Att man aldrig lär sig. Ligg aldrig ner när du tittar på nattlig idrott! Risken att somna är 99,9 %. Så ock denna gång när Armand Duplantis avslutade VM i fri idrott genom att hoppa 621 cm i stav.
Som tur var sändes allting i repris på vaken tid. Egentligen är det mot mina principer att se något i efterhand, när man vet hur det slutar, framför allt fotbollsmatcher.
Men detta var annorlunda. Om man inte hade full koll på hela vägen fram, så blev det en njutning ändå att följa tävlingen.
* * *
Jag vet inte om det är speciellt för friidrott, men de svenska tv-experterna var suveräna på att hjälpa mig fram. Att ge information om sådant jag inte hade en aning om.
Christian Olsson och Alhaji Jeng har aktiva karriärer bakom sig, men framför allt förmågan att delge omgivningen av sina kunskaper.
Det gav SVT tillbaka ledarpositionen när det gäller att skildra idrott.
* * *
Till skillnad från Viaplays sändning av Alexander Gustafsson match i MMA i lördags, Två kommentatorer som fortfarande är involverade i sporten, men inte har talets gåva.
Efter matchen kommenterade Simon Sköld: ”Alex är SÅ bra.”
Nej, han var inte bra. Han var usel. Redan efter ett par sekunder blev han golvad och sedan utslagen efter en dryg minut.
Ingen har blivit så uppblåst till stjärna som The Mauler. Han förlorar match efter match, men drar ändå till sig uppmärksamhet.
Det beror naturligtvis att ingen vill kritisera och tala rent ut. För de är själva beroende av ett gott förhållande till den så kallade sporten.
Nu kan det väl ändå inte gå att blåsa upp ett nytt framträdande i oktagonen för The Mauler.
* * *
I stora ögonblick är det lätt att tappa perspektivet. Efter Perseus Karlström andra brons i gång, så utnämnde gångexperten honom till ”en av de största genom tiderna i svensk friidrott”.
Nu är gångsporten på väg att bli en integrerad del av friidrotten, men det finns redan en del framgångsrika utövare. Mando Duplantis blev den sjunde svenska världsmästaren. Perseus har trots allt bara två bronsmedaljer.
Dessutom haglade det olympiska medaljer över svenska gångare på den gamla goda tiden. John Ljunggren tog tre olympiska medaljer, varav ett guld 1948–60.
* * *
Och så börjar optimisterna spekulera i nytt guld för MFF i allsvenskan efter segern över Sirius. MFF har inte förlorat mot Sirius sedan 1973 och Sirius fick spela med tio man under en stor del av matchen.
Jag minns att jag var på plats i Uppsala vid förlusten 1973. Inte för förlusten, utan för att MFF då släppte fram en debutant i målet – Janne Möller.
Det gick bättre för honom senare.
Framför allt kommer det att rätta till sig i den allsvenska tabellen i nästa omgång. Då kommer de andra lagen ifatt och alla har spelat lika många matcher.
Sedan kan vi börja spekulera.
* * *
Men först ska MFF ta sig vidare i Champions League-kvalet på onsdag mot Zalgiris från Litauen genom att reparera förlusten på bortaplan. MFF har nästan aldrig förlorat på hemmaplan mot ett östeuropeiskt motstånd. Ett par plumpar på 1990-talet, men på den tiden var MFF inget topplag.
Bekymmersamt är att Anders Christiansen och Isac Kiese Thelin, de två som skulle bära laget, inte levererat på sistone.
Hur långt ska man gå med att rotera i laguppställningen? Det kan vara negativt att aldrig spela med samma lag två matcher i följd.
Förr hade man en non-stop-liga över vilka spelare som varit med flest allsvenska matcher i följd.
Bäste MFF-are är dagens 80 åring (https://firarbloggen.wordpress.com/2022/07/25/krister-kristensson-80-ar/) som kom upp i 222 raka matcher 1964–75. Han kommer aldrig att överträffas.
Håkan Malmströms blogg 