Fick MFF rejält betalt för Sarr?

”Intet är som väntans tider” (Erik Axel Karlfeldt). Dock är det inte så att barnaskaran förväntas växa. Nej, jag väntade på ett mail från Malmö FF. Till slut kom det:

”Tack för din tid i Malmö FF, Armin Sarr.”

Sedan följer ett uttalande av sportchefen Andreas Georgson hur mycket Sarr har betytt, följt av att Armin Sarr understryker hur mycket MFF har betytt för honom.

Jag har sett det förr.

* * *

Vi får förstås vi inte veta tillräckligt för att bedöma om det var så klokt att sälja Sarr.

Under gamla tider (Eric Persson) var det en regel i MFF, att inte stoppa någon som kunde tjäna storkovan utomlands.

Men det var på den tiden vi kallade oss amatörer. Och spelarna fick, bara i övergångssumma, en ersättning som motsvarade tjugo årslöner för en arbetare.

Så är det inte längre. I dag är MFF en rik klubb som har väl tilltagna löner för sina spelare. De ekonomiska musklerna ska kunna hindra mindre klubbar utomlands att locka över spelare.

En sådan är Heerenveen.

I nuläget tillhör man den sämre halvan av den nederländska ligan. Det kan inte vara av sportsliga orsaker som Sarr vill spela där i stället för i en mästarklubb i Sverige.

Återstår pengar. Och man kan bara hoppas att MFF tagit bra betalt.

* * *

Men det finns en annan sida av myntet också. På sommaren 2006 lämnade Afonso Alves MFF för just Heerenveen. Där gjorde han stor succé. Vann skytteligan med 12 måls marginal till närmaste konkurrent – och blev uttagen i det brasilianska landslaget.

2004 blev Markus Rosenberg utlånad till Halmstads BK – och vann allsvenska skytteligan. Kom hem och spelade våren 2005 när han såldes till Holland – dock till storklubben Ajax. Enligt uppgift för 40 miljoner kronor.

I båda fallen såg MFF till att få rejält betalt.

* * *

En dag som denna går det naturligtvis inte att komma ifrån EM i handboll. Sociala medier fullständigt översvämmas av lovord. Med all rätt.

Och laget utses till självklara vinnare av Bragdmedaljen.

Men det är nog klokast att avvakta tills det är slutkasat på nederbörden. I de sammanhangen finns det tvåmannalag som kan ta OS-guld.

Inte heller Jerringpriset lär komma det svenska laget till handa. Möjligen om det visar sig att någon av spelarna har en häst. Då kan det bli fart på röstningsproceduren.

* * *

I denna spalt har tidigare diskuterats hur svenskar och danskar tillgodogör sig språket när de byter land.

Mina favoriter i det sammanhanget har varit ishockeyspelaren Kim Staal i Malmö IF och fotbollsspelaren Lasse Vibe i IFK Göteborg. De talade på kort tid perfekt svenska.

På andra hållet har jag lagt märke till att Mattias Jonsson under sin tid i Brøndby talade klanderfri danska.

Nu har jag hittat en favorit till.

Jag såg en intervju i danska TV2 efter den svenska finalvinsten. Niclas Ekberg briljerade med sina goda danskkunskaper.

Bland annat frågade man honom om det var det största han upplevt inom handbollen.

– Ja, med afstand.

Ett genuint danskt uttryck. Då är det ändå tio år sedan Niclas spelade i Danmark, två säsonger i AG Köpenhamn 2010–12.

Han är bra på mer än straffar.

* * *

Men citatmaskinen från EM är förstås Jim Gottfridsson:

– För hela ditt jävla liv håll han i ryggen.

– Inget jävla hittepo.

Allt på säregen Ystadsdialekt.

* * *

I dag är det inte bara sista dagen i januari, det är bara fyra dagar kvar till OS-invigningen.

Tidsskillnaden till Peking är sju timmar. När klockan är 22 i Peking är den 15 här i Sverige.

Dessbättre har tävlingstiderna anpassats till Europa. De flesta intressanta tävlingarna går på morgonen/förmiddagen svensk tid.

Men snowboard klockan 02.30 tänker jag avstå ifrån.

Dags att korta säsongerna – eller ställa in

Nu får det va nock. All idrottsutövning har blivit rena parodin. I stället för att räkna poäng och mål är det antal covidfall som gäller.

För tillfället är det EM i handboll och SHL i ishockey som är drabbade. Plus förstås, att vinter-OS hänger som ett mörkt draperi över all verksamhet.

Ställ in eller gör nedskärningar, är mitt råd.

Det är ju fullständigt vansinnigt, att SHL ska ta igen sju-åtta inställda matcher. Eftersom det i stor utsträckning bara är en transportsträcka fram till slutspelet, så finns det en lösning.

Lagen ska mötas fyra gånger under en säsong. Ta bort de sista mötena, så att serien är klar efter 39 spelade matcher. Det kan bli lite orättvist med hemma- och bortamatcher, men det är ett pris man får ta. Fast så rationellt får man kanske inte resonera.

Elitserien i handboll har ett normalt uppehåll under EM. Man kan bara hoppas att det räcker.

För övrigt borde EM aldrig spelats. Det som förekommer nu är närmast löjeväckande.

Även bandyn har sina problem, men de sträcker sig inte så här långt söderut.

Däremot är det rationellt, att Gothenburg Horse Show redan nu beslutat att ställa in. Trots att tävlingen var planerad först till 23–27 februari.

* * *

Det gick att flytta sommar-OS i Tokyo ett år. Men nu är det för sent med en sådan åtgärd för Peking.

Förutom ishockeyn finns det inga grenar där deltagarna kommer i direkt kontakt med varandra. Skulle vara masstarten i skidgrenarna i så fall.

* * *

Ukaleq Slettemark – dansk skidskytt

Danmark tillhör inte de stora vintersporterna. Denna gång har man dock en deltagare även i skidskytte.

Ukaleq Slettemark är dansk representant i damavdelningen. Hon tävlar för Danmark, men kommer från Grönland och bor i Norge.

Det är dock inte första gången det finns dansk representation. Vid OS 2010 fanns det en dansk herre med.

– Jag ska bli bättre än han i varje fall, säger Ukaleq Slettemark.

Han blev nämligen näst sist och heter Øystein Slettemark. Just det, pappa till Ukaleq.

* * *

Den danska ishockeytruppen innehåller tre spelare från Malmö Redhawks. Men framför allt en annan gammal rödhök, Frans Nielsen.

Han har till och med blivit utsedd att bära den danska flaggan vid invigningen tillsammans med curlingspelaren Madeleine Dupont.

Tyvärr kan det gå om intet. Frans Nielsen tillhör dem som fått Corona smittan och det blir en kamp med klockan om man hinner bli friskförklarad innan den danska truppen avreser.

* * *

På Discoverys sändningar från fotbollsallsvenskan intervjuades vanligtvis danska deltagare på engelska. Man ansåg att annars skulle inte den större delen av den svenska befolkningen förstå.

Men i handbolls-EM ska vi förstå när norrmän med munskydd intervjuas.

* * *

De svenska ryttarna fick Jerringpriset.

Kartläserskan Tina Törner fick vara med i ett TV4-program.

Det är kul när passagerarna premieras.

* * *

Ett dystert besked i veckan är att Kvällsposten drar ner på sin redaktion. Och att allt arbete på kvällstid och på helger slopas.

Kvällsposten journalister ska alltså följa vanlig kontorstid.

Det drabbar sportbevakningen i första hand. All idrott utövas i princip på obekväm tid.

Naturligtvis är det penningknuttarna på Bonniers i Stockholm som har räknat. Att ha folk på OB-tid kostar pengar.

Efter nedskärningen kommer Kvällsposten redaktion att uppgå till tio medarbetare.

I en matrikel från 1974 hittar jag att KvP-redaktionen då bestod av 86 personer.

Men så gjorde man också en bra tidning, den ambitionen försvann när Expressen övertog ägandet.

Fast, ska sanningen fram har jag inte köpt pappersvarianten av KvP på 12 år.

Om Bonnierledningen fortsätter på den inslagna vägen kommer det snart inte att finnas någon tidning att köpa.

Fel vinnare av Jerringpriset

Egentligen är det lite för tidigt, eftersom avgörandet sker i kväll, men redan nu kan jag konstatera:

Det blev fel vinnare av Jerringpriset.

Så blir det man låter folket rösta och alla röster har lika värde. Svenska folket är nämligen totalt okunnig om idrott. När det gäller det här priset tas helt andra hänsyn.

* Vem ser trevligast ut.

* Vem har en mjuk framtoning.

* Vem sysslar med en idrott där man kan organisera röstningen.

Sedan är det en fördel om man representerar en idrott med mycket smal internationell utbredning – och därmed kan skryta med medaljer.

Det är därför skidskytten Magdalena Forsberg fått priset fyra gånger, medan Sveriges främste idrottsman under 20 år bara fått det en gång, Zlatan alltså.

Jerringpriset har delats ut 42 gånger.

17 gånger till en skidåkare – 24 %

3 gånger till fotboll – 7 %

Dessutom har tennis bara blivit uppmärksammat en gång, Mats Wilander 1983. Detta trots att Sverige dominerade världstennisen en bit in på 1990-talet.

Stefan Edberg vann sex Grand Slam. Bland annat US Open 1991 och 1992, Men båda gångerna var det Pernilla Wiberg som fick priset.

När Mats Wilander vann tre Grand Slam-titlar 1988 så räckte det inte till ett andra guld.

Svenska folket begriper ingenting.

* * *

Daniel Ståhl borde vinna

Då måste man förstås sticka ut hakan och berätta vem som borde vinna Jerringpriset.

Vi har två OS-guldmedaljörer i världens största idrott, friidrotten, utövat i alla världens länder.

Daniel Ståhl och Armand Duplantis. Eftersom Duplantis åtminstone fått Bragdguldet (2020), så får det bli Daniel Ståhl.

Men det finns smygare:

* Ridsporten kan på nytt mönstra sina skaror så att sporten får priset för fjärde gången på drygt tio år.

* Det finns två skidlöpare med VM-guld bland kandidaterna.

* * *

Hopplandslaget till häst fick Bragdmedaljen förra året. Det gjorde att Malin Baryard intervjuades i SVT. Hon hade ett märke i mössan, jag kan garantera att det var H&M, som pixlades bort i tv-rutan.

Någon dag senare intervjuades skidskytten Sebastian Samuelsson i samma kanal. Jag räknade till 17 reklammärken, bland annat ett russinpaket på skidorna. Det sändes utan inskränkningar i filmen.

Hyckleri i sin prydno,

* * *

Läser en rapport, att var åttonde person i åldern 16–25 år använder eller har använt preparat för att förändra sin kropp.

Jag platsar inte i åldersgruppen, men väl i resultatet. Framför allt är det två preparat som varit verksamma för min förändring.

Whisky och chips.

* * *

Den här tiden på året kallas med rätta ”silly season” inom fotbollen. Och i min del av världen Malmö FF.

Nu är det klart att Bonke Innocent lämnar MFF. Och supportrarna protesterar.

Bonke har varit en sällsynt dyr investering för MFF. Han köptes loss från Lilleström och fick sedan en lön i den översta kategorin.

Den senaste gången som Bonke Innocent träffade målet med ett av sina skott var i augusti 2019. På 4,5 år i MFF träffade han målet totalt tre gånger.

Även om Bonke har sina förtjänster finns det mer man kan få ut för den kostnaden.

* * *

Den svenska åkomman att jubla lite för tidigt blev det svenska handbollslandslaget varse i pågående EM. Efter inledande storsegern över Bosnien/Hercegovina utropades Sverige som blivande guldmedaljörer, även av experter som borde begripa bättre.

Nu står Sverige i läget att man måste vinna över Tjeckien i kväll.

Tyvärr handlar det inte bara om att göra flest mål i matcher, utan att undvika coronasmittan. Två i det svenska laget har drabbats.

Då kallar man in Valter Chrintz i truppen.

Han borde varit med från början, en personlig favorit. En bolltrollare som förtjuser publiken.

På samma sätt som jag förväntar mig att Sebastian Nanasi ska göra för MFF i allsvenskan.

Är det bara en tillfällighet att båda kommer från Kristianstad?

Ge han en hurring!

Ack, va tomt. Kollar igenom alla mina 109 tv-kanaler. Ingen snökasning någonstans. Abstinens. Och det lär inte bli mycket bättre förrän OS börjar den 4 februari.

Och det hjälper inte hur mycket man zappar runt. Snooker på Eurosport är det närmaste man kan komma. Då finns bara en lösning kvar: Facebook.

Där har jag upptäckt en ny verksamhet, idrott kan man inte kalla det. Hittar inte någon benämning, men det skulle kunna vara: Örfilning.

Alltså det står två personer, oftast väldigt välvuxna män, och ger varandra en kraftig örfil (hurring på skånska). De hämtar kraft långt bakom ryggen i tillslaget.

Ibland händer inte mer. Motståndaren står kvar som om det var en smekning, ibland blir de groggy och även ramlar i golvet.

Hur kan man över huvud taget komma på något sådant? Vad jag kan utröna är det en rysk företeelse.

Själv är jag så gammal, att jag varit med om ett få en örfil av läraren i skolan.

Jag var inte speciellt busig, men hade tydligen på något sätt gjort mig förtjänt av en bestraffning. Det tyckte läraren i varje fall, för övrigt den i särklass sämste lärare jag haft bland det hundratal jag upplevt.

Detta hände sig på hösten 1957 när jag gick i femte klass. Som en följd av detta förbjöds skolagan den 1 januari 1958.

Ja, det kanske fanns andra anledningar också. Till exempel att samhället lärt sig att våld inte gör någon människa bättre.

Det dröjde trots det till 1966 innan all barnaga blev straffbar.

* * *

Vid något tillfälle har jag biktat mig och erkänt, att skidskytte är en ytterst angenäm tv-upplevelse. Även om det har ett väldigt snävt upptagningsområde.

Men i helgen var det någon märklig stafett där Sverige slog Belgien med en enda sekunds marginal.

Stina Nilsson är en härlig idrottskvinna som fått enorm uppmärksamhet trots att hon är nybörjare och resultaten har blivit därefter.

Som gammal OS-guldmedaljör i vanlig längdåkning trodde jag hon skulle köra åttor runt övriga deltagare, men att hon behövde lära sig skjuta.

Nu visar det sig gång på gång, att hon är inte alls snabbast i spåret. Hon har inte en chans mot systrarna Öberg ens om man räknar bort skytteresultaten.

Men det kanske säger mer om systrarnas kapacitet.

* * *

I veckan har MFF fått en ny tränare i Milos Milojevic. Ett spännande namn i den betydelsen, att han inte precis har några starka meriter. Om man inte räknar att han fått sparken i Hammarby.

Omdömena ska därför vänta till säsongen är igång. Och då gäller det bara vinster och SM-guld, annars är en MFF-tränare oduglig.

Ja, man kan få sparken även om det blir guld (Allan Kuhn och Magnus Pehrsson).

* * *

Den närmaste tiden kommer det att bli mycket diskussion huruvida Antonio Colak ska bli kvar i MFF. För tillfället är han tillbaka i sin grekiska klubb Paok Saloniki. Ser att Paok vunnit sina fem senaste matcher, men att omgången i söndags i princip ställdes in på grund av pandemin.

Det ska finnas någon utköpsklausul i kontraktet med MFF på 30 miljoner kronor. Ryktesvägen har MFF erbjudit 15 miljoner.

Även det är i högsta laget. Själv har jag föreslagit 10 miljoner kronor.

När MFF återstartar i morgon är nämligen Amin Sarr tillbaka. Och han är bättre än Colak, om man ser till de ekonomiska förutsättningarna.

Kanske även de idrottsliga, Sarr har den talangen.

* * *

Statsminister Magdalena Andersson höll presskonferens om det coronaläget, med snittnivå som är ”all time high”. Då var det två reportrar som frågade om statsministerns städhjälp.

En koll visar dock att ingen tidning gjorde det till huvudnyhet.

Det finns hopp även för skymningspressen.

Ingenting är som förr

Det har varit bra helger den här gången. Sett ur ett nationalekonomiskt perspektiv, alltså. Jul- och nyårshelgerna har infallit perfekt på lördag-söndag. Inga extra arbetsfria dagar här inte. Och det är ju bra.

Men folk har hunnit handla julklappar ändå. Ser i en rapport från Svensk Handel, att vi handlat julklappar för 21 miljarder kronor. Det innebär, enligt samma källa, omkring 3150 kronor per person som köper julklappar.

En summa som synes svindlande till dess att man sätter sig ner och räknar. Jo, det stämmer nog. Minst.

* * *

Julen innebär många traditioner. En del har dock försvunnit under åren.

När jag var barn så innebar annandag jul premiär för allsvenskan i bandy. En stor händelse i fäbodstrakterna, som jag på den tiden avlyssnade i radions Sportextra.

I år på samma datum spelades den 17:e omgången. Och jag har slutat intressera mig.

Att se bandy live har jag bara gjort två gånger. DM-finalen 1955 mellan IFK Malmö och Örkelljunga, när man hade is på Sorgenfri, och VM-finalen i Stockholm 1971. Den senare som utsänd av Sydsvenskan, ett av mina första reseuppdrag. Sen har det inte blivit fler matcher.

* * *

Under många år ägnade jag å yrkets vägnar julhelgen åt SDS-cupen i bowling och Skånecupen i innefotboll. Bowlingen lades ner för länge sedan, medan Skånecupen ställts in de två senaste åren på grund av coronan.

* * *

Helgerna innebär också att tv-kanalerna satsar på gamla beprövade kort. Och lite nytt, som långfilmen om ”Nya Jönssonligan”. Den har fått dåliga recensioner och nu förstår jag varför.

Något som helt tappat gnista och charm var ”Agnetas nyårskarameller” på TV4. Det var ju ingenting som var roligt, inte några misstag som gjorts under året. I stället skulle andra kommande TV4-program framhävas.

Bland annat uppmärksammades EM i fotboll med reportern Ali Reza i studion. Det satte fingret på en av de märkligaste satsningar som TV4 gjorde. Matcherna kommenterades från en studio i Stockholm, medan denne Reza reste Europa runt och intervjuade supportrar. Det finns en paragraf i journalistavtalet som säger, att man kan neka ”förnedrande uppdrag”. Den borde tillämpats här.

I stället talar på TV4:s hemsidan om ”viral succé”. Herre min je.

* * *

I ställer fick Tour de Ski rädda helgerna. Åtminstone för de främsta i världen som fick möjlighet att fira jul i sina hemtrakter. För i Alperna var det mest andraplansfigurer som kasade runt.