Pluset står för att IFK och MBI även har mötts längre ner i seriesystemet, men där har jag tappat kollen.

* * *

Målsättningen ska naturligtvis vara att få upp ett Malmölag i superettan. För oss äldre är det självklart att IFK Malmö är tvåa i stan och MBI trea (men det kan jag fett glömma).

Gamle kollegan Masse Månsson har gjort en sammanställning för Malmölag i näst högsta serien:

IFK Malmö        48 säsonger
Malmö BI           16 säsonger
Malmö FF          6 säsonger
Limhamns IF      3 säsonger
Bunkeflo IF       2 säsonger
IF Allians           1 säsong

Förutom superettanåret 2000 ligger MFF:s och Limhamns sejourer under förkrigstiden. Allians var uppe i maratonserien 1957/58 och Bunkeflo är det senaste 2007–08.

* * *

För att få fram ett nytt storlag i Malmö vill många att det ska ske genom ett samarbete med MFF.

När Bunkeflo gick upp 2007 räknade jag en gång att laget innehöll nio spelare som tränaren Åke Kallenberg tagit med sig från MFF:s ungdomsled.

För IFK Malmös del, senast i superettan 2001–03, är det spåren som förskräcker.

2008 hade MFF lånat ut ett flertal spelare till IFK, så i november det året gjorde man ett samarbetsavtal mellan klubbarna.

Det höll ett halvår, sedan backade IFK Malmö ur, eftersom MFF höll på att ”äta upp klubben”.

Spelarna kunde gå fritt mellan klubbarna. Det gällde bland annat nuvarande landslagsmannen Pontus Jansson.

Dåtida betraktare ansåg att Pontus var dubbelt så bra när han spelade i MFF:s U21-lag jämfört med division 2-spelet i IFK Malmö.

Utan klubbkänsla och samhörighet går det inte att prestera, var en av slutsatserna den gången.

Vilket bland annat innebar att IFK ramlade ur serien tre år i följd, från division 1 till division 4.

Nu är man efter tio år tillbaka där man befann sig innan MFF-samarbetet.

Bosse Larsson bäst på grus

oktober 12, 2020

Enligt en artikel i Aftonbladet ska Famagusta på Cypern öppnas igen efter att ha varit en spökstad i 46 år.

Jag har varit där.

Det var i september 1973 och MFF hade lottats mot Pezoporikos från Larnaca i den första omgången av Cupvinnarcupen.

Av de tidigare nio försök MFF gjort i Europacuperna hade man aldrig lyckats överleva första omgången. Trots att man vunnit hemmamatcherna mot både Milan och Benfica.

Bosse Larsson – alltid bäst

Ett av minnena var att utanför hotellet i Larnaca fanns en strand med det klaraste vatten jag någonsin sett. Redan då var det förbjudet med utsläpp i havet.

Matchen skulle spelas mitt på dagen när det var som varmast, alltså runt 30 grader. På en hård grusplan.

MFF:arna var inte helt ovana vid det underlaget. Alla träningsmatcher på våren spelades på grus. Men Sorgenfri var vid en jämförelse rena heltäckningsmattan jämfört med den på Cypern.

Kanske är det svårt att tänka sig in i, men när MFF:arna sprang bort till sidlinjen för att dricka vatten, blåste domaren av och förbjöd dem att dricka.

* * *

För Bosse Larsson var gruset en nyttig förberedelse. Han (och Staffan Tapper) drabbades av just sådant underlag i den beramade VM-kvalmatchen på Malta två månader senare där Bosse gjorde Sveriges segermål på straff.

Bosse var Sveriges bäste fotbollsspelare på grus. Ja, inte så konstigt, han var alltid bäst oavsett planskick.

MFF-matchen slutade 0–0, men i returen i Malmö två veckor senare vann MFF med 11–0 och avancerade för första gången i klubbens historia till andra omgången.

Minns att cyprioterna anklagade MFF för att ha såpat planen. I själva verket var det dagg, något som är okänt på Cypern.

* * *

Men det hände en del vid sidan av planen också. En kväll hade vi svenska journalister bestämt oss för att gå ut och äta äkta cypriotisk mat. Det blev bruna bönor med fläsk.

Den svenska FN-bataljonen, som då var förlagd i Famagusta, bjöd nämligen in hela MFF-truppen inklusive media till en middag. Och då var utspisningen självklar.

Även en del alkohol fanns tillgänglig och jag minns hur svenska FN-soldater satt och grät av hemlängtan.

* * *

Icke nog därmed. Ett par timmar efter matchen när vi satt och skrev våra texter för att ringa hem dem, gick det plötsligt något av ett larm hos kvällstidningsfolket. ”Gisslan” befann sig på Cypern.

Några veckor tidigare hade det så kallade Norrmalmstorgsdramat ägt rum.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Norrmalmstorgsdramat

Kreditbanken var skådeplatsen. Som en uppmuntran bjöd banken efteråt personerna ur gisslan på en rekreationsresa till Cypern. Just den vecka då MFF var där.

Då blev det fart på kollegorna i skymningspressen. På den tiden gick kvällstidningarna i press först på morgonkvisten, så det fanns tid. Vi på morgontidningarna hade varken något större intresse eller tidsmarginal för att delta i jakten. Kan tänka mig att en strandbar i stället fick vår uppmärksamhet.

Famagusta var på den tiden det stora turiststället. Det fanns barer, restauranger och nattklubbar överallt.

Som historien berättats mig lyckades någon av journalisterna till slut hitta ett par ur gisslan på en nattklubb.

Där satt de vid ett bord i samspråk med två MFF:are.

* * *

Kort efter MFF-besöket bröt Cypernkrisen ut som slutade med att Turkiet ockuperade en del av ön. Den del där Famagusta ligger och därefter stängdes staden. Hotellen förföll och blev mest hemvist för råttor och andra skadedjur.

Sedan dess har det varit omöjligt att komma dit. Tills nu, även om det inte synes vara problemfritt att öppna igen.

För egen del blev det en dyrköpt historia. Jag hade växlat till mig en större summa cypriotiska pund, men inte hunnit växla tillbaka dem efter hemkomsten.

Efter kriget tappade de nästan hela sitt värde och jag har inte växlat in dem än. De ligger i en byrålåda.

* * *

Så kom inte och säg annat än att även en 0–0-match kan vara händelserik.

Inte detsamma utan Zlatan

oktober 5, 2020

Det stundar tre landskamper på en dryg vecka för Sverige. Men det är något som saknas.

Förbundskapten Janne Andersson har tagit ut 28 spelare. Ändå finns ett tomrum.

Det blir aldrig detsamma utan Zlatan.

Man får säga vad man vill, men Zlatan ökade intresset för det svenska landslaget. Sedan han gjorde sin sista landskamp 2016 har det aldrig blivit detsamma.

Framgångarna i VM 2018 är ett undantag. Men vi får aldrig besked om hur det hade gått med Zlatan i laget. Det är bara meningslösa spekulationer.

Sverige ska nu spela bortamatcher mot Kroatien och Portugal i Nations League. Lite svårt att mobilisera det hundraprocentiga intresset.

Med Zlatan hade det varit annorlunda.

* * *

Sedan tio månader tillbaka, när Zlatan blev delägare i Hammarby, har det blivit legitimt att håna och nedvärdera honom.

Han har själv bidragit till det genom korkade uttalanden, framför allt angreppen på Janne Andersson, men det hjälper inte. Han hade varit en intressehöjare.

Trots att olika medier försöker göra Alexander Isak och Dejan Kulusevski till internationella stjärnor, så når det bara Zlatans kapacitet till fotknölarna.

Nu är det som det är. Men ingen ska ta ifrån Zlatan vad han gjort för det svenska landslaget.

* * *

Redan tidigare har vi diskuterat det tveksamma med den nya handsregeln och Var-bedömningen.

I veckan gick FC Midtjylland till Champions League efter minst sagt märkliga inslag av det ovannämnda.

När ställningen var 1–1 fick Midtjylland en straff. En hög boll, när spelaren från Slavia Prag hade ryggen mot, damp ner på handen långt ut i straffområdet. Domaren blåste straff.

Snacka om lotteri.

Inte nog därmed. Straffen räddade målvakten och spelet fortsatte. Då fick domaren besked från Var-rummet att straffen skulle gå om. Målvakten hade rört sig en decimeter utanför mållinjen.

På andra försöket gjorde FC Midtjylland 2–1, vilket blev avgörande även om det blev 4–1 till slut.

Ska fotbollen se ut så i fortsättningen är det mer än Roy Hodgson som man tar bort nöjet med spelet för.

Kolla de skrämmande bilderna här:

* * *

Det är möjligt att tur och otur jämnar ut sig nationsvis. Men när FC Köpenhamn åkte ur Europa League mot Rijeka var det efter ett mål som trotsar all beskrivning:

* * *

Vi har de senaste åren lärt oss att miljonerna rullar in om man når långt i Champions League eller Europa League. Men hur blir det i fortsättningen?

Ett svenskt lag får kvala till Champions League och chans att nå Europa League om det inte går så bra.

Därutöver får Sverige inget lag i Europa League, utan är hänvisat till den nya Europa Conference League.

Upplägget där är på sitt sätt intressant. De fem bästa nationerna får bara med ett lag vardera, sedan ökar kvoten ju sämre nationsranking man har.

För närvarande ligger Sverige på 22:a plats och får tre deltagande klubbar. Det är det största antalet man kan få.

Danmark är rankat 14:e och får bara två lag med.

* * *

Frågan är förstås hur stort intresset blir för den nya ligan. Och hur mycket pengar det finns att tillgå.

Under slutspurten av allsvenskan byggs alltid en del av intresset ”för att få en Europaplats”.

När det sedan blir dags så står de flesta svenska lag (Djurgården, Göteborg och Hammarby) med mössan i hand och blir utslagna direkt.

För den som vill fördjupa sig i koefficienter och rankingpoäng rekommenderas ett besök på:

https://uefaranken.se

* * *

Avskyr det här med den haltande allsvenska tabellen och alla tillägg ”med en match mindre/mer spelad”.

Inte förrän den 29 oktober är hältan botad.

Roy Hodgson protesterar mot handsregeln

september 28, 2020

Förra hösten infördes nya regler för vad som var hands i fotboll. Baktanken var att regeln skulle bli mer lättförståelig för åskådarna. I fortsättningen skulle det alltid dömas för hands om bollen vidrörde handen.

Effekten har inte blivit den tänkta. I stället har det blivit ett lotteri.

Nu börjar man protestera även ute i den stora fotbollsvärlden. Bland annat gamle MFF-tränaren Roy Hodgson har blivit förbaskad. I lördags sände BBC en intervju med Roy, som inte minst som före detta förbundskapten, är en auktoritet. För att försöka översätta säger Roy så här:

”Jag förstår inte hur vi inom fotbollen tillåtit den nya handsregeln att komma in i vår sport. För mig är det komplett oacceptabelt. Det tar faktiskt bort mitt nöje av fotbollsspelet. Jag är besviken över att resultatet av en match avgörs av en regel vi nu infört inom fotbollen, som jag tycker ta död på spelet. Och det har jag sagt hela tiden. För mig är hands en enkel regel. När du avsiktligt använder handen för att stoppa bollen för att få en fördel, då är det hands. Och när bollen träffar dig – och du kan inte göra någonting åt det – då är det inte hands.”

Ni kan själva se intervjun här:

https://twitter.com/BBCSport/status/1309931997897334785

* * *

Det har inneburit i länder som har Var-granskning hittar man hands i de mest omöjliga situationer. I Danmark är systemet nytt, men där har man i varje omgång hittat hands som domaren inte uppfattat.

Roy Hodgson säger också, att det är förödande att man med Var-systemet kan bedöma offside ”med en fotsulas avstånd”.

Visst finns det tillfällen där man önskat att Var kunnat hjälpa till. Men att, som nu, skrika på Var så fort det blivit mål är inte till gagn för fotbollen.

* * *

”Hands” heter ”handball” på engelska. Apropå det erinrar jag mig när MFF under Roys tid fick kritik för att det blev så lite mål.

Då svarade Roy:

– Vill ni se mycket mål ska ni gå på handboll.

* * *

Den gamla handsregeln var bättre. Problemet var att ingen kunde den. Absolut inte supportrarna, men även spelare, tränare och till och med domare saknade ofta kunskap.

För dem skulle det alltid vara hands när bollen träffade handen.

Det har de fått nu. Hoppas ingen tycker det är bättre.

* * *

Svenska boxare fick i många år söka sig till Danmark för att bli proffs. Där har man aldrig haft något förbud, vilket gjort att det finns en helt annan kultur med proffsboxning i vårt kära grannland.

I lördags var det en gala i Struer. En stad i mellersta Jylland med 10 000 invånare (Eslöv har 33 000).

Huvudmatchen var Dina Thorslunds titelförsvar av WBO-titeln i superbantamvikt.

Givetvis vann hon. Det finns ett gammalt ordspråk som säger, att för att vinna över en dansk ”så ska han ligge ned”. Annars är det danska poängdomare som avgör.

Vid galan i Struer boxades sammanlagt 32 ronder.

Domarna hade hemmaboxaren som vinnare i samtliga.

* * *

Det dyker upp lite då och då, senast i Dplay-sändning av MFF–Häcken. Där man påstod att Erdal Rakip har möjlighet att vinna sitt femte SM-guld.

Ett något irriterande påstående för en gammal stofil.

1965 spelade Krister Kristensson åtta 90-minutersmatcher av 22 i allsvenskan. Han fick inget guld, eftersom Gert-Arne Nilsson spelat nio. Och då delades det bara ut elva medaljer.

Sedan dess har reglerna ändrats. När vet jag inte, men numera räcker det tydligen med ett inhopp för att få medalj.

Erdal Rakip spelade en match 2013, men anses ändå som guldmedaljör. Det året var det 23 spelare som varit med i fler matcher än Rakip.

Eftersom det numera ingår 18 spelare i varje matchtrupp, borde gränsen gå där nånstans.