MFF ska vara chanslöst

februari 17, 2020

Egentligen ska det vara omöjligt. I matcher februari-mars ska MFF vara chanslöst mot lag från ligor som är mitt uppe i sina säsonger.

Faktum är att MFF aldrig vunnit en match på bortaplan under den perioden.

Det kan delvis bero på att det inte varit speciellt vanligt att MFF överlevt så långt in i turneringarna. Med reservation för åldrande minne kan jag bara erinra mig fyra sådana tillfällen:

1975: Ferencvaros, Ungern 1–1 (efter förlust 1–3 hemma)
1979: Wisla Krakow, Polen 1–2
1987: Ajax, Holland 1–3
2019: Chelsea, England 0–3

Så det ser lite mörkt ut inför matchen i Wolfsburg på torsdag.

* * *

Hoppet har stått till att Wolfsburg visat dålig form med en rad förluster, men det tycks ha vänt. På de tre senaste matcherna har Wolfsburg inte förlorat någon.

Den som stigit fram är anfallaren Wout Weghorst med ett hat trick i senaste matchen (två på straffar dock).

Holländaren värvades från AZ Alkmaar förra sommaren för runt 120 miljoner kronor. Bara det inger respekt. Dessutom är han 197 cm lång, vilket kan ge MFF:arna problem i luftrummet.

Som kuriosa kan nämnas att hans familj äger 130 bensinstationer i nordöstra Holland, så framtiden lär vara tryggad även utan fotbollen.

Dessutom är Wout Weghorst en hejare på dart. Han lär ha besegrat trefaldige världsmästaren Michael van Gerwen i denna pilkastningssport.

* * *

Dart är en speciell sport. Man förvånas onekligen över att pilarna nästan varje gång hamnar där de ska.

Men lika imponerad blir man över spelarnas matematiska förmåga. Utan någon betänketid vet de vad som krävs för att gå ut – trippel trea, dubbel nia och så vidare.

Jag gjorde för länge sedan en artikelserie i Sydsvenskan om dansk idrott. Vid ett tillfälle besökte vi en seriematch i dart i utkanten av Köpenhamn.

En av spelarna var minst sagt imponerande. Då förklarade en av hans lagkamrater:

– Flemming är alltid bra i början, men efter sju-åtta øl tappar han fokus.

Detta hände i Danmark, sa jag det?

* * *

VM i skidskytte pågår. En fantastisk tv-sport. Det händer ju något hela tiden på skjutvallarna.

Men, för att vara lite tjatig, det är ingen världssport. Inte ens något att skryta om i Sverige.

Jag har kollat vilka landskap de svenska landslagsåkarna kommer ifrån:

Norrbotten 5, Värmland 3, Jämtland 2 och Ångermanland 1.

Dessa landskap har runt 765 000 invånare tillsammans, alltså ungefär hälften så många som i Skåne.

Eller 7,5 % av Sveriges totala befolkning.

Först när sporten finns i hela landet kan man kalla det för en riksangelägenhet.

* * *

Nu är det bara någon månad kvar tills ishockeysäsongen börjar och alla 52 uppvärmningsmatcherna är avklarade.

I veckan dök Adam Brodecki upp i Malmö Redhawks.

Ett typexempel på hur det är pengarna och inte någon klubbkänsla som styr i dagens ishockey.

Malmö var hans fjärde klubb – på tre säsonger.

* * *

I ett TT-telegram går skidåkaren Daniel Richardsson ut med ett meddelande, att hans efternamn ska stavas just så, med ch i mitten. Egentligen är det hans moder som påpekat förhållandet.

Och det är klart, att för en skidåkare är det viktigt hur man stavar (!).

I själva verket har familjen genom generationer stavat med ck, men på senare tid har man uppenbarligen begärt en ändring hos skatteverket.

Själv har jag genom alla år försökt vara noggrann med att stava namnen rätt. Problemen ibland har varit att vederbörande inte är lika noga.

Paradexemplet är en gammal Europacupfinalist i Malmö FF. Länge skrev vi att han hette Jan-Olof Kinnvall.

Efter några år upptäcktes det, att han egentligen skrev sitt förnamn Jan-Olov.

Jag tror att det sedan var först efter den aktiva karriären som det stod klart, att han egentligen hette Kindvall och hade gjort det i hela sitt liv.

Osse va de Mondo

februari 10, 2020

Man kan naturligtvis inte annat än imponeras av Armand Duplantis nya världsrekord i stav. 617 cm.

Stavhopp är sannolikt den gren som utvecklats mest under den tid jag följt idrotten.

När jag växte upp var Ragge Lundberg den stora stavhoppsstjärnan. Och han var framgångsrik, både Europamästare 1950 och OS-bronsmedaljör 1952.

Han hade dessutom Europarekordet under sju år. Det förbättrade han flera gånger fram till 445.

I lördags hoppade alltså Armand Duplantis 1,7 meter högre!

Det kan givetvis till stor del tillskrivas utvecklingen på stavarna. Ragge Lundberg hoppade med en bambustav, men när glasfiberstavarna kom i början av 1960-talet revolutionerades sporten.

* * *

Mitt eget personliga rekord i stavhopp är 205.

Rekordet sattes med en granstör som stav i en kohage i Tjörnarp.

Så visst spelar materialet in.

* * *

Att svenskar slår världsrekord i friidrott ansågs som vardagsmat på Gunder Häggs tid. Han slog världsrekord 16 gånger.

I någorlunda modern tid (sedan 1960) finns det nio svenskar som slagit världsrekord:

Susanna Kallur, 60 m häck, Kajsa Bergqvist, höjd, Christian Olsson, tresteg, Patrik Bodén, spjut, Patrik Sjöberg, höjd, Anders Gärderud, 3 000 m hinder, Ricky Bruch, diskus, Kjell Isaksson, stav och Dan Waern, 1 000 m.

* * *

Själv har jag varit på plats och varit åsyna vittne till två världsrekord.

Det första var den 4 september 1956 (har fortfarande datumet i huvudet) då engelsmannen Gordon Pirie sprang 3 000 meter på 7.52,8. Alltså på de gamla kolstybbsbanorna på Malmö idrottsplats.

Det andra var när Sergej Bubka hoppade 610 i stav 1991 på Malmö stadion inför 24 646 åskådare.

Bubka hade ett sponsoravtal som gav honom extra bonus varje gång kan satte världsrekord. Så han höjde rekordet med en centimeter åt gången – på så sätt slog han rekordet 17 gånger fram till slutliga 614.

* * *

Apropå sponsoravtal så hade Armand Duplantis mössa på sig när han återkom till Sverige och skulle tv-intervjuas.

Av en händelse fanns det en stor logga för ett sportdrycksföretag på mössan.

Dessutom sportfabrikants namn på hela t-shirten.

Och MFF har reklam för Unibet på tröjärmen.

Det är nya tider nu.

* * *

MFF har varit på träningsläger i Marbella. Ibland verkade det som att en tysk spion från Wolfsburg rönte störst intresse.

Segern över Sparta Prag var välgörande för självförtroendet. Men fortfarande har MFF en bra bit kvar till den nivå man höll på Markus Rosenbergs tid.

Nästa vecka är det dags för bortamatch mot Wolfsburg. Normalt sett skulle det vara en munsbit för det tyska laget.

Men med bara en seger på de sju senaste matcherna har uppenbarligen Wolfsburg hamnat i en formsvacka.

Frågan är dock hur djup. En mycket försiktig MFF-optimism anbefalles.

* * *

Det blir en stor idrottsvecka. För redan på torsdag börjar VM i skidskytte.

Jag ska villigt erkänna, att det är tävlingar jag ser fram emot. Få idrotter har sådan genomslagskraft i tv-rutan. Men som idrottsgren har den mycket låg status internationellt sett.

* * *

Den kommande veckan kan dock inte mäta sig med den gångna, sett ur ett privat perspektiv.

Fredag: äktenskap.

Lördag: Mondos världsrekord.

Söndag: födelsedag.

Sicken vicka!

Rosenberg kan inte ersättas

februari 3, 2020

Kulan i luften!

Herrejösses, hur många gånger har man inte sett den rubriken under åren. Och kanske själv bidragit vid något tillfälle.

Men ovedersägligen är det så, att fotbollssäsongen nu är igång. För MFF:s del innebar det på den gamla goda tiden att man mötte Sorgenfriklubbarna på – just Sorgenfri.

Frånsett upptakten mot ”di gule” hade MFF sin start i Spanien mot ett ryskt lag. Sannerligen något annorlunda.

Men det finns en likhet mellan förr och nu. När MFF mötte Sorgenfriklubbarna spelade man 4×30 minuter. Det var de fyra klubbarna med Sorgenfri som hemmaplan, Håkanstorp, Flagg, Olympic och Kick, som fick en halvtimme var.

Mot Krasnodar spelade man också 120 minuter.

* * *

Det är givetvis för tidigt att se några tendenser efter bara en match, även om MFF luftade 22 spelare.

Jo, några:

* Markus Rosenberg går inte att ersätta. Det var väldigt uddlöst framåt.

* Var fanns Anders Christiansen? Utan en AC i toppslag kommer MFF få svårt att vinna allsvenskan eller, till att börja med, ha en hygglig chans mot Wolfsburg.

* 22-årige anfallaren Adi Nalic kommer att bli nåt riktigt bra.

* Anel Ahmedhodzic var med på landslagets januariturné och kommer att bilda ordinarie mittbackspar med Rasmus Bengtsson.

* * *

MFF har för många spelare i truppen. Några måste bort.

Lasse Nielsen, Romain Gall, Bonke Innocent och Jo Inge Berget tillhör knappast förstavalen för närvarande.

Problemet är förstås att många ligor har stängt transferfönstret för den här gången. Men det finns några som har öppet ett tag till: Ryssland, Kina, Japan, USA, Norge, Sydkorea och Ukraina för att nämna några.

* * *

För att begränsa truppen har MFF också lånat ut spelare till höger och vänster.

Tänk så mycket enklare det varit om de fått sin nödvändiga matchning genom att samarbete med LB07. Där de hade kunnat fortsätta träna med MFF och utvecklas.

Men det ville ju inte bengalbrännarna.

* * *

Jag blir upprörd i mitt inre när tv-reportrar intervjuar danska idrottsutövare på engelska.

SVT-korrespondenten Carina Bergfeldt har gift sig med danske tv-personligheten Jesper Zølck.

I Skavlan i lördags fick vi veta, att de pratar engelska hemma.

”Di borde ha tæsk.”

* * *

Undrar när någon ska förarga sig över att spelbolaget Unibet är en av MFF:s storsponsorer. Med reklam på tröjorna och allt.

* * *

I söndagens Agenda fick Sverigedemokraten Mattias Karlsson stort utrymme. Han har slutat som gruppledare, men sitter fortfarande i riksdagen. Nu har han startat en konservativ tankesmedja.

På programmet har man bland annat inskränkningar i aborträtten och förbjuda samkönade adoptioner.

Även om det påstås att det är en fristående organisation, så betraktas Mattias Karlsson fortfarande som en representant för Sverigedemokraterna.

Det borde vara något för sossarna att slå ner på i stället för tjatet om naziströtter, som uppenbarligen inte varit framgångsrikt.

Hälften av LO-medlemmarna röstar på Sverigedemokraterna. Börja där.

* * *

Jag blir inte riktigt klok på det här med SHL i ishockey. Där en spelare kan representera två olika klubbar – samma vecka.

Det är helt uppenbart att en ishockeyspelare av i dag struntar i vilken klubb han spelar, det är bara kontraktssumman som är av intresse.

* * *

Det har varit en tom helg. Förvisso var det några som kasade utför, annars var det ledigt i tv-tablåerna. Ingen som for fram i den konstgjorda snön, vare sig med eller utan gevär.

Men till helgen är Frida Karlsson tillbaka. Hon har tvingats vila av hälsoskäl.

Några detaljer har inte avslöjats och man började undra.

Nu har det dock förklarats så långt som ”det är för personligt, för mycket på det personliga planet.”

Då är jag nöjd och hoppas slippa spekulationer i diverse media.

Inget kan väl stoppa Daniel Ståhl?

januari 27, 2020

I kväll är det åter dags att bänka sig framför tv-n och reta sig på den totala bristen på omdöme som finns inom idrotten, både i juryn och svenska folket.

Framför allt kommer naturligtvis utövare på snö och is att favoriseras, trots att de utövar idrotter med minimal internationell konkurrens.

Okej, låt oss ta det från början:

Årets kvinnliga idrottare

Självklar vinnare borde vara Sarah Sjöström, som tog fem individuella VM-medaljer i simning. En världsomspännande idrott med 209 medlemsnationer.

Risken är att juryn går i samma fälla som Svenska Dagbladet och ger priset till Tove Alexandersson, som utövar både vanlig orientering och skidorientering. Alltså idrotter som bara finns i ett fåtal länder, skidorientering enbart i norra Sverige.

Årets manlige idrottare

Daniel Ståhl, VM-guld i friidrott, det första svenska på herrsidan sedan Christian Olsson 2003, dessförinnan Patrik Sjöberg 1987.

Nominerade är också en orienterare och en skateboardåkare som ingen vanlig människa hört talas om. Det kan bara inte gå fel.

Årets nykomling

Här kommer ingen att kunna hota Frida Karlsson. Medalj på snötäckt mark imponerar på juryn.

Alexander Isak kan väl inte kallas för en nykomling, eftersom han redan för tre år sedan ansågs vara värd 80 miljoner kronor när han lämnade AIK.

Och det är förstås meningslöst att hoppas på Truls Möregård, bordtennisspelaren från Eslöv.

Årets lag

Borde vara det mest självskrivna valet, eftersom det svenska damlandslaget är enda lag som är nominerat.

Diverse sammansättningar i orientering, skidor och bowling är inga lag. För att vara just ett lag borde förutsättas att man utövar sin idrott tillsammans, inte i tur och ordning.

Årets prestation

Svårt att definiera vad som är en prestation. Att som Angelica Bengtsson först bryta staven och sedan slå svensk rekord med en ny stav, är naturligtvis helt otroligt. Men hon blev bara sexa.

Däremot tog Mattias Falck VM-silver i bordtennis, en sport som totalt dominerats av kineser med sina miljoner utövare. Som idrottslig prestation var det större.

Fast det finns två nederbördskasare också, så det är väl någon av dem som får priset.

Årets ledare

Peter Gerhardsson i damernas fotbollslandslag kan väl inte ifrågasättas.

Jerringpriset

Eftersom ingen nominerats i varken ridsport eller skidskytte, kan kanske omröstningen ske under normala former.

Fast det vete katten, eftersom två skidåkare finns med.

Daniel Ståhl är förstås det givna namnet. Hans idrottsprestation var enorm och han har dessutom gått hem i stugorna.

Om inte Daniel Ståhl får priset är det den största skandalen sedan 2008, 2009, 2010, 2011, 2012, 2013, 2014, 2015 och 2016 när inte Zlatan fick priset.

Han är dock inte nominerad i år.

* * *

När man ska bedöma idrottsliga prestationer kan inte enbart räknas medaljer, utan i vilken konkurrens de erövrats.

Här bara ett urval av antalet utövare i Sverige:

Fotboll          939 000
Simning        211 000
Orientering   83 000
Skidskytte    5 600

* * *

Om två veckor är det dags för årets största idrottshändelse, åtminstone enligt SVT. Då avgörs VM i skidskytte i Anterselva. Det heter nämligen så.

Många kommer säkert påstå, att det går i Antholtz, men så här ligger det till:

Anterselva är det italienska namnet på skidskyttemeckat i norra Italien. Antholz är det tyska namnet och det som skidskyttevärlden – där tyska mer eller mindre är ett officiellt språk – oftast använder

* * *

Och då kan jag passa på att dra min hjärtefråga. Den belgiska staden heter Brygge på svenska (jämför gärna med Bryssel).

På nederländska skriver man Brugge och på franska Bruges. Däremot är Brügge det tyska sättet att skriva namnet, vilket det absolut inte finns någon anledning att använda.

I den frågan har jag dock fört en hopplös kamp i 50 år.

Halvfulla VM-spelare fick hjälp hem

januari 20, 2020

Jämmer och elände. Svenskt fiasko i herrarnas EM-handboll och det var nästan skallgång efter de svenska herråkarna på skidor i världscupen.

Enda trösten är möjligen, att det har varit värre.

Efter regn kommer solsken.

* * *

I handboll var Sverige långt ifrån den internationella eliten innan ”Bengan Boys” kom in i bilden.

Det enda mästerskap i handboll som jag bevakat från början till slut var VM i Frankrike 1981.

Nej, den riktiga beteckningen var B-VM. De bästa länderna var nämligen redan kvalificerade för VM-slutspelet året därpå.

På den tiden var det östblocket som dominerade. Sovjetunionen, Jugoslavien, Rumänien och Östtyskland behövde inte spela B-VM. De hade en självklar plats.

* * *

På nämnda B-VM for vi runt i hela Frankrike med Paris som sista etapp.

För att gå till VM skulle Sverige bli bland de fem bästa. Det lyckades och Sverige blev trea.

Efter Polen och Tjeckoslovakien, ytterligare två öststater.

Framför allt minns jag öppningsmatchen i Grenoble mot Frankrike.

Den franska publiken hade utrustat sig med ärtrör och satt och blåste ärtor på den svenske målvakten Claes Hellgren (bilden). Trots det vann Sverige, vilket var en viktig grund på fortsättningen av vägen mot VM.

Förbundskapten för Sverige var Caj-Åke Andersson och bland spelarna fanns Bengt Persson, Mikael Ekdahl, Sten Sjögren, Lars Norgren, Basti Rasmussen , Claes Ribendahl och Tomas Gustafsson om man ser det ur ett skånskt perspektiv.

* * *

Men jag har faktiskt varit utsänd på ett hemma-VM också. 1967 ingick jag i Skånska Dagbladets team när VM till en början spelades runtom i Skåne, bland annat två matcher i Baltiska hallen.

Efter en av de matcherna, och jobbet avklarat, åkte jag och kollegan Christer Björkman en sväng om Erikslusts dansrestaurang vid stängningstid. Ibland kunde man som bilburen göra sina fynd.

Denna gång var det emellertid delar av det svenska handbollslaget som ramlade ut. Eller, jag uppfattade inte allmäntillståndet eller i vilken utsträckning de besökt Ingegärd i baren.

Men vi erbjöd oss att skjutsa spelarna tillbaka till hotellet. Jag minns bara med säkerhet att Gunnar Kämpendahl var en av dem.

Alltså: Två journalister hjälper halvfulla VM-spelare hem.

Utan att det skrivs en rad i tidningen.

Det har hänt en del på 53 år.

* * *

Söndagen var en speciell idrottsdag i tv. Det kasades på nederbörden både på längden och tvären, med eller utan gevär, världscupen i hästhoppning och så Zlatan i en middagsmatch. Lägg därtill tre VM-matcher i handboll.

En del av upplevelsen förstördes genom ett förbaskat tjattrande från reportrar och, framför allt, expertkommentatorer.

Med ett lysande undantag: Robert Perlskog och Claes Hellgren i handbollen.

De flesta, med ålderns rätt, har aldrig hört talas om Bengt Grive eller danske Gunnar ”Nu” Hansen.

Förgrundsfigurer som inte slösade med orden, utan insåg att åhörarna själva såg vad som hände på tv-bilden.

Vid ett tillfälle under en Wimbledonmatch gick Bengt Grive till och med och pinkade mellan bollarna. När han efter flera minuter återkom så var hans första korta kommentar:

– 30–15.

* * *

Har ni hört talas om Ireneu Esteve Altimiras?

Inte? Jo, han är en skidåkare från Andorra som slog alla de svenska herrarna med minst 20 sekunder i världscupen.

För den kunskapshungrige kan berättas, att Andorra är ett litet furstendöme i Pyrenéerna i sydvästra Europa, en inlandsstat på gränsen mellan Frankrike och Spanien.

Och man har varken flygplats eller järnväg.

Men att åka skidor snabbare än både dalmasar och norrlänningar, går bra.

* * *

Under dessa många sporttimmar framför tv-n, har jag gjort två vassa noteringar efter intensivt studerande:

* Alla manliga handbollsspelare har en tunn skäggstubb.

* Alla kvinnliga idrottsutövare har hästsvans.

Ja, det var bara det.

Robert Prytz gav mig men för livet

januari 13, 2020

I går fyllde Robert Prytz 60 år. Det är då märkligt hur småpågarna börjar få höga siffror i åldersbeskrivningen.

Av den anledningen erinrade jag mig en del episoder som jag upplevt tillsammans med Robban lite utanför planen.

* * *

Det började 1976 (den 14 maj har jag tagit fram i efterhand). Jag var chaufför till Bob Houghton (man kunde umgås så på den tiden) och han ville till Lund för att titta på en lovande yngling.

Lunds BK mötte Kirseberg på Centrala idrottsplatsen i Lund i dåvarande division 3.

Självklart var Bob där för att titta på den 16-årige Robert Prytz i Kirseberg.

Och jag minns när vi passerade några Kirsebergsanhängare vid ståplatsräcket, att de uppmanade Bob:

– Vänta itt år me att ta han!

Så blev det inte, utan Robert värvades till MFF även om det var först på hösten året därpå som han fick göra allsvensk debut.

* * *

På sommaren 1982 skrev Robert proffskontrakt med engelska Stoke. Övergången stoppades för att Robban inte var tillräckligt internationellt erfaren för att få arbetstillstånd. Det var på den gamla tiden där antalet utlänningar var begränsat i varje klubb.

Bara ett par veckor senare kunde Robert skriva kontrakt med en annan brittisk klubb, skotska Glasgow Rangers.

Dåvarande MFF-managern Keith Blunt förklarade det med att det var förbunden som själva satte upp reglerna. Storbritannien innehåller ju fyra separata fotbollsförbund och det var skillnad på England och Skottland.

* * *

Jag var tillsammans med Kvällsposten Rune Smith i Glasgow för att bevaka Robbans debut i skotska ligan med Glasgow Rangers.

I en förhandsartikel skrev jag lite om Robbans bakgrund. Han berättade att han växte upp på Norra Bulltoftavägen på Backarna.

Eftersom jag hade tillbringat fyra år på Kirsebergsskolan (Cherry Berry Hill University) var det lätt att identifiera bostaden som ”Gula faran”.

Det var enklare bostäder som hade rykte om sig att producera busar.

Så om ni ser ”Gula faran” nämnas i samband med Robert Prytz, så vet ni vem som är upphovsman.

* * *

Debutmatchen var på bortaplan. Jag vill minnas att det var mot Motherwell.

Dit fick vi ta oss med tåg. Bara det, att tusentals Rangerssupportrar hade samma resplaner.

Med fasa minns jag hur vi stuvades in i en tågvagn som var absolut fullsatt. Ja, det hade inte gått in en enda människa till, så förstår ni läget.

Bara efter en kvart stannade tåget mitt ute i ingenstans. Där stod vi blixtstilla. Luften började ta slut.

I denna stund uppstod för mig en panikångest som har gett men för hela livet.

Fortfarande kan jag inte åka i fullsatt buss eller tåg utan ångest och illamående.

Tack för det, Robert Prytz.

* * *

Matchen slutade 1–1 sedan Robban fått förtroendet att slå Rangers straff. Och därmed blev målskytt i sin debutmatch.

* * *

Det var början på en lång proffskarriär utomlands. Men 1993 återvände han till MFF ett par säsonger.

Då avslöjades att Robert bara hade 2 000 kr i månaden som ersättning från MFF. En normal arbetarlön vid den tiden låg på 15 000 kr.

Eftersom Robban de åren bodde bara 50 meter ifrån mig i Höllviken erbjöd jag med min givmilda inställning, att åtminstone döttrarna fick komma hem till mig och äta. Man ville ju inte att de skulle svälta.

Nu var det naturligtvis så att Robban fick en betydligt högre ersättning via sin agent och nåt skatteparadis eller hur det var.

Så jag behövde aldrig dela ut gratismaten.

* * *

Min artikel om Robert Prytz i 100 MFF:are kan ni läsa här:

https://firarbloggen.wordpress.com/2020/01/12/fran-gula-faran-till-europacupfinal/?fbclid=IwAR2mmt5pLKiAH19AflQ8Qb5unAsRwk-az0PIv0ICV6P2Q3IPI_kQqu8jlWI

* * *

I kväll börjar MFF träningen inför den kommande säsongen. Man understryker gärna, att det gäller både herr- och damlag.

Däremot talar man inte så mycket om att man redan börjat rekrytera till sina flicklag i åldrarna 11–14 år. Det gör man genom att bjuda in flickor från övriga klubbar i regionen för att välja ut de bästa.

Jätten Glufsglufs brandskattar således de ideellt och hårt arbetande småklubbarna på sina främsta talanger.

Det kan inte vara rätt för en förening som i det längsta kallade sig arbetarklubb.

Fast det är inget bengalbrännarna bryr sig om. Och tydligen inte styrelsen heller.

Alla danskar har fått sparken

januari 6, 2020

I dag är det Trettondagen, alltså helgdag. Eftersom arbetsgivaren vägrar mig helgersättning hade jag tänkt strejka.

Men ett kort undantag kan jag göra, eftersom MFF nu fått klart med ny tränare. Dansken Jon Dahl Tomasson.

Hans företrädare var Allan Kuhn, Magnus Pehrsson och Uwe Rösler.

Alla fick sparken inom 18 månader.

* * *

I mitt minne kan jag erinra mig fem danskar som varit allsvenska tränare.

Viggo Jensen (bilden) och Allan Kuhn, Malmö FF, Ole Mørk, Trelleborg, Jacob Michelsen, Hammarby och Torben Storm, Landskrona.

Alla fick sparken.

* * *

Detta innebär bara ett kallt konstaterande, ingen profetia om hur det kommer att gå för Jon Dahl Tomasson i MFF. Men samtidigt en tankeställare hur svårt danskar har haft för att etablera sig i allsvenskan.

* * *

Så jag ligger lågt. Även om jag sannolikt är den svenske journalist som sett Jon Dahl Tomasson spela flest landskamper, så är det aktiva meriter. Och han var en duktig spelare, men det säger ingenting om hans tränarkapacitet.

En del bedömer det som ”spännande” efter att bara ha träffat honom på presskonferensen. Lite mer krävs nog för ett omdöme.

Framåt EM-uppehållet i juni kan det vara dags för ett första betyg.

* * *

”Spännande” var det 1974 när MFF anställde den 26-årige Bob Houghton som tränare.

Den effekten lär vi inte vara med om fler gånger.

Det finns bara en Bob.

Osse va de nytt decennium

december 30, 2019

2000-talet började med problem. Jag vägrade följa rekommendationen att säga ”tjugohundratalet”. Varför det? Inte i något annat sammanhang använder man det uttryckssättet.

”Jag hade tjugohundra meter till stationen.” Nej, så säger man inte.

Å andra sidan var det ganska invecklat att säga ”tvåtusenåtta” när det gällde årtal.

Det nu gångna decenniet gav möjlighet att undvika båda varianterna.

Nu säger jag till exempel ”tjugo nitton” om det år som nu står vid stupkanten.

I varje fall något gott med det decennium som nu försvinner.

Många tillbakablickar har gjorts i diverse media, men jag nöjer mig med några punkter. Både allmänna och personliga.

Det här är var jag finner varit mindre bra med 2010-talet:

* MFF missade SM-guldet fem gånger.
* Jag fick inga barnbarn.
* Jag hade inget jobb.
* Sverigedemokraterna blev bara fler och fler.
* De övriga partierna förstod inte varför.
* Skidåkare fick bara Bragdmedaljen fyra gånger.
* Zlatanstatyn vandaliserades.
* 38 gängmord i Malmö.
* Bara fyra av morden har klarats upp.
* Diverse åkommor som alla blev diagnostiserade ”åldersrelaterade”.
* Den svenska kronan tappade i värde hela tiden.
* De flesta jämnåriga har blivit så jäkla gamla. Och det syns.
* Att visa pass när man åker till Danmark.
* VAR infördes i fotbollen, men har inte hittat rätt nivå.
* Okunnighet och ”hur-känns-det”-nivå på dagens journalistik.
* Värmen 2018 som torrlade min bäck.
* Markus Rosenberg lade av.
* Första decenniet som föräldralös.
* MFF:s sammanslagning med LB07 stoppades.
* Ingen ränta på sparpengarna på banken.
* ”Falcon Alkoholfri Arena”, vilket namn på en idrottsplats.

Och så några godbitar som jag finner har varit bra:

* MFF tog fem SM-guld.
* De övriga partierna förstod att ta SD på allvar.
* Sex gånger fick inte skidåkare Bragdmedaljen.
* Zlatan fick en staty i hemstaden.
* Oavsett kronvärdet var spriten billigare i Tyskland.
* Inte varit bakfull en enda gång. Kroppen har fått autostopp.
* Swish.
* Jag får perfekt medicinsk vård. Nästan gratis.
* I huvudsak snöfria vintrar i min värld.
* Barnbarnen klarade att äta åtta glassar på en dag.
* Jag behövde inte bry mig om tågen gick i tid.
* Låg ränta på lånen på banken.
* Pensionsåldern höjdes. Så ska dom ha det.
* Sossarna styr i Malmö och Moderaterna sköter Vellinge.
* Fiberanslutning gör att jag kan se tv-programmen när jag vill.

Och så det oundvikliga:

Gott Nytt Decennium!

Osse va de jul igen

december 23, 2019

Nu är det jul. Och då ska man vara snäll. Jag önskar mig inget särskilt i julklapp. När jag fick en träbil från Brio 1954 så var det fullbordat. Till den glädjenivån kommer ingen julklapp någonsin att komma.

Så jag kan ligga lite lågt med vänligheten. Jag vet ju sedan flera år tillbaka att tomten inte finns på riktigt. Faktiskt en misstanke jag hade redan i barndomen när mormor år efter år hade oturen att vara ute och mjölka precis när tomten kom.

* * *

Och det är med julens godartade inställning som jag avstår från att rubricera detta inlägg:

”MFF begår våldtäkt”

Främst för att ett sådant ordval skulle vara alltför populistiskt och dess klang ge obehagliga associationer.

Men det finns likheter mellan ett sådant övergrepp och MFF:s övertagande av hela Dösjöbros spelartrupp på damsidan.

Precis som i de flesta våldtäktsfall jag hört talas om så försvarar sig MFF med:

– Det var frivilligt.

Märkligt om en sådan masspsykos skulle uppstå mellan Dösjöbros 13 spelare och två tränare utan påverkan internt eller externt.

* * *

Nu är MFF en medlemsförening. Det innebär numera att föreningen styrs av ett drev supportrar som genom sin organisation och närmast autonoma inställning kör över styrelsen.

Deras insatser bara under det snart gångna året:

* Kostat MFF två miljoner kronor i böter för bengalbränning.
* Stoppat ett genomtänkt förslag om samgående med LB07.
* Drivit igenom ett damlag som bygger på att övriga skånska klubbar brandskattas.
* 38 % procent anser i en omröstning i en MFF-grupp på Facebook, att det är rätt att vandalisera Zlatanstatyn.

Det hade aldrig hänt på Eric Perssons eller Hans Cavallli-Björkmans tid.

* * *

Ett Stockholmsbaserat företag har köpt namnrättigheterna till MFF:s hemmaarena.

Vilken staty ska MFF-supportrarna nu vandalisera?

Jag vill inte tipsa, men det var Karl X Gustav, han på Stortorget, som inlemmade oss med stockholmarna.

* * *

Nu har dock Eleda, som företaget heter, dotterbolag med stark Skåneanknytning. Framför allt Akea som lägger fiber i stor utsträckning lite överallt i trakten.

I Akea är Peter Condrup vd. En av Percy Nilssons pojkar och delägare i dåvarande PNB. Där olika försäljningar av det bolaget gav miljoner i överskott till ett flertal i den inre kretsen.

Peter Condrup var också omstridd ordförande i Landskrona Bois i flera år. Han var välvillig sponsor även där.

Blir inte förvånad om en styrelseplats i MFF ingår i avtalet.

* * *

När stadionnamnet presenterades så representerades Eleda av Emilie Condrup, dottern, som är kommunikationschef hos Eleda, med placering hos Akea.

Hon påstod i ett uttalande för Sydsvenska Dambladet, att MFF:s damsatsning var en bidragande orsak till företagets engagemang.

Jo, pyttsan. Ett påstående som man fritt kan kasta ur sig för att bättra på imagen utan att det varken kostar något eller går att bevisa.

Tråkigt bara, att tidningen köper det rakt av.

Emilie Condrup sitter för övrigt i styrelsen i FC Rosengård.

* * *

MFF försöker verkligen följa bengalbrännarnas beslut att starta ett damlag. Så i veckan hade man kallat till presskonferens för att presentera en tränare och två spelare (från Dösjöbro, om ni inte gissat det).

Presskonferens? Med ett lag från den allra lägsta serien?

Nu väntar vi på att övriga lag i den serien ska göra sammalunda. Och om tidningarna är lika beredvilliga att ställa upp.

Vem blir först av Barrikaden, Backarna, Klagshamn, Klågerup, Lilla Beddinge, Lindeborg, Malmö City, Skabersjö och Åkarp?

Man kan göra en jämförelse med herrarnas lägsta serie, division 7:

Malmö IK, Turkisk Center, Orient, Saba Palestina, FC Sandzak, Hallands Nation, FF Vuk, Holma-Kroksbäck och Seveds FK.

Ingen har en tanke på presskonferens. Och knappast någon skulle tänka sig, eller ha råd, att värva 13 spelare från division 1.

* * *

Men nu ska vi vara snälla och se om det räcker för att jultomten ska komma.

Att gå ut och mjölka är inget argument som håller längre.

Eftersom julafton ska tillbringas i Limhamn så kan man i stället skylla på att man ska gå ut och lägga på p-automaten.

Fast det går inte barnbarnen på. De vet, att sådant sköter man numera från en app.

MFF får möta korplag

december 16, 2019

MFF ska möta Wolfsburg i Europa League. Alltså ställs man mot ett korplag. Eller möjligen kan man beteckna det som ett derby, märkesderby.

Wolfsburg ägs nämligen till 90 procent av Volkswagen. Inte tal om någon 51-procents regel där inte. Och det har blivit ett antal miljoner mark (numera euro) som den tyske biltillverkaren har pumpat in i fotbollslaget.

Och Volkswagen är ju MFF:s främste sponsor med reklam på tröjornas framsida. Därför ett märkesderby.

* * *

Det är alltid lite roande att mäta avstånd när man har sitt tillhåll i den här delen av Sverige.

Avståndet från Malmö till Wolfsburg är exakt lika långt som till – Norrköping.

Om man trotsar alla gretor och använder det snabbaste transportsättet så är det 38 mil i vardera riktningen.

Med annat färdsätt så blir det lite längre till Wolfsburg på grund av det vatten som omger den skånska kusten.

* * *

Annars är det Wolfsburgs damlag som mest tilldragit sig uppmärksamhet med tre segrar i Champions League.

För närvarande spelar två svenskor i laget, Hedvig Lindahl och Fridolina Rolfö, sedan Nilla Fischer flyttat hem i somras.

I Wolfsburg finns också den främste av dem alla, danskan Pernille Harder.

* * *

Den ende svensk som spelat i Wolfsburg herrlag är Rasmus Jönsson, flyttade dit från HIF 2011. Tyvärr utan någon större framgång.

Danskarna Nicklas Bendtner, Thomas Kahlenberg och Simon Kjær har också spelat för klubben.

* * *

Nu kommer Wolfsburg att figurera tusentals gånger i media fram till matcherna. I tidningsvärlden var vi noga med att stava namn korrekt. Men den noggrannheten tycks inte gälla att uttala namn rätt i etermedia.

Man får räkna med en del nervsammanbrott när reportrar i radio och tv tycks tro att Wolfsburg ska uttalas på engelska (som wolf). Men i tyskan uttalas ett w som vi använder enkelt v.

När jag en gång gick i skolan så var tyskan obligatoriskt ämne. Så är det inte längre, men något borde man väl ha snappat upp.

Det här hade kunnat förklaras mycket bättre med fonetisk skrift. Vilket påminner om en gång under skoltiden när läraren var på väg att skriva det fonetiska uttalet av cock (tupp) på tavlan. Han hejdade sig dock i sista stund.

* * *

Två månader innan man ska spela i Europa Leagues slutspel står MFF utan tränare.

Det har varit klart länge, att Uwe Rösler skulle gå efter den här säsongen. Märkligt att ingen av dem som följer verksamheten dagligen har märkt eller förstått det.

För en gångs skull är det också korrekt att benämna det ”fått sparken”, men även det undviks.

Och det var signifikativt att efter avgången blev det stora kramkalaset med journalisterna.

Under min aktiva skrivartid hann jag avverka 16 MFF-tränare.

Vi hade dock inte en tanke på att kramas.

* * *

Det allsvenska programmet för nästa år är klart, åtminstone tills tv-bolaget har sagt sitt.

En allsvensk säsong som blir intressant inte minst ur två aspekter:

Discovery tar över sändningar och Markus Rosenberg finns inte på planen.

Är det en kvalificerad gissning, att Mackan ingår i Discoverygänget nästa år?

* * *

Sveriges damer blev världsmästare i innebandy. Hur tänker Bragdjuryn nu? Det är ju ett VM-guld till skillnad från den där Zlatan som aldrig ens vunnit superettan.

Ja, innebandy kan åtminstone jämföras med skidskytte när det gäller internationell konkurrens. Däremot är det utklassning när det gäller tv-attraktion.

Innebandy är faktiskt riktigt tråkigt att titta på, medan skidskytte engagerar alla.

Fast när man kan vinna en kvartsfinal i VM med 26–2 så kanske den internationella standarden är lite väl smal i toppen.

* * *

Förresten blev Torbjörn Blomdahl världsmästare i trevallars carambole häromveckan. Den händelsen avhandlades på resultatsidan i de flesta tidningar.