Var fanken sitter skänkeln?

augusti 19, 2019

I dag börjar ridsport-EM i Rotterdam. Det innebär med naturlighet att jag minns mina egna insatser som ridsportreporter.

Det var inför VM i spanska Jerez 2002. Den ordinarie reportern Richard Åkesson kom hem från fotbolls-VM i Sydkorea med gipspaket runt benet och skulle ersättas. Jag anmälde mig frivilligt.

Kanske i övermod. Den enda hästkontakt jag haft under livet var morfars ardenner på gården i Grönby. Kanske även några bekantskaper sommartid i Tjörnarp med hästar av samma sort.

Aldrig någonsin hade jag varit i närheten av en häst som man kunde rida på.

Ridsportvärlden är speciell när det gäller mediabevakningen. Bara ett fåtal yrkesverksamma journalister, resten extraknäckande hästmänniskor.

Så det gällde att inte blotta sin okunskap. Men redan efter första dagens dressyr sattes den på prov.

Ryttaren, kommer inte ihåg vem, förklarade inför intervjuskaran, att han haft problem med ena skänkeln.

”Bra karl reder sig själv”, så jag gick runt hästen ett par varv och letade efter skänkeln. Utan att bli klokare.

Skånska Dagbladets Christel Behrmann hjälpte mig dock prestigelöst med tekniska frågor och förklarade, att med ”skänkel” avses ryttarens ben.

Och det är klart, hade ryttaren sagt ”vänster ben” så kunde det vantolkas. Hästen själv har ju två vänsterben så då måste man naturligtvis ha ett annat namn när det gäller ryttaren.

* * *

Det stora intresset var i vanlig ordning hoppningen. Därför fanns det önskemål om att ta en bild på de fyra i det svenska laget uppsuttna på sina hästar.

Peter Eriksson ställde sig dock tre-fyra meter ifrån de övriga med sin häst.

Han red nämligen på Cardento (bilden), som vid den tiden anlitades som avelshingst på Flyinge.

Om han kom för nära ett sto fanns risken att han skulle återgå till sin normala tjänstgöring.

* * *

Den stora stjärnan var Malin Baryard på sin Butterfly Flip. Vi fick tillfälle att intervjua henne när hon satt på hästen.

Jag kom lite bakom och påpekade för en kollega:

– Väldigt pikant att dekorera svansen med en röd rosett, tyckte jag.

Den mer insatte kollegan förklarade:

– Det är en varning för att hästen har en benägenhet att sparkas.

Jag förflyttade mig snabbt som blixten därifrån, ja, nästan i varje fall. Men vågade inte gå för långt fram, för då hade den väl bitits.

* * *

Klarade mig väl hyfsat genom mästerskapet genom att skriva som den rookie jag var. Det blev kanske rentav uppskattat.

Men det höll naturligtvis inte hur länge som helst. Så efter ytterligare några mästerskap tyckte jag det var bäst att sitta av.

Med höger skänkel först.

* * *

Det är tuffa tider nu för MFF. Matcher torsdag-söndag. Den gångna veckan blev bra med avancemang i Europa League-kvalet och 5–0 mot Falkenberg i allsvenskan.

Där spelarna, givetvis med all rätt, höjdes till skyarna. Och alla (vi) som odugligförklarat Romain Gall fick bakläxa. I den roll han tilldelats var han superb.

Det jag mest haft emot honom var att han blev av med bollen genom dåliga dribblingar och framför allt avslutningar i fel lägen.

Mot Falkenberg hade han ett skottläge, där han i tio fall av tio skulle ha skjutit i tidigare matcher. Nu svarade han i stället för en helt öppnande passning till Arnor Traustason och därmed 3–0.

* * *

MFF visade att man har en trupp för rotation. Det har tydligen inte AIK. Ett försök att spara de bästa spelarna ledde till förlust i Kalmar.

Och påståendet att spel i Europa medför mindre bra insatser i allsvenskan, fick ny bärighet.

Bara nu detta inte leder till att Djurgården, som slipper spel i Europa, smyger fram till det allsvenska guldet.

Vilken match på söndag i Malmö när Djurgården kommer på besök. Det är redan över 20 000 biljetter sålda och det kan bli fullt hus.

Då kommer MFF till match efter två dagars vila, Djurgården har haft fem dagar att ladda upp.

När det gäller matcher av sådan dignitet brukar dock tröttheten kunna överbryggas.

* * *

I veckan har Klara Svensson offentliggjort att hon slutar med boxningen. Ett inte alltför överraskande beslut.

”Jag har svårt för att se Klara Svensson i en boxningsring igen”, skrev jag i den här bloggen.

Det var den 21 maj 2018.

Annonser

MFF vinner aldrig utan Rosenberg

augusti 12, 2019

Nu är det dags att avliva en myt, nämligen den som antyds i rubriken, att MFF aldrig vunnit när Markus Rosenberg startat på bänken.

Den som påstått det utan att kolla fakta, borde skämmas.

Nu är det dock så illa, att det är jag själv som står bakom detta påstående. Dessbättre bara i muntlig form.

Men det är så att minnesbilden inte alltid stämmer överens med fakta.

Efter att noga ha gått igenom Mackans matcher på bänken efter hemkomsten 2014, visar det sig:

21 gånger har Markus Rosenberg börjat på bänken. Nio matcher har ändå slutat med segrar, sju oavgjorda och fem förluster.

Segrarna har dock i princip kommit mot motståndare av den sämre sorten och facit talar ett tydligt språk.

* * *

Denna säsong stämmer dock rubriken. Fyra matcher har Mackan börjat på bänken, ingen av dem har MFF vunnit.

* * *

Samtliga matcher där Markus Rosenberg avstått från start har varit på konstgräs.

Tyvärr en indikation på hur det blir i framtiden.

Det här är hans sista säsong i MFF.

* * *

Efter ovanstående ödmjuka deklaration om den egna kapaciteten, kanske självförtroendet kan byggas upp av tre påstående i förra veckans blogg:

* MFF skulle inte ha några problem i Europa League-kvalet.

* Djurgården skulle gå till serieledning.

* MFF skulle få svårt mot Häcken.

Ibland kan en blind höna…

* * *

Efter MFF:s 1–1-match hamnade domaren i blickpunkten. Det blir gärna så när det under en match uppstår tveksamma situationer. Och det finns forum på nätet där allting betraktas som horribelt som inte går i det egna lagets favör.

Bara undantagsvis ställer domaren upp efter matchen och förklarar hur han sett de tveksamma situationerna. Hade Mohammed Al-Hakim gjort det så hade kanske virrpannorna på Cmore också förstått.

Själv hade jag bara två tveksamheter som jag hade önskat domaren förklarat:

* Varför fick inte Häckens Erik Friberg gult kort redan i den första minuten, när han kapade AC ”tvärs över”. Då hade domaren visat på vilken nivå matchen skulle spelas.

* Varför Oscar Lewickis segermål till 2–1 blev underkänt var det ingen utomstående som förstod. Där hade domaren kunnat förklara hur han tänkte, oavsett om det var rätt eller fel.

Jag förstår domarnas tveksamhet till intervjuer i viss utsträckning. Det kan inte vara roligt att stå till svars för ett beslut ute på planen, när tusen repriser visar att det kanske inte var helt korrekt.

* * *

Betygsättningen av spelare i tidningarna ska man ta med en klackspark. Man kan ha olika uppfattningar. Både om man sett matchen i tv eller i verkligheten.

Tyvärr sker betygsättningen numera av reportrar som haft näsan i datorn under 80 av de 90 minuterna. Då blir det därefter.

Att Oscar Lewicki fick bland de lägsta betygen i MFF är svårförståeligt. Enligt mitt förmenande var han i samma nivå som när han för några år sedan fick landslagsuppdrag.

* * *

IFK Malmö förlorade hemma mot Vinberg med hela 9–0. Det har föranlett en del märkliga kommentarer på nätet.

Och därmed en del osmakliga antydningar.

Det här med att vara ”blå” eller ”gul” har för länge sedan försvunnit i Malmöfotbollen.

Vi som är lite äldre minns. Men de allra flesta av oss var inte fanatiker.

Jag har tidigt fått stämpel som ”blå”. Det innebär inte att jag önskar elände för den andra klubben.

Jag kan uppriktigt säga, att jag inte glatt mig över en IFK-förlust sedan den 3 maj 1962 när MFF vann det allsvenska derbyt.

Tyvärr var det inte det sista lagen emellan, utan det spelades ytterligare ett allsvenskt derby det året. Som IFK vann och då deltog jag inte i segeryran. Trots segern föll IFK ur allsvenskan och lär väl aldrig återkomma.

* * *

Av någon besynnerlig anledning har det två gånger den senaste veckan diskuterats hur många matcher Calle Palmér var med i MFF-sviten på 49 förlustfria matcher 1949–51.

Han debuterade när sviten inleddes mot HIF 1949. Och var sedan med i 48 av matcherna. Han var även med när sviten sprack mot AIK 1951.

De enda som spelade samtliga 49 matcher var Sven Hjertsson och Egon Jönsson.

Sviten innehöll även några oavgjorda matcher. Bland annat 0–0 borta mot Råå den 29 oktober 1950.

Det förklarade Calle med:

– Kungen (Gustav V) hade dött den dagen och vi ville undvika några glädjeyttringar efter mål en sådan dag, så vi höll igen lite.

Sista dagen med MFF i allsvenskans topp

augusti 5, 2019

Så var det över för den här gången. MFF i allsvenskans topp kan vara ett avslutat kapitel.

Alltså, om Djurgården vinner kvällens match mot Elfsborg.

Frågan är om MFF med sitt Europaprogram kan resa sig.

* * *

Domedagsprofetia? Absolut.

Väl underbyggd? Lite.

Framför allt är det fel, att utgå från Djurgårdenseger mot Elfsborg. Sedan 2005 har Djurgården bara vunnit en gång i Borås.

Men det kanske bara uppskjuter maktskiftet. Jag är livrädd för MFF:s nästa allsvenska insats, borta mot Häcken.

Nu har det blivit lite bättre på senare år, men med skräck minns man åren 2012–15 då lagen möttes åtta gånger. Häcken vann fem och tre blev oavgjorda.

Gammal statistik som inte betyder ett dugg. Jo, kanske lite.

* * *

Veckans insats för MFF:s del är i Europa League hemma på torsdag mot HSK Zrinjski från Bosnien-Hercegovina.

Det kommer att gå bra. Nu har inte Uwe Rösler hunnit klydda med laguppställningen i någon allsvensk match. Bästa laget kommer att spela.

Att spekulera i laguppställningar är mer en nivå för diverse supporterforum i nät- eller pappersformat.

Men låt mig framföra, att Lasse Nielsen och Jo-Inge Berget är kraftigt överskattade som internationella spelare.

* * *

I nuläget är inte ens 7 000 biljetter sålda till Europa League-matchen.

Jag har tidigare kritiserat MFF för att man inte lät årskorten gälla i den första omgången. Men nu?

Sanningen är kanske att Europamatcher på det här stadiet är överskattat. Numera finns det inget att erinra mot MFF:s prispolitik. Bland annat har man sänkt priserna på familjeläktaren till en rimlig nivå.

* * *

Om MFF slår ut Zrinjski väntar Neftchi från Azerbajdzjan eller israeliska Bnei Yehuda från Tel Aviv i playoff.

Fortfarande inga namn som får folk att gå man ur huse.

* * *

”Spännande att se i vilken utsträckning förbundet vågar släppa fram henne.”

Citat från denna blogg 27 augusti 2018. Det handlar om domaren Tess Olofsson från Malmö.

I matchen HIF– Örebro var hon fjärdedomare.

I en intervju i Sydsvenskan hoppas hon bli förstedomare även i allsvenskan om ”tre till fem år”.

Så länge ska det väl inte behöva ta?

* * *

Boxningsvärlden blir man inte riktigt klok på. I fredags basunerades det ut att Otto Wallin ska möta världsstjärnan Tyson Fury i Las Vegas. Tungvikt, alltså.

Så stor nyhet att SVT i sin sportsändning hade med lite filmade bilder på Otto Wallin. Åtminstone var det meningen, men i själva verket var det Adrian Granat som figurerade i en stor del av filminslaget.

Men det säger också en del om hur pass okänd Otto Wallin är. 20 proffsmatcher utan förlust går att sälja i boxningsvärlden.

* * *

Förlåt om jag får en pendang till när Lillen Eklund åkte till Atlantic City 1989 för att möta Tim Witherspoon, som då var en av de högst rankade boxarna i världen.

Det var den kanske första pay-per-view matchen. Men inte på tv utan diverse biografer runtom i Sverige.

Jag tror det var klockan 5 på morgonen som vi bänkade oss på Palladium i Malmö.

En minut senare hade Lillen fått sig en riktig omgång och låg länge utslagen på ringgolvet.

Må det inte upprepas för Otto Wallin.

* * *

I lördags slog Kalle Berglund svenskt rekord på 1500 meter. Först i måndagens pappersupplaga får Sydsvenskans läsare veta.

Dock – trots två dagar – utan någon kommentar eller reflektion från Malmölöparen Johnny Kron, som var den som blev av med rekordet efter 34 år.

Därmed slut från Muppetläktarens gnällavdelning.

Osse va de semester

juli 29, 2019

I dag hade jag tänkt att skriva om MFF:s målfrossa i de senaste allsvenska matcherna. Men därav blev intet.

Så jag tar lite semester och ägnar mig åt pärorna på godset.

Katastrof: 1–1 mot Sirius och silver till Sarah

juli 22, 2019

Elände, elände, snudd på katastrof. MFF fick nöja sig med 1–1 mot Sirius och Sarah Sjöström blev bara tvåa på specialdistansen 100 m fjäril vid sim-VM.

Det handlar förstås om högt ställda förväntningar. Sarah Sjöström hade vunnit allt på den distansen de senaste tio åren och simmade i nivå med sin kapacitet.

Men så fanns det en kanadensiska, som lekte med dockor när Sarah tog sitt första VM-guld. Och hon simmade nu helt enkelt bättre än Sarah, framför allt en helt suverän sistalängd.

Så det var ingen skam att få stryk av henne.

1–1 hemma mot Sirius är däremot en katastrof.

* * *

Det här med rotation är svårt. Att få ut mesta möjliga av varje spelare kräver återhämtning, men då tappar samtidigt laget i kapacitet.

Utan någon vetenskaplig utredning har det genom åren visat sig, att lag med Europa i tankarna har svårt att hävda sig i allsvenskan.

Senast MFF vann guldet med sju poäng till godo på AIK 2017, hade man i princip inget Europaspel (ut mot Vardar) och när man vann allsvenskan 2016 så var man helt utanför Europaspel.

2014 kullkastar helt detta resonemang. Då gick MFF till Champions League och vann trots det allsvenskan.

Men ändå.

* * *

En intressant detalj från matchen mot Sirius var, att i slutet hade MFF sju utländska spelare på plan.

Förbundets regler kräver att minst hälften av spelarna ska ha spelat ungdomsfotboll i Sverige. Det klarade inte MFF.

Men det lär inte bli någon anmälan till disciplinnämnde för det. Reglerna gäller nämligen hela matchtruppen. Och då var det åtta spelare som inte klarade svenskkravet. Så man lever på marginalen.

Samma sak gäller för damerna. Jag vill minnas att FC Rosengård för några år sedan hade idel ungdomsspelare på bänken, annars hade man inte klarat det kravet.

* * *

Mot Sirius hade MFF-klacken också ett suveränt tifo. Där man hyllade det faktum, att det var Skåneländska flaggans dag.

Med en snapphane som extra krydda för att stärka det skånska. Om denna gamla folkgrupp skriver Wikipedia:

”Snapphanar var det skällsord den svenska staten på 1600-talet använde om stråtrövare, bönder och styrkor som stödde eller deltog på den danska sidan i de dansk-svenska krigen under perioden, inte minst under Skånska kriget 1675–1679 i de tidigare dansk-norska landskapen och främst Skåneland.”

Så det var ett bra sätt att beskriva det ”krig” mot nu väntar i den allsvenska toppen. Skåne mot uppstickarna från Stockholm.

* * *

Påminner mig om när jag var och såg MFF mot Hammarby på Söderstadion i Stockholm. Bajensupportrarna skanderade:

– Skåne till Danmark, Skåne till Danmark.

MFF-supportrarna var dock inte sena att replikera:

– Utom Helsingborg, utom Helsingborg.

* * *

Jag har tidigare klagat på att MFF – som en god gest till sina främsta anhängare – inte lät årskorten gälla på den första matchen i Europa League-kvalet.

Nu förstår jag. Man måste hålla i sekinerna, för utgifterna är dryga.

Enligt de offentliga uppgifter som finns hos skattemyndigheten betalade MFF 6,25 miljoner kronor i arbetsgivaravgifter för juni månad. Det motsvarar lönekostnader på runt 20 miljoner kronor. Per månad.

Med så dyr trupp måste man helst nå Europagruppspel varje år.

* * *

MFF ställs mot vinnaren mellan FC Utrecht (Nederländerna) och Zrinjski Mostar (Bosnien) i tredje kvalomgången i Europa League. Självfallet under förutsättning att MFF tar sig dit.

Den enda gång ett svenskt lag ställts mot Utrecht var 2004. Då vann Djurgården hemma med 3–0, men det hjälpte inte, eftersom Utrecht hade vunnit sin hemmamatch med 4–0.

Däremot är Zrinjski Mostar ett okänt begrepp på svenska farvatten. Delvis beroende på att man inte varit en självständig stat speciellt länge.

* * *

Det talas mycket om fusk, mygel och dopning inom idrotten numera. Till och med i schack fuskar man, även om inte schack nått full idrottslig status.

Under en tävling i Strasbourg gick lettländaren Igors Rausis och pinkade stup i kvarten. Antingen hade han urinvägsinflammation eller så var det något annat som tvingade letten att letta på trycket.

Det visade sig att han hade gömt en mobiltelefon på toaletten. Och i telefonen fanns det ett analysprogram, som Rausis tog hjälp av i knepiga ställningar.

Han blev omedelbart avstängd på livstid.

Eric Persson hade inte protesterat

juli 15, 2019

MFF blev orättvist behandlat i matchen mot Djurgården anser många – efteråt. Alltså att en djurgårdare borde blivit utvisad för tacklingen på Arnor Traustason och att Djurgårdens kvittering var offside.

Allt efter att ha sett händelserna i 150 repriser. Men man kan kolla hur det upplevdes av åsyna vitten. Sydsvenskan skriver i sin liverapportering:

”MFF:are blir skadad i sekvensen. Vet inte om han får bollen på sig. Alltså i huvudet.

Alla står runt honom så jag kan inte se vem det är. MFF:aren ligger kvar. Kan vara Rieks?

Inte ens frispark. Men frågan är om det var medvetet?”

När sedan matchen ska summeras har det inkommit nya instruktioner/ kommentarer från MFF-tränaren Uwe Rössler. Och då blir det annat ljud i skällan:

”MFF överväger anmäla Radetinac

Även oavsiktliga stämplingar är vårdslösa och måste bort”

Och i Cmore talar man i flera minuter om andra saker medan Traustason ligger skadad. Tills de får se en repris och Hasse Backe gör sin bedömning: ”Det borde kanske blivit gult kort där.”

* * *

Och så skriker man på VAR. Det är en följd av damernas VM där VAR-funktionen användes alldeles för ofta.

VAR ska gå in då domaren gjort uppenbara fel. Båda händelserna i Djurgårdenmatchen låg inom den mänskliga felmarginalen. Även om offsidebedömning borde ha uppmärksammats även av det mänskliga ögat.

* * *

MFF har varit med om värre feldomslut. Trots att det är 55 år sedan kan jag aldrig glömma upplösningen av allsvenskan 1964. Då Djurgården snodde guldet från MFF på grund av en uppenbart felaktigt utdömd straffspark.

När matchfilmen framkallats fram emot kvällskvisten, höll dock MFF-hövdingen Eric Persson sig kall:

– Vi tänker inte protestera. Det är domaren som dömer.

Men det kan ju inte dagens ledare och journalister veta. Det var knappt födda då. Och numera lyssnar man hellre till tyska tränare än lever upp till Eric Perssons MFF-anda.

* * *

Okunskapen när det gäller Rasmus Bengtssons avstängning mot Ballymena är också förvånande. En avstängning hänger alltid med in i nästa säsong.

Så har det varit i alla tider oavsett om det gäller Europacupen, VM, allsvenskan eller till och med svenska cupen.

Fråga annars Tommy Larsson. Han blev utvisad (helt felaktigt) mot Ferencvaros i Cupvinnarcupens kvartsfinal 1975. Och fick stå över MFF:s tre följande matcher när den nya Europacupsäsongen började på hösten.

* * *

Blir lite förvånad över att ingen har kritiserat den låga publiksiffran mot Ballymena.

10 011 sålda biljetter, men bara 8 667 kom.

Ett uppenbart tillfälle att skapa lite goodwill hade varit att låta årskorten gälla. Alla talar ju om att publikstödet är viktigt. Men den snikna inställningen har ingen ifrågasatt eller krävt en förklaring på.

Så hade det inte gått till på Eric Perssons tid.

* * *

Sverige vann nationshoppningen i Falsterbo. Och demonstrerade mot Stefan Löfven genom att inte sjunga med i nationalsången.

Nej, självfallet inte. Men att ha nationalsången på prispallen vid en vanlig hästatävling är närmast fånigt. Sådant ska vara förebehållet mästerskap som OS, VM och EM.

Man såg också hur det svenska laget skruvade på sig. De hade gjort en fantastisk prestation, men inte tillräckligt för ”Du gamla, du fria”. Så det var ingen som sjöng med.

Mif i ishockey och HIF i fotbollsallsvenskan körde förr med nationalsången innan matcherna. Det finns en anledning till att det togs bort.

* * *

Calle Palmér avslutade sina nio proffsår i Italien med en säsong i Juventus 1958–59. Den blev inte speciellt lyckosam. Efter en förlust i Europacupen med 7–0 mot Wiener SC fick utlänningarna skulden och sattes åt sidan.

Det fanns dock undantag. I laget fanns den tidens två dyraste och bästa spelare, John Charles från Wales och Omar Sivori från Argentina.

Under våra gemensamma kvällspass berättade Calle gärna om tiden med världsstjärnorna.

John Charles hade kommit året innan, men vägrade lära sig italienska. Eftersom språkkunnandet bland italienarna var noll, fick Calle gå in och tolka.

– John Charles hade bara en förklaring: Varför ska jag lära mig italienska? Bättre ni lär er engelska – det är ett världsspråk.

Om Sivori, den kanske mest tekniske spelare som världen dittills hade skådat, berättade Calle om ett träningspass som avslutades med att Sivori föreslog en klubbkamrat en vadslagning:

– Vi slår vad om xxx lire att jag kan sätta tio straffar stolpe-in.

Med xxx lire avses en mycket hög summa, som dåtidens högavlönade proffs lekte med.

Självklart satte han alla tio straffarna stolpe-in. Fem i den högra och fem i den vänstra.

Damerna ger mig ångest

juli 8, 2019

Under en månad har damer spelat VM i fotboll. Nu är det över. Och då kommer det värsta: separationsångesten.

Saknaden blir för stor:

* Ingen Hanna Marklund som står och viftar med händerna.

* Inga meningslösa analyser av spelsystem inför matcherna. De stämmer ändå aldrig.

* Ingen Olof Lundh som är en och en halv meter längre än Frida Nordstrand.

* Inga handsdiskussioner.

* Ingen Kosovare Asllani som gör av med bollen åtta gånger, men mål den nionde – och allt är förlåtet (gäller gruppspelet).

* Inga fler feluttal i tv av ortsnamn som Wolfsburg och Le Havre.

Och framför allt:

* Inget VAR, som mestadels bara stör rytmen i spelet.

Men jag läser på en medicinsk sida på nätet hur man ska göra:

”Att gå vidare är en väldigt viktig fas i separationen och att inte bearbeta den kan orsaka långvariga problem i ditt vardagsliv samt för framtida relationer.”

Så nästa vecka blir det LB07–Djurgården på lördagen, FC Rosengård–Växjö på söndagen och hade tänkt mig Borgeby i elitettan också, men de har uppehåll

* * *

Den avgjorda turneringen har också gett upphov till diverse diskussioner på nätet.

Har man rätt påpeka, att det är damer som spelar. Och hur? Dam-VM? Damfotboll? Inte beröra det alls?

När det gäller vanliga ord och uttryck, brukar alltid språknämnden komma fram till samma resultat: ”Eftersom det är ett så vanligt fel så godkänner vi även det”.

Men jag gillar inte uttrycket damfotboll. För det heter faktiskt fotboll och är samma sport, oavsett om det utövas av män eller kvinnor.

Sedan har vi det här med Nederländerna kontra Holland.

Det korrekta är att Holland bara är en del av Nederländerna.

Problemet är, att invånarna inte förstått det utan fortsätter att kalla sig holländare.

* * *

I veckan gjorde jag en utflykt till mitt spritbolag. Det ligger 20 mil bort. Alltså som om stockholmarna skulle åka till Falun för att gå på Systembolaget.

Men det är lite dyrare där än på mitt lilla inköpsställe.

Det egentliga syftet med resan var nämligen att kunna gör en konsumentvänlig prisgranskning av en viss vara i olika länder.

Jag tog 141 svenska kronor med mig i olika valutor för att handla en flaska Famous Grouse.

För motsvarande summa fick jag:

100 cl i Tyskland, 59 cl i Danmark och 35 cl i Sverige.

Ska jag vara riktigt ärlig så handlade jag bara i Tyskland.

* * *

Det är bara en av fördelarna att bo söderut, ja, faktiskt så långt ner att man blir våt om fötterna någon kilometer bort.

Dock kan någon ha invändningar däremot, men inte idrottsligt i dessa tider. Allt tycks hända i Skåne.

Nyligen var det SM-veckan i Malmö, denna vecka Falsterbo Horse Show och så tennisen i Båstad med damerna först och herrarna den kommande veckan.

Allt inom den skånska gränsen.

Då har jag inte tagit upp att vi har Europa League-fotboll i Malmö. För det finns även på andra platser, men inte lika länge.

* * *

När det är svenska framgångar i idrott utbryter ofta någon slags eufori just i stunden. Det är precis som inget större har hänt eller kommer att hända.

Damernas fotbollslandslag har utnämnts till sannolika bragdmedaljörer, till och med bland experter som annars håller till i snöhöjda trakter.

När vi kommer dit kommer dock inte ett brons att räcka. Inte ens till bästa lag.

Svenska damerna tog ju guld i stafetten på skid-VM. Att det är en idrottsgren som enbart sysselsätter ett tiotal länder på allvar spelar ingen roll. Guld!

Annars vore det på tiden att fotbollen fick sin beskärda del av bragdmedaljen.

Och då kan vi bortse från att Zlatan Ibrahimovic har gjort avtryck i fotbollsvärlden som överträffar damerna 150 gånger, men ändå inte fått den utmärkelsen.

* * *

Det är inte speciellt tidigt, men i detta ärende avhåller jag mig icke från skrytsamhet.

I dag ska jag för första gången i år äta potatis från det egna landet.

En upplevelse som inte kan prissättas.

Domaren VAR mänsklig

juli 1, 2019

Var, var, var? sjöng Povel Ramel en gång när han inte hittade tvålen. Nu har VAR fått en helt annan betydelse.

Det finns delade åsikter om det ska finnas VAR i allsvenskan i fotboll.

Så mycket har vi lärt oss av VAR-situationer i damernas VM:

* Det blir onödigt långa uppehåll i matcherna.

* Det blir inte alltid rätt ändå.

Många önskade att det fanns VAR-granskning i matchen AIK–MFF. Framför allt när Anders Christiansen blev fälld av Per Karlsson.

Men situationen beskrevs så här i Sydsvenskans direktrapportering:

”AC trasslar sig igenom, men helt ärligt tror jag han snubblar på bollen.”

Alltså exakt så som domaren Stefan Johannesson uppfattade situationen. Men jag har inte sett någonstans att han ursäktas för att det var ett mänskligt fel. Tvärtom blir han hudflängd sedan ”experterna” sett händelsen i fyra repriser.

Men det var straff.

* * *

Sveriges damers seger över Tyskland garanterade en plats i kommande OS. Blev något förvånad när jag såg att bara tre länder från Europa får vara med där.

Vid en närmare granskning visar det sig att så var förhållandet även förra gången, vid VM 2015. Men då gick det inte att direkt utse det tredje kvalificerade landet, utan det ordnades en extra kvalturnering som Sverige vann – och kunde sedan ta OS-silver.

* * *

Tyvärr har VAR tagit en stor del av uppmärksamheten från damernas VM. Det är lite synd.

Då kommer det bort, att det varit – och är – ett strålande fotbollsmästerskap.

Fotboll för damer är numera på en nivå där det är njutbart.

Det gnälls ofta om jämställdhet hit och dit. Med VM har damerna fått fullsatta läktare, vilket också är vanligt i de stora fotbollsländerna.

Ge dem bara lite tid till så kommer det att bli fullständigt naturligt med ersättningar som närmar sig herrarnas.

I tennis är prissummorna samma för herr- och damsingel.

För några år sedan var det kvinnliga landslaget i handboll Danmarks populäraste.

Det kommer att ändra sig – med naturliga hjälpmedel.

* * *

Apropå tennis så var jag under en tioårsperiod i London och Wimbledon de här veckorna.

Dit är det ingen svensk tidning som skickar folk längre.

Och det kan bero på att ingen svensk spelare är med i herrsingeln. Mikael Ymer vann två matcher i kvalet, men föll sedan.

Båda matcherna gick att se i tv. Annat var det på Björn Borgs tid. Då började inte SVT sända förrän i semifinalerna (undantag fanns).

* * *

Kan inte låta bli att göra en jämförelse med 1988 när jag var där (fast det gäller åren runt-därom-kring också).

Då var det 12 svenska spelare i herrsingeln, varav fyra var seedade. Nio överlevde även den första omgången.

Sedan gick Stefan Edberg iväg och vann hela rasket, medan toppseedade Mats Wilander föll i kvarten.

Det blev inte mycket jordgubbar och pimms för en arbetande journalist den gången.

* * *

Mats Wilander var och spelade på Svaneholm i helgen. Har bara sett bilder därifrån och det verkade väldigt tomt på läktarna.

Dessutom var John McEnroe där. Och Henri Leconte. Det är grabbar som inte spelar för välgörenhet, utan det måste ha kostat en hel del att ta dit dem.

Någon ekonomisk redogörelse lär vi dock aldrig få. Men någon ATP-turnering kommer det inte att bli.

* * *

Och så lite Calle Palmér.

Förr i tiden var det brukligt att man var ”tvungen att gifta sig”. Det innebar företrädesvis att det var barn på gång något tidigare än tänkt.

Calle var också tvungen, men på ett annat sätt.

När han blev proffs i Italien skulle han ta fästmön Siv med sig ner. Men då sade italienarna ”no, no, no, inga syndiga förhållanden i det här katolska landet”.

Så Calle var ”tvungen” att gifta sig.

Problemet var att Siv vid det tillfället inte var myndig (det var 21 år som gällde då), utan Calle fick skriftligen anhålla hos Sivs föräldrar att få gifta sig med deras dotter.

Och det gick de med på, så Siv fick sin Calle. Och, för tydlighets skull, äldsta sonen Stefan föddes fyra år senare.

MFF som Joakim von Anka

juni 24, 2019

För ett par veckor sedan släppte MFF biljetterna till sin match i Europa League-kvalet. Men bara till årskortsinnehavare och medlemmar. De fick förtur.

Förutsättningarna var:

* Vi vet inte vem vi ska möta.

* Vi vet inte vilken dag.

När sedan biljetterna släppte på fria marknaden hade läget ljusnat, men dock obetydligt:

* Vi vet fortfarande inte vilka vi ska möta. Men det blir antingen Ballymena United FC eller NSÍ Runavík. Och det får vi veta en vecka innan.

* Men vi vet att matchen blir den 11 juli.

Alltså Ballymena från Nordirland eller Runavik från Färöarna, som inte ens är mästare i sina länder.

Vilka publikdragare! Vilket gör att MFF måste vara ute tidigt för att klara av den enorma åskådarinvasionen. Not.

Gång på gång understryker spelare, tränare och styrelsemedlemmar hur viktigt det är med publikstöd.

I stället för allt detta klyddande med förköpsdatum finns det en enkel lösning:

Låt årskorten gälla!

När dessa såldes visste man om att det skulle bli minst en Europa League-match. Det hade varit en uppskattning av de trognaste supportrarna, att låta den matchen ingå i abonnemanget.

MFF lär ha 500 miljoner kronor i tillgångar. Men använder förmögenheten som Joakim von Anka. Inte dela med sig av guldet.

* * *

Det pågår ett VM i fotboll för damer. I kväll kan det vara slut för Sveriges del.

I sista gruppspelsmatchen mot USA valde förbundskapten Peter Gerhardsson att ställa över sju av de ordinarie spelarna, vilket vållade en del diskussioner.

Jag kan inte tycka annat än att det var ett klokt beslut. Varför riskera skador, varningar, uttröttning i en match som inte betydde något?

Om det sedan räcker för att besegra Kanada återstår att se.

Ett Kanada som, vilket inte har framgått så tydligt, har en MFF:are i tränarstaben. Andrée Jeglertz är assisterande förbundskapten. Han spelade i MFF från 13-årsåldern och 1985–93 blev det 25 allsvenska matcher för Andy.

Alltså under den tid Roy Hodgson och Bob Houghton var tränare i MFF. Det har nog satt sina spår.

* * *

VM-fotboll, midsommar och Frankrike. Det ger minnen från 1998 då omständigheterna var likadana, fast det var herrarna som spelade.

Där fick jag vara med om en av mina märkligaste upplevelser.

Eftersom inte Sverige var med följde jag Danmark i den turneringen. Danskarna förlorade kvartsfinalen mot Brasilien i Nantes.

Matchen började kl 21. Eftersom jag hängde på några danska journalister från Jyllands-Posten och Ekstrabladet, blev klockan ett innan de var klara och vi kunde åka vidare.

De hade då bestämt sig för att dagen därpå se matchen mellan Nederländerna och Argentina i Marseille. Den matchen började kl 16.30 och vi skulle vara på plats två timmar innan.

Mellan Nantes och Marseille är det 98 mil.

Alla har kanske fått uppleva hur danska bilister kör som vettvillingar på svenska vägar. Det kan konstateras att danska journalister på franska motorvägar är ännu värre. Så det blev en resa i 180 km/tim mestadels. Vi tog in på ett hotell längs vägen och sov två timmar, högst.

Men vi kom fram i tid.

Under matchen, en VM-kvartsfinal, satt jag rakt fram och somnade! Det gick inte att hålla ögonen öppna.

Dock var jag vaken vid slutsignalen och kunde lämna en rapport till Sydsvenskan.

* * *

Hemma i soffan ser man hur man skiftar i tv-rutan från arena till arena på en sekund. Som tidningsreporter är det helt annorlunda.

På kartan härintill har jag rekonstruerat mitt resande under VM 1998. Vi hade vårt första läger en bit utanför Marseille och sedan gick resorna runt hela Frankrike fram till finalen i Paris.

Men det var det värt, att få uppleva två bröder Laudrup, Peter Schmeichel och den svenske förbundskaptenen Bosse Johansson.

* * *

I lördags var det proffsboxning i Horsens. Huvudmatchen var när danskan Dina Thorslund försvarade sin WBO-titel.

Men det är alltid roligt att grotta ner sig i boxarnas matchlistor. Svenskan Joanna Ekedahl, med åtta raka segrar som proffs, ställdes mot serbiskan Jelena Janicijevic, som hade gått tre matcher och vunnit två av dem.

Serbiskan hade dock vunnit båda matcherna på knockout. Och det visade sig snabbt att hennes slagsstyrka var helt överlägsen svenskans. Så i femte ronden blev Joanna knockad.

För övrigt samma Joanna som besegrat Mikaela Laurén tre gånger i amatörringen.

* * *

Ännu märkligare var när debutanten Amer Rasinlic ställdes mot en polack som hade gått 26 matcher som proffs. Det kan synas som en riskabel matchning, men polacken Przemyslaw Binienda (försök säga det en lördag kväll) hade förlorat sina 23 senaste matcher, varav 9 på knockout.

Nu har sviten ökats till 24 matcher så klart.

En märklig sysselsättning, att bara åka runt och få på flabben.

Dum domare?

juni 17, 2019

Den rubriken hade jag på en krönika jag skrev i Skånska Dagbladet i slutet av 1960-talet. Efter att ha genomgått en domarkurs ville jag förklara för läsarna vad hands i fotboll egentligen innebar.

Nu hade inte Skånskan någon större spridning på den tiden, när man var tvungen att ha ett papper i handen för att kunna läsa.

Så det var nog andra orsaker till att det ändrat sig betydligt under senare år.

Allt till det sämre.

Problemet i dag är att det inte tycks vara någon som riktigt vet vad som gäller.

”Händerna ovanför huvudet är alltid straff.” ”Han (det kan vara hon också, men jag kommer aldrig att skriva hen) fick fördel.” ”Han hade händerna utanför kroppen.”

Rappakalja! Jag hittar ingenstans, vare sig på svenska förbundets eller Fifas hemsida, att någon sådan regel skulle ha införts.

* * *

Egentligen hade jag lagt ner striden, den verkade hopplös. Men den straff Sverige fick mot Thailand fick det att gå runt i hela kroppen på mig.

Ingen har diskuterat den. Av tre skäl: 1) Den var till Sveriges fördel, 2) Den hade ingen betydelse, 3) Skribenter och tv-experter av i dag har inte tillräcklig kunskap.

När Hanna Marklund i TV4 utropar ”solklar straff” om den aktuella situationen var jag på väg att kasta ut tv-n från fjärde våningen.

Nu hindrades det av att det inte finns fyra våningar i mitt hus.

* * *

Jag har gjort det förr, men måste ändå citera regelboken än en gång:

”Hands innebär att en spelare avsiktligt tar kontakt med bollen med sin hand eller arm.

Följande ska övervägas:

  • handens rörelse mot bollen (inte bollen mot handen)
  • avståndet mellan motspelaren och bollen (oväntad boll)
  • handens position innebär inte nödvändigtvis att det är ett regelbrott”

Thailändskan gjorde inte rörelse mot bollen, det var en oväntad boll (svenska som nickade bollen på thailändskans arm) och armens placering saknar betydelse.

Inte något som talar för att hands ska utdömas således.

* * *

Domare i matchen var Salima Mukansanga från Rwanda. Under herrarnas VM (det är damerna som spelar nu) hade Fifa bestämt att domarna skulle kvalificera sig på samma sätt som lagen. Bara de bästa fick bara med. Det var för övrigt en orsak till att Jonas Eriksson slutade döma när han inte blev uttagen till VM.

Nu var inte den kvinnliga domaren på något sätt sämre än de flesta manliga Fifadomarna. Men att hon skulle neka att blåsa straff när hon kallades till VAR-granskning finns givetvis inte på kartan.

* * *

Det finns en ny version av hands-regeln sedan den 1 juli. Många har tolkat det som Salima Mukansanga och VAR-domarna, att all beröring med hand eller arm ska bestraffas.

Den regeln har jag inte kunnat hitta.

Nytt är emellertid, att man inte kan göra mål om bollen i situationen varit i beröring av handen på målskytten.

* * *

Det var ett par år sedan jag gav upp kampen för en korrekt handsbedömning.

Och nu ger jag upp igen.

* * *

Det är grilltider, men det här är väl lite väl magstarkt. Visst finns det boxare som ser ut som fläskberg, men ändå.

* * *

Och så dagens Calle Palmér.

Det var 1984 och Sverige skulle spela landskamp mot Mexiko i Malmö. Med i truppen var Calles son, Anders Palmér. Någon dag innan matchen kallade förbundskapten Laban Arnesson till presskonferens i Landskrona.

Eftersom det var en vänskapslandskamp så nominerade Laban startuppställningen. Anders Palmér fanns inte med.

Då tittade Calle upp från sina anteckningar och sa lite lagom högt, så att även förbundskaptenen hörde:

– Bra, Laban! Tio rätt.