Om hästkommentarerna överfördes på fotboll

Sicken vicka! Åtminstone för oss sportnördar: Tour de France, Båstadstennis, dam-EM i fotboll och Falsterboveckan. Förutom ordinarie MFF-bevakning.

Så då gäller det att välja. Annars högprioriterade uppgifter som trädgårdsarbete och dammsugning måste av nödvändighet komma i andra hand (eller helt avstås) till förmån för tv-tittande.

* * *

Sedan jag 2002 i sista stund kallades in som reporter på VM i ridsport i spanska Jerez, har mitt intresse för hästhoppning varit stort.

Naturligtvis enligt det gamla hästbegreppet: bits där framme, sparkas där bak och är obekväma på mitten.

Så själva kreaturet har jag hållit på avstånd, men ryttarna och folket omkring har varit angenäma bekantskaper.

När man ser tävlingen på tv finns det kommentatorer som enbart vänder sig till fackfolket, en skara jag inte tillhör. Det är en massa snack om avstånd mellan hinder, hur många språng, hindrens höjd och – inte minst – härstamning. På hästarna, alltså. Där nöjer man sig inte med föräldrarna (där pappa hingsten inte har en aning om vem som kommer att ha nytta av hans små språng) och dessutom morfar. Det senare ska tydligen vara viktigt för härstamningen.

Jag kan tänka mig att det skulle se ut ungefär så här om det överfördes på fotboll:

Bollen på högerkanten ska slås 30 meter som ett inlägg och ska gå över två stora oxar i backlinjen. Där måste Tjatte Anka (efter Karl Anka–Kajsa Anka och Morfar Anka, ägare Joakim von Anka) med tre språng hoppa minst 50 centimeter för att nå bollen, vars hastighet är 50 km/tim. Därefter ska bollen nickas mot målet, som är 7,32 meter brett och 2,44 meter högt. Vid miss blir det fyra poängs avdrag.

(Namn och härstamning är fingerade.)

* * *

Eftersom jag bor i närområdet är Falsterboveckan något som berör även lokalbefolkningen. Alla restauranger är fullbokade och i matvaruaffärerna är det tomt på många hyllor. Det har i varje fall min inköpare berättat.

När det gäller häst- och motorsport är det alltid en diskussion hur mycket materialet betyder, i detta fall hästarna.

Då kan man fråga sig varför det nästan alltid är samma ryttare som vinner, oavsett häst. Det tyder på skicklighet.

Denna gång var det dock många som avstod från sina bästa hästar, eftersom det väntar ett VM i Herning om drygt två veckor.

Men det var stor idrott som visades upp i Falsterbo.

* * *

Nu var jag inte på plats denna gång, men har sett en bild på en dam som promenerar omkring på tävlingsområdet med sex hundar samtidigt. Hur korkad får man bli? I den trängseln!

* * *

För några år sedan diskuterade tävlingsledningarna för Falsterbo och Båstad om man skulle undvika att ha arrangemangen samtidigt. Det har man lagt åt sidan av praktiska skäl. Troligtvis för att vecka 28 är överlägset bäst med tanke på semestrar och tillresande publik.

För egen del var det denna vecka hästarna som tog över efter ett tag. Jag vet inte hur det påverkade det allmänna intresset i Båstad, att publikdragande skandinaverna Casper Ruud och Holger Rune blev utslagna tidigt.

Och med två argentinare i herrsingelfinalen kunde man inte mäta sig med klapprande hovar.

* * *

Med segern över Portugal hade de svenska damerna återtagit sitt favoritskap att vinna hela EM. Både bland vanligt folk och de så kallade experterna.

Det var Portugal! Som kommit in i turneringen sedan Ryssland uteslutits. Inga jämförelser med Danmark 1992, tack.

Samma sak med MFF som åter blivit ny guldfavorit efter 2–0-segern i Norrköping

Det var Norrköping! Som hade fem matcher bakom sig utan vinst och ett tränarbyte.

Stilla dig, som morfar sa.