Archive for januari, 2018

MFF-filmen som rensades ut

januari 29, 2018

I dag tänkte jag göra som Leif GW Persson. Alltså att gå ut offentligt med mina avsikter för att därmed sätta extra press på mig själv.

Jag har blivit omhändertagen enligt LÖP (lagen om överviktiga pensionärer). En person, som är i förtroendeställning, har tvångsanslutet mig till Viktväktarna.

Då är risken att man blir som golfspelare, man bara pratar om sina egna insatser. Matvanor i detta fall.

Men så icke. Bara konstatera att på två veckor har det försvunnit 4 kg.

Fast det är lite som att försnilla en krona från en miljonär. Det finns att ta av.

* * *

I Sydsvenskans nätupplaga hade man i morse gjort en genomgång av MFF:s tidigare träningsläger. Bland annat filmen när Hasse Mattisson lär Afonso Alves några skånska glosor.

Men det påstods vara från Sydafrikalägret 2006, vilket inte var fallet. Det var från lägret i La Manga 2004.

Det vet jag med bestämdhet, eftersom jag själv svarade för idé, manus och regi, medan Lars Brundin filmade.

När jag påpekade felaktigheten togs det helt enkelt bort. Sånt gammalt skit vill man inte ha.

* * *

Ni ska dock inte slippa undan:

https://www.youtube.com/watch?v=aGvOJmhF5T8

Tyvärr glömde fotograf Brunte att lägga ut eftertext på vem som var upphovet till filmen. Så nu har Hasse Mattisson fått all credd.

Och när jag går in och tittar så har inslaget haft 45 513 visningar. Och då är ändå inte räknat när den enbart låg på Sydsvenskans hemsida ett par år. Kanske 10 000 till.

* * *

När jag såg Sture Tarrings dödsannons i söndags for minnena tillbaka – av flera skäl.

Det var en av de där regniga dagarna i Wimbledon i slutet av 1980-talet. I väntan på torrevär satt jag tillsammans med Björn Hellberg och Smålandspostens Sven Elofsson och pratade om gamla tider.

Björn erinrade sig en spelare i IFK Malmö på 1950-talet som hette Sture Tarring. Mest för det speciella namnet. Vi beslöt då att bilda Sture Tarring-sällskapet.

Så sent som när jag träffade Björn Hellberg vid juletid påminde han om vår gemenskap i sällskapet. Vi har dock aldrig haft några möten.

Sture Tarring spelade bara 50 allsvenska matcher för IFK Malmö, eftersom klubben under hans tid flera år låg i division 2. Han slutade 1957.

* * *

Men Sture Tarring för också tillbaka tankarna till den kanske första skandalen i svensk fotboll.

Jo, det blev en rikssnackis när en åskådare sprang in på planen vid en allsvensk kvalmatch mellan IFK Malmö och Brage 1956. Den något överförfriskade supportern attackerade en Bragespelare som han ansåg hade gått för hårt åt Sture Tarring.

Det ska kanske förtydligas, att det var på Malmö idrottsplats och åskådarna satt även längs sidlinjen, något som kallades för innerkrets.

Hur det gick med supportern minns jag inte, men matchen slutade 2–2 och det räckte för att IFK Malmö skulle gå till allsvenskan, eftersom man vunnit med 1–0 i Borlänge.

Det var för övrigt Sture Tarring som gjorde första målet i Malmömatchen och att kvitteringen kom på en mycket omdiskuterad straffspark. Några filmbilder fanns dock inte på den tiden.

* * *

I lördags avled Ikeagrundaren Ingvar Kamprad. Det har naturligtvis väckt förstämning i hela Sverige, kanske hela världen.

Jag ska inte gå in på vad de kommunistiska ynglen anser, det är inte ens anständigt.

Men varför är det så många som tvunget ska framhäva han ungdoms nazisympatier?

Det är i vanlig ordning förbaskat lätt att ha synpunkter 2018 på vad som hände för mer än 70 år sedan. När man har facit.

Och det finns förstås ingen ursäkt, men de som kan berätta om förhållandena på 1940-talet är på utdöende. Det finns ingen tidsmaskin, därför kan vi inte helt sätta oss in i hur människorna tänkte. Men många svenskar hade tysksympatier på den tiden.

Naturligtvis är det ingen ursäkt, men man ska väga in alla faktorer innan man fördömer en människas ungdomsåsikter.

Ingvar Kamprad är värd att minnas för vad han uträttade med Ikea. I dag är 150 000 människor runt om i världen försörjda tack vare hans entreprenörskap.

Annonser

Tennis för Tennys

januari 22, 2018

Det har gått sådär, tidsträningen i Melbourne. Trots sena nattvanor har jag hunnit somna innan första serve. Och det innebär i sin tur att jag inte hunnit se mycket på morgnarna heller.

Men tidsskillnaden är ju stor. Kvällspasset i Mebourne börjar klockan 9 på morgonen svensk tid.

Det innebar i morse att jag kunde se åttondelsfinalen mellan Hyeon Chung och Novak Djokovic. Den förste sydkoreanen att nå så långt i en Grand Slam utökade rekordet genom att nå till kvartsfinal.

Efter stundtals helt suveränt spel vann Chung i tre raka set. Men det tog 3.20 timmar att genomföra matchen. Jämnheten kan man inte klaga på: 7–6, 7–5, 7–6.

Frågan är om det så småningom kommer att kallas för ett tronskifte.

Djokovic har vunnit i australiska mästserskapen sex gånger.

* * *

I kvartsfinalen ställs Chung mot en annan intressant spelare. Amerikanen Tennys Sandgren.

Inte minst namnet gör honom intressant. Att tillhöra världseliten i den här sporten och heta Tennys tyder på en tidig satsning från föräldrarna. Alternativet är att han är döpt efter Tennessee, där han föddes.

I en intervju jag läst avfärdar emellertid Tennys Sandgren de här teorierna.

– Det är helt enkelt ett svenskt namn, säger han. Min farfars far hette så och mina föräldrar tyckte om namnet.

Eftersom det numera bedrivs släktforskning i mitt hem går jag till alla tänkbara källor. Och vågar, nästan tvärsäkert, hävda: Det har aldrig funnits någon i Sverige som hetat Tennys.

* * *

Kanske finns det en annan förklaring. I slutet av 1970-talet fanns det en duktig svensk tennisspelare som hette Tenny Svensson. Han var med i det svenska Davis Cup-laget, men hamnade givetvis i skuggan av Björn Borg.

Men det är förstås lite långsökt att han skulle ha namngivit Tennys Sandgren.

* * *

Smakar det så kostar det, vilket även gäller den svenska rättvisan.

Justitiekanslern har beslutat att den person som suttit häktad för mordet på Östra kyrkogården i Malmö, men friades i tingsrätten, ska få 300 000 kr i ersättning. Han satt häktad i drygt sju månader.

Två andra var också åtalade för skyddande av brottsling och brott mot griftefriden. För det senare brottet dömdes en av de åtalade till skyddstillsyn, i övrigt friades båda. De var bara häktade i två veckor.

I rättegången tillerkändes de inblandades försvarsadvokater totalt 1,54 miljoner kronor i ersättning. Att betalas med skattemedel.

Visst är det mycket, men värt varenda krona så inte någon oskyldig blir dömd.

* * *

Annars är det höga toner om allmänna medel när Sydsvenskan har granskat räkenskaperna hos några kommunala bolag.

Man har visst druckit öl och sprit på sina utlandsresor.

Jag blir inte ett dugg upprörd.

Sådant, och säkert värre än så, förekommer i massvis av privata bolag. Men de granskas inte.

Ändå är det jag som betalar i de fallen också, även om det sker över prislappen och inte skattesedeln.

* * *

MFF har spelat sin första match för året. Efteråt prisades nyförvärven av tränare, supportrar och skribenter. Något annat var inte att vänta.

Om man köpt in en spelare för en massa miljoner så börjar man inte med att kritisera. I synnerhet in den som är ansvarig för värvningen.

Själv hade jag ingen uppfattning, eftersom jag inte var på plats. Kroppen kräver numera restriktivitet när det heller sådana arrangemang.

Och jag har genom åren skaffat mig tillräckligt med fryspoäng på tidiga vårmatcher.

* * *

Den gångna veckan har också kryddats med en kulturupplevelse. Arlövsrevyn.

Där Tommy Juths parodi på Rickard Söderberg var en riktig höjdare.

Och en genomgående hög kvalitet på övriga nummer.

Det kan inte bli annat när Adde Malmberg håller i trådarna.

Ge Mattias Svanberg chansen

januari 15, 2018

Nu kan det inte bli värre. Eller: Nu kan det bara bli bättre.

Välj själv, men just i dag är det årets mest deprimerande dag. Åtminstone enligt psykologerna:

  • Julen är över med alla dess juleljus.
  • Många har det tomt i plånboken.
  • Väderförhållandena är som sämst.
  • Kylan och mörkret påverkar motivationen negativt.
  • Nyårslöftena är redan brutna.
  • Det finns ingenting att se fram emot – inga röda dagar i sikte och kylan håller i sig.

* * *

Men det skådas ljus i tunneln. Själv är jag nu på träningsläger för att vara i toppform när vinter-OS börjar (och det har inget att göra med att jag fyller år just den dagen).

Jag ska nu börja anpassa mig till nya tider, alltså på dygnet. Träningen är förlagd till Melbourne och de australiska mästerskapen i tennis, som började i natt. Tio timmars skillnad. När det är midnatt i Melbourne är klockan 14 här hemma.

Sedan kan man trappa ner något under en dryg vecka innan det är dags för vinter-OS i Pyeongchang (ja, jag har kopierat stavningen). Dit är det bara åtta timmars skillnad.

* * *

Mitt intresse för vinter-OS är förstås något motsägelsefullt, eftersom jag inte har så mycket till övers för kasning på nederbörd i vanliga fall. Men nu är det mästerskap på riktigt och inte bara något som SVT blåst upp till något stort.

Denna vinter har jag dock levt som jag lärt, det vill säga inte ägnat någon större uppmärksamhet till vad som förevarit hittills. Eftersom jag därmed saknar insikt, avstår jag från synpunkter.

Vilket är en ganska ovanligt i dagens tyckarvärld.

* * *

I kväll är det Idrottsgala i Stockholm. Då kommer det högst diskutabla Jerringpriset att delas ut. Det anses extra fint, eftersom det är svenska folket som röstar.

Men svenska folket består till stor del av fubbickar som inte är ett dugg insatta i idrott. De röstar på vem som är trevligast – på så sätt fick Magdalena Forsberg priset fyra gånger – och inte vem som verkligen är den främste idrottsutövaren.

Självfallet är Sarah Sjöström outstanding. Hennes VM-guld och världsrekord utklassar allt.

Enda hindret är väl om ridsporten lyckas mobilisera en ny röstningskupp och få fram Peder Fredricson.

* * *

Annars finns det inga självskrivna vinnare i de andra kategorierna. Måtte bara inte juryn fångas gå i fällan och inbilla sig att Östersund svarat för ”årets prestation”.

Man blev femma i allsvenskan och gick till sextondelsfinal i Europa League.

Det bär mig emot att ta det exemplet, men en gång i tiden blev IFK Malmö tvåa i allsvenskan och gick till kvartsfinal i Europacupen för mästarlag. Inte fasen fick man något prestationspris för det.

Kanske mest beroende på att det inte fanns någon idrottsgala på den tiden, men ändå en värdemätare på vad Östersund egentligen presterat.

* * *

Fotbollsarenan i Malmö ska byta namn. Swedbank stadion är utgånget. Tills vidare ska den bara heta Stadion. Alltså samma namn som redan finns.

Själv hade jag föredragit att man döpt arenan till MFF-stadion. Det namnet lär man ha patent på från tiden då tennishallen på Erikslust hette just så (nu Fair Play-stadion).

Jag erinrar mig när Eric Persson ”skröt” om att han aldrig varit anställd av Malmö FF.

Det var en sanning med modifikation. Eric var nämligen direktör på MFF-stadion och skötte hela klubbens verksamhet därifrån. Men hallen var ett fristående bolag.

På slutet av sin verksamhet ändrade Eric sig lite och påstod att han ”aldrig fått någon ersättning av Malmö FF”.

Han avslutade nämligen sin karriär med att vara generalsekreterare på MFF-kansliet i några år. Men då hade han blivit pensionär och behövde inte ha någon lön av klubben. Påstods det.

* * *

MFF visar upp det ena nyförvärvet efter det andra. Och det jublas i supporterskaran.

Men jag är mycket oroad över två orsaker:

1) Tänker man inte släppa fram Mattias Svanberg i år heller? Det är nu han behöver matchning för att komma upp i den nivå som hans talang talar för.

2) Tjatar om IFK Göteborg på 1990-talet. Då köpte de välbärgade göteborgarna in en massa toppspelare från de andra allsvenska klubbarna. Och vi vet hur det gick.

 

Där försvann chansen till Europa

januari 8, 2018

Jaha, då var det klart. Igen. Jul- och nyårshelgerna är lyckligt överståndna. Fast när man kommit upp i ett rätt så avancerat antal år, är det inte lika stort längre.

Man kan Kalle Anka utantill och julklapparna innehåller inte längre några leksaker. Typ fräcka Brio-bilar eller Dinky Toys.

På ett sätt innebar dock nyårsafton en nyhet. Den genomförde jag alkoholfri på grund av självutnämning till chaufför. Av inga andra skäl än rent praktiska, således.

* * *

Så här års surrar det av transferrykten på fotbollsmarknaden. På sociala medier slungas de ut helt vilt. Och etablerade media har slutat med faktakontroll, utan gör rykten till sanningar.

Det är bara att skratta åt och gå vidare. Som det här med att Anders Christiansen, med nyskrivet femårskontrakt på fickan, skulle gå till ett belgiskt mittenlag. Sånt tar man inte på allvar.

Eller?

Efter hand som sanningshalten syntes höjd och till sist bekräftad, undrar man vad som har hänt.

Jo, med fem år kvar på kontraktet har MFF fått jäkligt bra betalt. Kanske inte i Zlatanklass, men åtminstone hälften därav.

Inte det heller.

MFF får en ersättning som motsvarar vad man kunde fått i somras. Dansken hade ett kontrakt som skulle gälla även 2018.

Varför då skriva femårskontrakt? Med facit i hand har det bara kostat MFF en massa miljoner.

* * *

Nu ska man komma ihåg, att ingen insatt trodde att Anders Christiansen skulle stanna i MFF fem år framöver.

Efter tre år upphör skattelättnaderna för utländska spelare. Därför försvinner Jo Inge Berget och Magnus Wolf Eikrem. Så hade det blivit med Anders Christiansen också.

Men inte nu. Inte till en medelmåttig belgisk klubb.

* * *

Jag har varnat för det förr. Minns IFK Göteborg på 1990-talet. Miljonerna bara rullade in efter framgångarna i Champions League. Men då började spelarflykten.

Pontus Kåmark, Jocke Björklund, Roland Nilsson, Jesper Blomqvist, Stefan Pettersson., Johnny Ekström, Niclas Alexandersson och Andreas Andersson försvann alla till utlandet.

Följden blev att Göteborg började köpa upp kreti och pleti på den svenska marknaden. Priset blev dyrare, det var ju välbesuttna Göteborg det gällde.

Sedan vet vi hur det gick. De sportsliga framgångarna uteblev, pengarna försvann och man tvingades till och med sälja Kamratgården.

Frågan är hur långt i den beskrivningen det stämmer överens med dagens MFF. Redan har ett stort antal miljoner spenderas på tokiga värvningar.

Man kan bara hoppas att det räcker så. Men försäljningen av Anders Christiansen slog hål på illusionen att MFF skulle bli en klubb som kan slåss ute i Europa.

Den möjligheten är förbrukad.

* * *

Vår Herre har varit ute med lien på sistone. Christoffer Barnekow och Johannes Brost har avlidit, två personer som jag åtminstone haft viss kontakt med under åren.

Under hösten 1998 gjorde jag en artikelserie i Sydsvenskan som vi kallade Kompisar i Malmö. En kändis fick ta med en gammal kompis.

Ibland vet jag inte vem som var kändisen. Åtminstone inte när det handlade om Christoffer Barnekow och överåklagaren Sven-Erik Alhem. De båda var klasskamrater på Latinskolan.

Eftersom Sydsvenskan varit noga med att städa undan artiklarna på nätet, så har jag bara mitt minne att stödja mig på.

När det gäller Christoffer Barnekow så minns jag speciellt två saker:

1) Han hade aldrig pratat skånska trots att han levt hela sitt liv i Malmö (åtminstone då). ”Det var opassande när man tillhörde en lågadlig släkt. Skånska betraktades som fult.”

2) Christoffer ville prompt att vi skulle gå och fika på Jojjes, ett kafé på Löjtnantsgatan där elever från både Teknis och Latin höll till på den gamla goda tiden. Och där fanns en väldigt snygg servitris som Christoffer ville ta en titt på.

Tyvärr hade det gått 35 år och om servitrisen fanns kvar fick vi aldrig reda på, eftersom Jojjes var stängt den dagen.

De gymnasister på Latin som inte gick på Jojjes föredrog NK:s bar. Där tog vi en kopp kaffe under lunchrasten. Och ibland kom Johannes Brost på besök, eftersom det fanns en del popsnubbar i vårt gäng. Halva Klubb Bongo, bland annat.

Johannes Brost var också synlig på MFF-träningarna på den tiden. Och han förblev MFF:are livet ut.