Det blir ingen debatt i MFF

februari 11, 2019

I en insändare i Sydsvenskan, har förre chefredaktören Jan Wifstrand, numera hemmahörande i Mörrum, efterlyst debatt om vem som ska bli MFF:s näste ordförande.

Enligt gängse kvällstidningsrutin rubriksätter Aftonbladet ”Jättebråket som skakar MFF”.

Vadå bråk? Vadå skakat? För att en oberoende skribent ifrågasätter valberedningens förslag?

Det handlar alltså om förslaget att välja Anders Pålsson till ordförande.

Jag vet ingenting om denne Pålsson. Men det gör tydligen Wifstrand, som svartmålar och odugligförklarar honom för att han blivit avsatt som VD för Hilding Anders, internationellt storföretag i sängbranschen med huvudkontor i Malmö.

Om det är ett hinder för att bli ordförande i MFF vet jag inte. Ej heller vad som ligger bakom, vare sig avsättningen eller Wifstrands negativa omdöme.

Men någon debatt på årsmötet den 1 mars blir det inte.

Av den enkla anledning, att det inte finns någon motkandidat.

Jan Wifstrand föreslår åtta tänkbara kandidater. Alla presenterade med meriter från näringslivet. Även om MFF numera är ett storföretag, är det trots allt fotbollen som är grunden. Det räcker inte att vara medlem i MFF för att anses som fotbollskunnig. I så fall finns det 7 000 kandidater.

Några av dem, inga namn, skulle jag direkt kalla olämpliga. Och jag tror att kommunstyrelsens ordförande Katrin Stjernfeldt Jammeh har oerhört mycket större förutsättningar att sköta Malmö stad än MFF.

* * *

När det blåser i MFF har styrelsen lång erfarenhet att styra årsmötet.

Det har ju förekommit debatter kring MFF:s styrelse förr, men då har styrelsen och valberedningen genom olika tricks med röstningsförfarande och annat fått som man ville.

Och årsmötet har i vanlig ordning ropat ”halleluja”.

Kanske har valberedningen numera den oberoende ställning som det är tänkt i en demokratisk förening. Men så har det inte alltid varit.

Jag vet att jag ringde valberednings ordförande för många år sedan och frågade om det skulle bli någon ny i styrelsen. Frågan fick ett kort och snabbt svar:

– Det får du fråga Cavalli om.

Sedan var det i många år Bengt Madsen och Hasse Borg som styrde, förmodligen även valberedningen.

Och på årsmötet uppträdde styrelsen med en enad front och slog ner all eventuell opposition.

Men allt gick demokratiskt tillväga.

* * *

MFF har dock viktigare saker att syssla med. Europa League-match mot Chelsea på torsdag.

I söndags fick Chelsea en riktig avhyvling av Manchester City, som vann med 6–0. Redan efter 25 min ledde City med 4–0.

Då kan man förstå om Chelsea tappade sugen. Speciellt som ett par av målen var synnerligen onödiga. En försvarsspelare som frispelade en Cityspelare i offsideposition och ett par skott som bara satt mitt i krysset.

Den behandlingen kan inte MFF utsätta Chelsea för. I genrepet mot Dynamo Kiev hade man inte ett enda avslut på mål.

Jag tillhör kategorin som är helt övertygad om att Chelsea är revanschsuget när man kommer till hybridgräset i Malmö.

* * *

Det var lite ståhej i veckan om Jan Malmsjö och hans framträdande i Melodifestivalen. Som krydda på laxen i förberedelserna uppträdde han i en mästartröja för MFF under presskonferensen. Den var förstås från 2004 och det finns fem senare varianter, men i alla fall.

Med detta tunga argument lyckades jag åtminstone få med ett barnbarn i röstningsproceduren, men det räckte in. Janne Malmsjö blev sexa och utslagen.

1998 gjorde jag en intervjuserie i Sydsvenskan som vi kallade Kompisar i Malmö. Det blev tolv avsnitt. Elva av dem finns i min dator, men det sista kan jag inte hitta (bara en faximil av förstasidan). Alltså det med Janne Malmsjö och kompisen Evald Fridén, Janne född 1932 och Evald 1931.

Vi träffades på deras gamla skola. Som då hette Kommunala Mellanskolan, men bytte namn senare till Johannes Samreal. Numera har skolan fått ge vika för byggandet av Citytunneln vid Rådmansgatan och det är slut på skolverksamheten där.

Reportaget blev en av min journalistkarriärs höjdpunkter. Vi satt på Chez Olga i en solig Pildammsparken i två och en halv timme. Och Janne Malmsjö pratade uteslutande den malmöitiska som han praktiserat fram till att han kom in på Dramatens elevskola 1949.

”Den sitter i ryggmarjen”, påstod han. Och det gav han sedan uttryck för i sin tolkning av Danskdödaren i tv-serien om NP Möller.

Synd att artikeln inte finns kvar, för det lär ha varit mer än jag som var nöjd med den.

Annonser

MFF har inte en chans mot Chelsea

februari 4, 2019

Med en sådan rubrik kan man kanske skaffa lite uppmärksamhet? För ingen kan väl påstå att det är något som är underbyggt med extremt kunnande eller ens spådom. Alla begriper att MFF inte ska ha en chans mot Chelsea.

Men i media har man så smått bygga förhoppningar. Inte minst efter träningsmatchen i Marbella mot Krasnodar. Det är många positiva omdömen. ”MFF höll jämna steg i 75 minuter”, till exempel.

Nu kan man ha olika värderingar, så därför ska jag inte gå in på några omdömen. Men det var inte riktigt min uppfattning.

För att MFF ska ha framgång krävs att Markus Rosenberg, Fouad Bachirou och Anders Christiansen spelar på toppen av sin förmåga. Att målvakten ska hålla högsta klass är en naturlighet.

Men mot Krasnodar var både Fouad Bachirou och Anders Christiansen långt ifrån toppformen. Framför allt är det bekymmersamt att min specielle favorit AC är flera mil från normal högstanivå.

Och den traditionellt ”vårtrötte” Rosenberg var inte ens i spelbart skick.

Det ger inga positiva signaler.

* * *

Nu ansågs Krasnodar ha en fördel, eftersom de hade fler matcher mot bra motstånd i benen.

Mot Chelsea anses MFF ha förbättrad chans, eftersom engelsmännen har fler matcher mot bra motstånd i benen.

Logiken slår lite kullerbyttor ibland.

* * *

I Malmö har det överlag varit hårdnackat motstånd mot allt vad konstgräs heter. Nu lägger man en ny gräsmatta på Stadion med konstgräs. Utan några protester. Sydsvenskan till och med direktsände i sju timmar på webben när gräsplanen grävdes upp.

Det kallas förstås för hybridgräs, eftersom det även innehåller naturligt gräs.

Och det ska förstås provas. Men varför skulle det inte gå att hålla en duglig gräsmatta i Malmö 2019, när det gick alldeles utmärkt snövintern 1979?

* * *

Det så kallade transferfönstret är öppet, vilket innebär många klubbyten. Och falska rykten. I veckan kunde vi läsa, att en spelare från Honduras var klar för MFF (bilden).

För en gångs skulle dementerade MFF kraftigt, även om ”nyheten” hann snurra runt på diverse sidor några dagar.

Naturligt hade varit om den ansvarige utgivaren klartgjort vad som hänt:

Kära läsare!

Historien om spelaren från Honduras var något vi hittat på en webbsida från ett land långt bort, vet inte vilket. Men det spelar ingen roll. Huvudsaken är att vi får en massa klick. Stofilerna på Muppläktaren tycker att vi skulle kollat fakta, men sådant gäller inte längre. Nu är det bara att bränna på, sedan spelar det mindre roll om det är sant eller falskt.

Och inte behöver vi dementera heller, det ger sig lite av sig själv på sociala medier. Vår huvudinriktning är att samla klick. Journalistisk heder är förlegat.

(Behöver det påpekas, att ovanstående citat inte är korrekt, det finns inga fakta bakom.)

* * *

Nu går vi in i snöidrotternas tid. Det är VM i alpint, längdåkning och skidskytte de närmaste veckorna.

Och det ser bra ut för längdåkarna. I helgens tävlingar var det svenskar på de tre första platserna.

* * *

Det var alltså under SM-veckan i Sundsvall. Där ingick även badminton. Ett Malmöpar tog SM-guld i damdubbel. Men därom får jag intet veta i mitt husorgan.

* * *

Därmed var det slut på denna årgång. Nästa vecka är jag ett år äldre.

Der er et yndigt land

januari 28, 2019

Ja, nog har den danska nationalsången klingat väl och ljudligt de senaste veckorna. Med det perfekta slutet, Danmark blev världsmästare.

Förutom spelet har upptakten till matcherna varit gåshudande. Oavsett om det var 12 000 åskådare i Köpenhamn eller 15 000 i Herning, så räckte det med fyra takters musik. Sedan sjöng hela publiken unisont.

Och det var samma sak för svenskarna vid de tre matcher som Sverige spelade i Köpenhamn.

* * *

Det danska gemytet stördes en hel del av att Norge blev utbuat i finalen. Både före matchen och under densamma.

Jag minns forna tiders fotbollslandskamper i Parken. Då motståndarnas nationalsång ackompanjerades av visslingar. Varje gång.

Det ofoget har man fått kontroll över numera. Till och med när Sverige är motståndare.

* * *

Och en norsk skidpublik skulle aldrig komma på tanken att bua när en dansk går i mål.

Det kan kanske bero på, att det gått hem vid det laget.

* * *

Danskarna vet hur man firar. När jag gick i lade mig på söndagskvällen (om vi nu låtsas att jag gör det i normaltid) så pågick hyllningarna fortfarande i danska TV2. Och när jag vaknade (på riktigt) så var det fortfarande handboll man pratade om på den kanalen.

Sen blev det förstås hyllningar på Rådhuspladsen i Köpenhamn.

Dom kan hygge sig, de där danskarna.

* * *

TV-rättigheterna i Danmark har delats av Danmarks radio (motsvarande SVT) och TV2 (motsvarande TV4).

De delade upp matcherna hela vägen. Men så kom Danmark i final.

Den sände båda kanalerna.

Med DR1 som sändande kanal hade man hoppats att slippa den förbaskade reklamen i paus.

Förvisso, men då sände man nyheter i stället.

* * *

Intervjuerna med danska spelare och ledare sköttes efter matchen vid en improviserad studio på golvet.

Alla, precis alla, spelare och ledare, kom till studion med en øl i handen.

Hade det fått passera obemärkt för PK-maffian i Sverige?

* * *

Såg en tv-dokumentär från USA häromkvällen. Där en 14-åring dömts till livstids fängelse för mordet på en 8-årig granne. I USA innebär livstid bokstavligen att man ska sitta i fängelse tills man dör.

Nu, jag tror 20 år senare, hade han begärt att få möjlighet till frigivning någon gång i framtiden. ”Inte nu, men kanske efter 20 år till” hävdade hans försvarsadvokat.

Det var alltså så långt han vågade gå. Att bli frigiven efter 40 år i fängelse. Men det amerikanska rättsväsendet lever fortfarande efter ”öga för öga, tand för tand” och avslog hans begäran.

Kan inte låta bli att tänka på de två ungdomar, 14 och 16 år gamla, som slog ihjäl en tiggare i Jönköping.

I Sverige kan inte en 14-åring åtalas och 16-åringen fick fem månaders sluten ungdomsvård.

Dock efter en del juridiska krumbukter och därför inte jämförbart rakt över.

Men faktum kvarstår, att en 14-åring kan få livstid i USA, men går straffri i Sverige.

* * *

Jag har lovat mig själv, att inte vara kritisk mot kasande på nederbörd om jag har möjlighet till dylikt på egen tomt eller närområde.

Detta på grund av att det låg ett flera millimeter, kanske centimeter, tjockt snötäcke i min omgivning.

Så i lördags följde jag Vinterstudion i SVT. Nio timmars sändningstid.

Inte allt. Jag har totalt tappat intresset för när dom kasar utför. Varje sig det är genom att välta käppar eller slå kullebyttor i luften.

Och SMHI sa att det skulle fortsätta med kraftigt snöfall under söndagen. Men väderlekstjänsten hade glömt, att Sverige är ett långsträckt namn.

Så i stället för snö kom det 9,8 mm regn som tog bort all snö.

I dag har vi inte så mycket som en snöflinga. Därmed är det fritt fram igen för diverse synpunkter igen.

* * *

Nu är det lite nattaståndet, men vid Idrottsgalan tyckte Magdalena Forsberg det var rätt att skidskyttelaget fick pris som bästa lag. ”De tog ju guld, det gjorde inte fotbollslaget.”

Undrar om dom däruppe i de insnöade fäbodarna vet hur stor fotbollen är i världen?

Skidskyttelaget hade sju-åtta konkurrenter att besegra. I fotbolls-VM deltog de flesta av de 211 medlemsländerna i Fifa.

Så fotbollen hade 206 länder bakom sig, skidskyttarna högst 29 om man är snäll och räknar hela startfältet.

Och handbollens nyligen erövrade femteplats bland 129 deltagande nationer kommer inte att nämnas över huvud taget. Det kan ju bli en tredjeplats för någon på skidor.

Varför slutar Jens Fjellström?

januari 21, 2019

Vad händer egentligen i Malmö FF? För andra gången på kort tid får en tränare sparken. Ja, det formuleras förstås på ett annat sätt när det ska kommuniceras varför först Olof Persson och nu Jens Fjellström lämnar tränarstaben.

Varför har ingen ifrågasatt eller undersökt varför Olof Persson – med fyra år kvar på ett lukrativt kontrakt – plötsligt ”hoppar av”.

Naturligtvis handlar det om en ”gyllene spark”. Mot en rundlig ersättning får man det att framstå som att Olof lämnar på egen begäran.

Man kan spekulera, men framför allt fastslå att Olof fick en kraftigt underordnad roll när Uwe Rössler kom som tränare.

I samma veva åkte Jens Fjellström upp på läktaren. Hans roll på träningsplanen övertogs av Andreas Georgson. Och på matcherna fick Jens nöja sig med att sitta på läktaren och föra anteckningar.

När Jens hoppade av kommentatorsrollen på Cmore var det med avsikten att göra en tränarkarriär. Det kan man inte göra från läktarplats.

Vem är ansvariga för denna händelseutveckling? Jag vet inte. Uwe Rössler förstås. VD Niclas Carlnén? Daniel Andersson?

Oavsett vilket behöver de aldrig riskera kritik. Varken från media eller supportrar.

* * *

Jens Fjellström vill inte medverka i ett lag där han inte trivs med spelsystemet. Det visade han redan 1990 när han näst intill skrivit på för MFF, men hoppade av när Bob Houghton presenterades som nygammal tränare.

I stället fick övergången vänta till 1993 – när Viggo Jensen blivit MFF-tränare.

* * *

Jag minns en intervju jag gjorde med Jens när han var ny i MFF. Han berättade då, att han skulle spela sina tre kontraktsår i MFF sedan skulle han och familjen flytta hem till Umeå igen.

Nu har det gått 26 år och han har förvisso flyttat – men bara inom stan.

* * *

Regeringsbildningen har varit som en tennismatch. Dock med den annorlunda spelordningen ”bäst av fyra set”.

Stefan Löfven blev först utslagen i kvalet, men fick ändå gå vidare som lucky loser.

Och vid ställningen 1–1 beslöt man att det tredje setet skulle avgöras i ett tie-break. Allt för att undvika att det skulle bli ett avgörande set, där vissa riskerade att bli diskade och uteslutna.

Efter flera nätrullare i mitten och undvika spel i båda korridorerna lyckades Löfven vinna. Eller ska vi säga mera konkret, undvek att förlora.

* * *

Dock hotade föreståndaren för den vänstra korridoren, att han minsann också ville vara med. Han hävdade förstås att det handlade om dubbelspel och då ingår även den delen av spelplanen.

Den som spelat en riktig dubbelmatch i tennis vet hur svårt det är att få bollen att hamna i korridoren. För det mesta går den utanför.

* * *

På riktigt hotar smilfinken Jonas Sjöstedt att han kommer att välta regeringen om den föreslår förändringar i arbetsrätten.

Han förutsätter alltså, att han får M-Kd-SD att gå emot ett i grunden borgerligt förslag?

* * *

Det har varit boxningshelg. I lördags följde jag Nordic Fight Night på Viaplay (på en extra tv-apparat så länge handbollen pågick).

Någon ”riktig” tv-kanal hade inte kunnat sända. Den tog närmare sju timmar att genomföra och ibland var det dryga halvtimmen när det bara var en bild över arenan i tv-rutan.

Svensken Oliver Flodin var med. Han förlorade på poäng mot danske veteranen Abdul Khattab. Det var Olivers femte proffsmatch och första förlust. Trots en lång amatörkarriär blev han aldrig svensk mästare.

* * *

Danmark hade faktiskt proffsgalor två dagar i följd. Och det ska väl konstateras, att vid båda tillfällena var det dammatcher som var huvudattraktionen.

På fredagen arrangerade 85-årige Mogens Palle en gala i Nykøbing Falster. Sarah Mahfoud, för något år sedan vinnare av danska Let’s Dance, var överlägsen i sin match. Naturligtvis fanns det ett bälte med i spelet. Det gör det ju nästan alltid, men ett konstruerat sådant.

I Team Sauerlands gala i Struer (Midtjylland) försvarade Dina Thorlund sin WBO-titel i fjärdevikt med en förkrossande poängseger.

* * *

Trots ambitioner lyckades jag inte se Badou Jacks VM-match. Då hade John Blund ett klart övertag. Matchen kom inte igång förrän framåt sextiden på morgonen och med bara korta ögonblick av vakenhet, kunde jag dock misstänka att Badou Jack skulle få svårt.

Klokare och mer erfarna kollegor hävdar till och med att Badou var chanslös.

* * *

Att Badou Jack fick ett öppet sår i pannan i sjunde ronden, kan naturligtvis har bidragit till förlusten.

Men det finns bättre förklaringar. Trots att jag inte mer än nätt och jämnt vet hur pjäserna i schack förflyttar sig läser jag alltid Lars Grahns schackspalt i Sydsvenskan. Den handlar om mer än om själv spelet.

I dag om bortförklaringar:

”Bent Larsen förklarade vid ett tillfälle, att han spelat dåligt för att luften i spellokalen varit dåligt joniserad.”

Han skulle varit med på den gamla goda tiden när det var proffsgalor i KB-hallen i Köpenhamn. Där hade jonerna varit chanslösa bland all rök och öldoft.

MFF har slagit storlag förr

januari 14, 2019

”Kulan i luften.” Jag har kanske själv medverkat till den klyschiga rubriken vid något tillfälle. Men då har det handlat om första träningsmatchen för säsongen. Oftast MFF mot Sorgenfriklubbarna på just Sorgenfris grusplan.

Numera handlar det om förberedelser inför en Europamatch. Och vi har hela tiden blivit uppdaterade på om tredjemålvakten haft hosta, om det ska bli tillökning i någon familj och att det väntar ett nyförvärv från Tjottahaiti som ingen hört talas om.

Det är nya tider nu.

* * *

Förutsättningarna för MFF mot Chelsea är naturligtvis sämsta tänkbara.

De gånger ett svenskt lag kunnat hävda sig mot någon toppklubb i Europa, har det nästan alltid varit på hösten när de europeiska klubbarna varit i sin säsongsupptakt.

Denna gång är det tvärtom. MFF har inte spelat en riktig tävlingsmatch sedan Lucia, medan Chelsea enligt vanlig engelsk rytm matchat hela vintern.

Att Chelsea skulle ha mycket matcher i den vevan stämmer inte. En viktig ligamatch mot Manchester City på söndagen innan Malmömatchen, men det är inget som påverkar spelarna på den nivån.

Det har förstås hänt att MFF hävdat sig bland de stora. Milan, Benfica, Bayern München, Ajax, Inter och Nottingham är lag som MFF besegrat på Malmö stadion.

Men det har aldrig varit i februari.

* * *

Tiden går och segern mot Milan ligger nu 50 år tillbaka i tiden (bilden). Det bevisas inte minst av en händelse efter matchen.

Jag hade så smått börjat etablerade mig i journalistbranschen och var med i det gäng som ville intervjua Kurre Hamrin efter matchen. När Kurre kom ut från omklädningsrummet ställde han en fråga till journalisthorden:

– Finns det någon läsk?

Ingen förstod vad han menade. (Påminner än en gång att det är 50 år sedan.) Tills någon berest herre kunde förklara:

– Han vill ha en limonad.

Trots förlusten i Malmö gick Milan vidare och vann till slut hela Europacupen den säsongen.

* * *

Ett annat personligt minne är matchen mot Ajax. Jag var den dagen beordrad till Göteborg för att se IFK Göteborg–Inter. När jag kom till Nya Ullevi kallade speakern Bosse Gentzel på mig och berättade:

– Det är inställt i Malmö på grund av snö.

Jag fattade ingenting. När jag hade lämnat Malmö några timmar tidigare fanns det inte en snöflinga.

Men matchen sköts upp några dagar och jag hann hem till Malmö för att se den matchen också.

* * *

I väntan på Europa League-matcherna får vi hålla till godo med vad som betecknas som vinteridrotter.

Tre svenskor på prispallen i någon kasningstävling ställer naturligtvis till problem.

Men det kan lösas genom att de får dela på Bragdmedaljen.

* * *

Malmö Redhawks är i topp i SHL. Förvisso bara i utvisningsligan, men ändå. Att sitta i utvisningsbåset eller vara avstängd, är det svek mot laget och klubben.

Ändå ställer sig Redhawks högste tjänsteman upp och försvarar de värsta busarna.

Man skulle nästan tro att han är pappa till dem.

Jaha, det är han visst.

* * *

I skuggan av Redhawks kämpar Pantern i näst högsta serien utan något större intresse från varken media eller publik. Med undantag av att alla matcher sänds i tv.

De två inledande matcherna efter återkomsten till Malmö isstadion har det varit gratis entré.

Nu fullföljer man med populärpriser. 100 kr för vuxen samt 50 kr för pensionärer och ungdom (8-15 år).

Som jämförelse kan nämnas att AIK tar 150 kr för de åldersbetingade åskådarna och som mest 265 kr för övriga.

* * *

Under två veckor framåt är det handbolls-VM som tilldrar sig det största intresset.

I synnerhet den inramning som Sveriges matcher i Köpenhamn har fått. Vad jag förstår närmare 5 000 svenskar på plats i Royal Arena. Som sjunger den svenska nationalsången a cappella.

Själv har jag haft förmånen att vara på en rad fotbollslandskamper i Parken i Köpenhamn. Och varje gång fått rysningar när 40 000 danskar stämmer in i ”Der er et yndigt land”.

Så jag förstår om de svenska spelarna kommer i stämningen efter en sådan inledning.

* * *

På hemmaplan är det förstås regeringsbildningen som tilldrar sig intresset.

Jag ska inte försöka beskriva situationen, det är det väl ingen som kan, men nog är det intressant att det viktigaste är vilka partier som inte ska ha inflytande, inte vilka som ska vara med.

Det var lättare på Erlanders tid.

Sven Melander regerar

januari 7, 2019

Jul- och nyårshelgerna har varit förskonade från politiskt käbbel och sparsamt med idrottsliga begivenheter. Den stora behållningen har i stället varit att SVT kört igång med Stjärnorna på slottet.

Där sparade man inte på krutet utan hade Sven Melander som huvudperson i det första avsnittet. Det var så klart ett lyckat val.

Man kan lugnt påstå, att Sven Melander regerar i svenskt nöjesliv. Med honom får man garanterat succé.

Så lär även vara fallet när han just nu medverkar i Arlövsrevyn. Recensionerna har varit positiva, men de egna åsikterna får vänta. I helgen tänker jag nämligen bevista föreställningen.

* * *

I tv-programmet fick Sven Melander berätta tämligen fritt om sitt liv, inte minst om ungdomen innan han hamnade i nöjesvärlden.

Han började som journalist i Malmö med ett vikariat på Expressen. Sedan flyttade han till Stockholm 1972 för ett fast jobb på Aftonbladets sportredaktion.

Det innebar bland annat att vi båda bevakade fotbolls-VM i Västtyskland 1974. Han för Aftonbladet och jag för Sydsvenskan.

* * *

Sven har ett idrottsförflutet. Han spelade ishockey för MFF:s ungdomslag och sedan några år i Pantern.

På bilden ser vi att Sven var med i det lag som vann SDS-pucken 1964. I laget ingick även Roy Andersson och Staffan Tapper, som sedan ägnade sig uteslutande åt fotboll i MFF.

SDS-pucken, med Sydsvenskan som arrangör, därav namnet, var en prestigefylld tävling. Egentligen var det tänkt som en möjlighet för Malmöungdomarna att spela ishockey på en riktig rink. Den möjligheten var nämligen ytterst begränsad på den tiden.

Det var mestadels kvarterslag som var med. Alltså man samlade ihop ett gäng, hittade på ett bra namn, och fick spela på Södra isbanan, den som låg i anslutning till Tennishallen och Malmö idrottsplats.

Min personliga insats var att jag namngav vårt lag. Vi var ett gäng från Kirsebergsskolan som kallade oss Västra Sjölunda. Jag tjänstgjorde som grindvakt och det blev bara en match.

Långt senare var jag ansvarig för tävlingen som Sydsvenskans representant. Men då hade klubbarnas verksamhet utökats i så stor utsträckning, att det inte fanns utrymme för kvarterslag längre.

Utan att ha tillgång till fakta vill jag minnas att turneringen lades ner i början av 1980-talet.

* * *

Lite idrott har det dock varit. Under årets första vecka skulle man utse världens bästa skidåkare i flerdagarstävlingen Tour de Ski.

Bland de tolv främsta i herrklassen var sex norrmän och fem ryssar.

Det talar sitt tydliga språk om den internationella bredden på den idrottsgrenen.

* * *

Men i fortsättningen blir det annorlunda. På fredag börjar VM i handboll med 24 lag kvalificerade för slutspelet från nästan alla världsdelar (Australien är inte med denna gång). Bland annat ett gemensamt lag från Korea.

Arrangörsskapet i gruppspelet är delat mellan två länder. Hälften i Tyskland och hälften i Danmark.

Slutspelet går sedan uteslutande i Danmark.

* * *

För svenskt vidkommande är det redan klart, att matcherna i det inledande gruppspelet går i Royal Arena i Köpenhamn och sedan mellanrundan i Boxen i Herning på Jylland.

Det bör bli bra svenskt publikunderstöd i Köpenhamn, vilket får mig att tänka på när VM arrangerades i Sverige 2011.

Då fick Danmark spela sina åtta första matcher i Malmö Arena. Det var en suverän inramning med nästan bara danskar på läktarna (undantag matchen mot Sverige).

När det sedan blev semifinal hade Danmarks match förlagts till Kristianstad. Det blev ett jäkla liv på den danska presskåren som tyckte att matchen skulle spelas i Malmö.

Det hjälpte nästan inte, att turneringsledningen förklarade för danskarna att de faktiskt spelade på bortaplan och att det på förhand var klart att Sverige skulle spela sin semifinal i Malmö.

Från Hovedbangården i Köpenhamn tar det 1 tim45 minuter att ta sig till Kristianstad med tåg.

Och det gick bra för Danmark även i Kristianstad, men sedan när man kom tillbaka till Malmö och finalen blev det en förlängningsförlust mot Frankrike.

Från Malmö till Herning är det mer än dubbel så långt som mellan Köpenhamn och Kristianstad, men jag tror inte Sverige kommer att ha några invändningar mot spelplatsen.

* * *

Efter en klar seger och en oavgjord i helgen mot Ryssland har vissa experter börja se Sverige som en guldkandidat.

Sakta i backarna. Vi såg nyligen hur det gick för de upphaussade Småkronorna i JVM.

Och mot Danmark – i så fall i Herning – blir det tufft. Och mot Frankrike. Och mot Spanien. Kanske rentav mot Ungern. Redan premiären mot Egypten kan bli svår.

Men intressant och roligt ska det bli.

Dags för nyårslöften

december 31, 2018

Alla talar om nyårslöften. Jag har tre:

* Att inte skriva förnedrande om dem som anser att kasning på nederbörd är en världsidrott.

* Att inte kalla kommunister för dess rätta namn.

* Att acceptera att allmänna fria val inget är något att bry sig om.

Det lovar jag att avstå från. I år.

Därför att nu står vi inför ett

GOTT NYTT ÅR!

Julevangelium på skånska

december 24, 2018

Det är härligt med julafton. Ingen enda tävling i kasning på nederbörd. Och inte någon regering i sikte. Då är det lugnt.

Och inte blev det någon vit jul i år heller. Jo, jag vet att de protesteras till och med från närliggande storstad, men här hemma hos mig har vi inte en snöflinga.

Vi håller oss för goda för sånt.

Visar en bild på den snöfria värld som jag omger mig av. Tyvärr kom inte gräsklipparen med på bilden, men den är startklar.

På grund av ovanstående brist på underlag, såväl bokstavligt som bildligt, blir det att ta fram något gammal från arkivet.

GOD JUL!

https://hakanmalmstrom.wordpress.com/2013/12/23/osse-va-de-julevangelium-pa-skanska-2/

 

Kunde Åtvidaberg så kan MFF

december 17, 2018

MFF mot Chelsea i European League. Avadådå. Dom åkte ju ut mot Åtvidaberg häromåret, kan inte va nåt speciellt.

Fast det var, om man ska vara noga, ett tag sedan. 1971 eliminerades Chelsea i Cupvinnarcupen av Åtvidaberg. 0–0 på Kopparvallen följdes av 1–1 på Stamford Bridge. Därmed var Åtvidaberg vidare på bortamål.

Målskytt i London var Roland Sandberg och i laget ingick även Anders ”Puskas” Ljungberg.

Det var stort den gången, att ett svenskt lag slog ut ett engelskt ligalag. Åtvidabergarna – inte minst tränaren Sven-Agne Larsson – blev hjältar i hela Sverige.

Men det var på den tiden. Antar att det är lite annorlunda nu.

* * *

Hemmamatchen i Malmö kommer att spelas den 14 februari. Hur ser det ut med spelplanen då? Den var ju inte precis perfekt under allsvenskans slutskede.

Då kan man bara erinra om de klassiska bilderna från när MFF mötte Wisla Krakow i kvartsfinalen i Europacupen 1979.

Den matchen spelades en dryg månad senare, den 21 mars, men hade föregåtts av den värsta snövinter vi någonsin upplevt på skånska breddgrader.

En upplevelse jag måste komma ihåg att berätta för mina barnbarn, eftersom generationen däremellan anser sig ha hört den femtielva gånger.

Men huvudsaken var att, trots de usla förutsättningarna, lyckades personalen på Malmö stadion ordna fram en klart spelduglig plan. Och bilden med Tore Cervin, Roy Andersson och Tommy Hansson i snödrivorna har blivit en klassiker.

* * *

I helgen vann det svenska laget en skidskyttestafett i världscupen.

Då är väl Bragdguldet klart.

* * *

Att en svensk blev världsmästare i en annan sport är förstås ingenting som kommer upp till bedömning.

Och det är väl inte mer än rätt. I proffsboxning drar man lätt ett löjets skimmer över sig med alla VM-titlar. För tillfället håller man sig med 85 ”världsmästare”, även om någon håller två titlar.

En av dem är Malmöpågen Sven Fornling, som numera innehar IBO-bältet i lätt tungvikt efter att ha vunnit titelmatchen mot Karo Murat i Hamburg.

Men världsmästare? Nä, då krävs det lite till.

Sven Fornling är rankad 12:a i världen. Och det är en snäll ranking med bara två amerikaner på listan.

* * *

Även om Sven Fornling vann på poäng så var segern odiskutabel, trots att matchen gick på bortaplan.

Domarsiffrorna 115–110, 115–110, 116–109 talar sitt tydliga språk.

* * *

Med proffsboxningens återinträde på den svenska marknaden har amatörboxningen tynat bort allt mer.

I helgen avgjordes nämligen SM i Stockholm. Utan att det fick någon egentlig uppmärksamhet. I varje fall inte i tv:s sportsändningar, men där har man i huvudsak andra idrotter som intresset kretsar kring.

En anledning till det minskade intresset kan vara de eftergifter som boxningen gjorde när förbudsivrarna gapade som mest. Mer skydd och större handskar var ett par av regeländringarna.

Därmed lyckades man i stor utsträckning få bort knockouten som en avgörande möjlighet. Dagens amatörboxning är mer kuddkrig än slagsmål. Och det är kanske inget fel i det.

Under SM-tävlingarna hade man på seniorsidan 59 matcher.

Av dem var det tre (3) som inte gick tiden ut. Det kallas för RSC numera, men det kan också innefatta en skada. Det framgår inte.

Inte oväntat kom två av RSC-domslutet i supertungvikt (+91 kg) och det var Babacar Kamara från Djurgården som stod för båda. Den tredje var i lätt tungvikt (81 kg).

* * *

Utan att lägga någon värdering kan konstateras att av 43 boxare som vägde in på SM, hade 33 namn som inte var typiskt svenska.

Vid SM på skidor i våras var det 81 åkare som genomförde 50 km.

Samtliga med svenska namn, möjligen två tveksamma.

* * *

Möjligen kan man påstå, att skidåkning är en exklusiv sport för enbart en del av befolkningen.

Men jag tycker det är ännu värre, att bland SM-deltagarna på herrsidan i boxningen var det bara en som representerade en skånsk klubb. Och det är oroande.

I gengäld tog Mohammed Abdulrahim, Malmö BC SM-guld i 60 kg.

På damsidan var det något bättre.

Må Lucia sprida sitt ljus över MFF-mörkret

december 10, 2018

Det är mörkt nu. Inte minst i MFF sedan ordföranden Håkan Jeppsson hastigt avlidit. På torsdag spelar MFF i Europa League. På självaste Luciadagen:

”Då i vårt mörka hus stiger med tända ljus

Sankta Lucia, Sankta Lucia”

Må denna gång Lucia sprida nytt ljus i MFF-familjen.

* * *

Tyvärr lär det behövas fler gamla helgon för att MFF ska lyckas ta sig vidare. Alla sportsliga erfarenheter talar emot en framgång. På bortaplan har MFF haft svårt.

Matchen mot Besiktas spelas på İnönüstadion. Eller före detta İnönüstadion, den är i tidens anda ombyggd och har bytt namn till Vodafone Stadion.

Bra på sitt sätt. Jag minns när jag var på en landskamp 1995 på İnönüstadion. Det var ett helsicke och få rätt på bokstäverna i texten när man skulle beskriva var matchen spelades (lättare nu når man bara kopierar från Wikipedia).

Men framför allt minns jag stämningen på arenan. När Sverige tog ledningen med 1–0 (Kennet Andersson) blev hemmasupportrarna hatiska, för att inte säga hotfulla, mot den svenska journalistgrupp som satt bara någon meter därifrån.

Det var nästan så att man kände en viss lättnad när Turkiet vände och vann med 2–1.

Då var ändå det svenska laget nästan intakt från VM-bronset året innan.

* * *

När MFF var på besök på İnönüstadion 2005 gällde det match mot just Besiktas i Uefacupen.

Då var stämningen betydligt vänligare trots att MFF vann med 1–0 (målskytt Afonso Alves).

Mest minns jag hur svetten sprutade när alla hyllningstexter skulle fabriceras från något skrymsle på İnönüstadion.

Det blev trots det respass för MFF när Besiktas vann returen med 4–1 på Malmö stadion.

* * *

Genrepet inför torsdagsmatchen hade MFF i Marbella mot något lokalt lag (”kockarna på hotellet” har Åge Hareide raljerat).

Jag minns när jag som redaktör för MFF-bladet fick följa med truppen till Florida på senhösten 1978.

Då var det dock inte fråga om ett genrep när MFF mötte Florida International University på Miami Stadium. Eller stadion var väl för mycket sagt. Det var på en gräsplätt intill universitetet och tilldrog sig intresse från högst ett hundratal åskådare.

MFF vann stort, men siffrorna har ramlat bort. Och inte får man någon hjälp av Eric Persson i MFF:s årsbok: ”Då denna match skulle vara av uppvisningskaraktär kommer den ej att medtagas i vår statistik.”

Att MFF i det läget hade kvalificerat sig för kvartsfinal i Europacupen struntade amerikanerna i.

Och för MFF handlade det om något helt annat. Man var tvungen att spela en match, annars riskerade spelarna att förmånsbeskattas för resan av skattemyndigheten.

För övrigt var resans stora behållning en tvådagarsutflykt till Disney World.

* * *

Trots helgens tv-utbud av 14 timmars sändning från olika snöplatser lyckades jag undvika allt.

Jo, faktiskt.

Men har i efterhand erfarit att Norge vann allt. Med eller utan skjutande, individuellt eller i lag. Allt vann Norge.

Det är fantastiskt att ett land med totalt 5,3 miljoner invånare så totalt kan dominera en världsidrott.

Danmark, med några hundratusen fler invånare, har aldrig fått fram en enda åkare ens bland topp hundra.

Undrar vad det kan bero på? Kan väl inte ha med klimatiska omständigheter att göra?

* * *

Jag hänger inte med i debatten om regeringsfrågan längre. Det har inte rört på sig en enda millimeter under de tre månader som passerat sedan valet.

Alla tycks dock vara eniga i en enda fråga, att inte låta Sverigedemokraterna få inflytande.

I stället är det centern och liberalerna som styr. De båda partierna fick tillsammans 14 procent av rösterna i valet, Sverigedemokraterna ensamma fick 17 procent.

Jag tycker inte heller SD ska något inflytande. Men det gav jag uttryck för vid valurnan. Sedan får man respektera att många, som kanske inte är lika insatta, tyckte annorlunda.

Det var möjligen samma sak när Hanna Öberg fick Bragdguldet.