Hur många får MFF behålla?

Hammarby eller Brommapojkarna? Det är frågan.

Ja, alltså vem av motståndarna som ska stå på parad och applådera in de klara svenska mästarna i de två sista omgångarna i november.

Så kan man spekulera om man inlemmas i den stora kör som just nu hyllar Malmö FF. Inte utan anledning. 5–0 mot AIK säger det mesta.

Men det kan finnas hinder. Inte Djurgården, som jag trodde, men säkert någon annan.

Låt oss gärna ta en titt i historien.

* Förra året inledde MFF med åtta raka segar. Efter tio omgångar ledde Elfsborg efter att ha slagit MFF med 3–0. Och sedan vet vi att det blev en målskillnadsaffär till slut.

* Sommarfönstret. Finns Nanasi, Pena, Busanello och Cornelius kvar? Trots MFF:s starka trupp skulle bli en försvagning om ens någon försvinner.

* Mitt favoritämne. 1964 ledde MFF med åtta poäng (räknat i trepoängssystemet) när det återstod tre omgångar. Med hjälp av en felaktigt dömd straff smet Djurgården förbi på målskillnad. I och för sig en haltande jämförelse, eftersom Örgryte vunnit om det varit trepoängssystem.

Men det är förstås att måla fan på väggen. Så illa kommer det inte att gå i år.

* * *

I SVT sänder man just nu en serie om Fotbollens historia i åtta delar.

Blev besviken över första avsnittet där det påstods att Sven-Göran Eriksson införde ett nytt tränings- och spelsystem i IFK Göteborg. Det gjorde han inte alls, utan bara modifierade vad Bob Houghton lanserat i MFF 1974.

Uttryckte min förgrymmelse på Facebook, men fick ett mess från Staffan Tapper: ”Vänta till avsnitt 7.”

Men redan i avsnitt 3 blev det riktigt bra och sevärt. Det handlade om Gunnar Nordahl, vars storhet aldrig riktigt uppskattats, eftersom det varken fanns TV eller sociala medier på den tiden. Fem gånger vann han italienska skytteligan för Milan.

Efter spelarkarriären blev han tränare. Bland annat i ett flertal allsvenska föreningar. Kanske inte så framgångsrik i den rollen.

Efter två år i Öster tyckte basen Stig Svensson det var nog. Men inom skål och vägg anförtrodde han mig:

– Människan Gunnar Nordahl skulle jag inte tveka skriva livstidskontrakt med.

Alltså ett sevärt inslag om en av de största i svensk fotboll, speciellt för ungdomar under 60 år.

”Det spelades bättre boll på Gunnar Nordahls tid.” (Torssons hitlåt)

* * *

På 1 maj spelar cupfinalen MFF-Djurgården kl 14. Inte många som reagerar på tidpunkten, men den konkurrerar faktiskt med 1 maj-tåget.

Annat var det förr. Alltså på den tiden då alla allsvenska matcher spelades kl 13.30 på söndagar.

Men med ett undantag. Om MFF hade hemmamatch 1 maj så flyttades avspark till kl 17. Då hann arbetarna först gå i tåget innan det blev match på Malmö idrottsplats (för det var på den tiden).

* * *

Det finns massor av tv-kanaler nuförtiden. Här ett axplock på mitt agerande.

Kastar mig över fjärrkontrollen:

* Bojan
* Markoolios morsa
* Greta Thunberg
* Gunilla Persson
* Spelreklam med Birro

Famlar efter fjärrkontrollen:

* Familjen Wahlgren
* Maria Montasam
* Fru Parnevik

Sänker ljudet:

* Snackesaliga kommentatorer
* Skrikande kommentatorer

Så nog har jag att göra.

Osse va de fridag

Denna dag ägnas hela min uppmärksamhet och kropp till vården. Dock inte äldrevården. Än.

Mot dem har MFF aldrig förlorat

Nu är vi igång. Innan vi ses nästa månda har MFF spelat två allsvenska matcher. Värnamo i kväll och Västerås på lördag.

Förutom de inledande bokstäverna har de ytterligare en sak gemensam: MFF har aldrig förlorat mot någon av dem. Nästan.

En gång är ingen gång, men en gång kan också vara två gånger.

1978 vann Västerås med 2–1 hemma på Arosvallen. Det märkliga med den matchen var, att den gällde både allsvenskan och svenska cupen.

Inte blir det mindre anmärkningsvärt med tanke på att MFF ställde upp med samma lag som så småningom skulle leda till Europacupfinal.

* * *

Jag såg Västerås två gånger i mitten av 1950-talet när jag låg bakom Tore Svenssons mål (har ni hört talas om den tiden). MFF vann med 7–0 första gången (bilden från den matchen) och 8–1 andra.

Kajan gjorde bara mål i den första matchen, eftersom han sedan blev proffs i Italien. Det gav Lill-Kick Svensson chans att debutera i allsvenskan.

* * *

Något som väckte uppmärksamhet var den allsvenska upptaktsträffen på Finlandsbåtarna 1997.

Efter att lag på lag presenterat spelartrupper med svåruttalade namn (sannolikt med jugoslaviskt ursprung) klev Västerås tränare Liston Söderberg fram och deklarerade:

– Vi har ett rent ariskt lag.

Det tog naturligtvis hus i helsicke bland alla kvällstidningars reportrar och några andra. Rubriker och löpsedlar.

Efteråt förklarade Liston, att han bara menade att han hade en helsvensk spelartrupp.

Hade han bara avvänt det begreppet hade han sluppit leva med rasiststämplen ända fram till sin död 2022.

* * *

MFF:s damlag inledde med en förlust på 0–5 mot Umeå. Det finns ingen anledning att känna skadeglädje, men däremot var det en ordentlig knäpp på näsan för alla ”förståsigpåare” som sett vägen till allsvenskan ligga utstakad. Framför allt på Sydsvenska Dambladet.

* * *

I dagarna fyra har golfaren Ludvig Åberg tilldragit sig intresse. Men att som Expressens krönikör beskriva det: ”En fullträff – på bästa sändningstid i SVT” är naturligtvis inte korrekt. Klockan 21.00–1.30 är inte precis den tid svenska folket normalt ägnar åt tv-tittande.

Med sådan framgång går det lätt till överdrifter bland det svenska folket. I en enkät i Aftonbladet tror 85% att Åberg en gång kommer att bli världsetta.

Jag tror inte folk i allmänhet begriper hur svårt det är att bli världsetta i globala idrotter som golf och tennis (till skillnad från skidor och skidskytte). Hittills ingen i golf, medan Björn Borg, Mats Wilander och Stefan Edberg nått den anmärkningsvärda positionen i tennis.

Visst kan Ludvig Åberg nå dit, men det är inte 85% chans.

* * *

Ludvig Åberg, Johan Glans och Felix.

Eslöv levererar.

* * *

Även ishockeyn har tilldragit sig intresse. Efter 52 träningsmatcher är det nu det gäller.

För Malmö Redhawks tog det slut med en gång, men Rögle har levererat.

Tänk om Skåne tar hem SM-gulden i fotboll, ishockey och handboll.

Även det är dock lägre än 85%.

* * *

Ett inlägg på Facebook får mig att tänka på ett minne från stugan.

Det luktade förfärligt, men trots att både jag och dottern Helena snusade, spolade och letade, så fann vi inte källan.

Inte förrän vi hittade en flaska med matolja. Där hade en mus på något sätt tagit sig in och sannolikt dött drunkningsdöden.

Så det bara att kasta ut resterna på marken utanför. Där blev den tämligen snabbt upphämtade av ett flygande varelse.

Sen blev det säkert en festkväll hemma i skateboet. Det är inte ofta det serveras oljemarinerad mus till middag.

Två mål av Kajan och ett av Klumpen

Det är mycket jubilerande nu. 50 år sedan Abba vann Eurovision med Waterloo, samma år som Sverige blev femma i fotbolls-VM och 30 år sedan bronset i USA.

Men det ingenting som satt prägel på mitt liv, trots att jag var på plats på båda fotbolls-VM, som det som hände för 70 år sedan.

Den 25 april 1954 såg jag min första MFF-match på Malmö idrottsplats.

Jag fick följa med en morbror och stod på ståplats bland alla gubbarna i hatt. Följaktligen såg jag inte så mycket, utan varje gång det blev jubel så tittade jag upp på anslagstavlan för att se om det blivit mål.

Det hade det blivit ibland. MFF vann med 3–0 mot Elfsborg. Två mål av Kajan och ett av Klumpen.

Då hade förstås åttaåringen inte en aning om att just de två målskyttarna skulle bli nära bekanta senare i livet.

Att spelarna hade smeknamn var vanligt. Förutom nämnda fanns även Grus och Timpa i laget.

I min bok 100 MFF:are har jag försökt reda ut bakgrunden till smeknamnen.

”Nils-Åke ”Kajan” Sandell var unik med sin förmåga att göra mål. Smeknamnet fick han redan under pojklagsåren i Lund. En ledare tyckte han var på pricken lik Kajan Hjelm, en barnskådespelare i det på 1940-talet populära Vårat gäng.”

För Bertil Nilsson var det en högst annorlunda bakgrund.

”Smeknamnet ”Klumpen” är svårförståeligt, eftersom Bertil var tunn och späd. Men förklaring finns.

– Det var en kompis ”himma po gåren” som skulle ge alla ett smeknamn. Jag fick två alternativ att välja på och valde Klumpen.

Detta till stor del beroende på alternativet:

– Ja, det var att bli kallad Fisen.”

* * *

När jag gjorde min entré på den allsvenska arenan låg MFF faktiskt på nedflyttningsplats (man spelade höst-vår då), men tack vare mitt intåg (?) följde fem matcher utan nederlag och MFF slutade på en sjunde plats. Kanske delvis för att jag flyttat ner och låg bakom Tore Svenssons mål.

Min första MFF-förlust fick jag dock inte uppleva på plats, eftersom den kom i sista omgången mot Djurgården på Råsunda.

Matchen har dock gått till historien av ett helt annat skäl.

I den andra halvleken blev Sven Hjertsson utvisad för ”olämpligt uppträdande”.

Numera rynkar vi knappt på näsan när någon blir utvisad.

Domaren ansåg sig trött på Svens tjatande och visade ut honom för protest mot domslut.

Det var den första utvisningen i allsvenskan på tjugo år.

Och renderade dessutom Sven tre månaders avstängning.

Normalt sett brukar jag sluta där med återgivandet av den händelsen. ”Kolla aldrig fakta, då kan hela storyn spricka.”

Det är förstås fakta, men två av de tre månaderna som Sven var avstängd, avtjänades under dåtidens sommaruppehåll.

Att Sven därefter valde att lämna MFF för Hässleholms IF är en annan historia.

* * *

Nu börjar tidningarnas experter åter hylla MFF som oövervinnliga efter två inledande segrar.

Anledning finns, men det är lätt att ta till övertoner efter ett par matcher.

Man kan bara påminna om fjoråret då MFF inledde med åtta raka segrar, Isaac Kiese Thelin hade gjort åtta mål, och hade fem poängs försprång till Elfsborg.

Vi vet hur det slutade. Målskillnadsaffär sedan Elfsborg i näst sista omgången kunde avgjort, men bara spelade oavgjort mot Degerfors.

* * *

Apropå gamla och bättre tider.

Under ishockey-VM i Globen hade alla ackrediterade journalister fri entré till tre av Stockholms nattklubbar. SHT, Baldakinen och Göta Källare.

Jag förstår inte varför jag kommer ihåg det, eftersom jag aldrig var där.

Osse va de en annan da

Och den ägnas åt att gömma påskägg för barn och barnbarn.