Tveksamt med Mjällbys rekord

Någon hejd måste det kanske ändå vara i hyllningarna av Mjällby. De är suveräna och välförtjänta mästare. Men hur är det med poängrekordet?

Vid minst fem tillfällen upprepade man i tv-sändningen, att Mjällby uppnått poängrekordet ”genom alla tider”.

Många tycks tro, att tideräkningen började vid millennieskiftet. Men det fanns faktiskt liv på jorden och till och med allsvenskt spel i många år dessförinnan.

Visst är det sant att Mjällby tagit fler poäng än någon tidigare. Men det är som att påstå, att ”i går var kungen nykter”. Nu har jag inte full koll på majestätets dryckesvanor, men man utgå från att han hade en vit dag. Ett sådant påstående är i sig rätt, men anspelar på något annat.

Likadant med poängrekordet. Mjällbys poängsumma är den högsta något lag uppnått – sedan 16-lagssserien infördes 2008!

Dessförinnan spelades allsvenskan omväxlande med 12 lag, 14 lag, ibland med slutspel, mästerskapsserie och annat elände.

Det enda rättvisa är då att räkna poäng/match. Då har Mjällby för närvarande 2,46 poäng. Beroende på de två återstående matcherna kan man sluta på mellan 2,30 och 2,60.

De bästa (gamla tider omräknade till trepoängssystemet) är:

Malmö FF 1950              2,81
Malmö FF 1986              2,68
Norrköping 1960            2.50
Malmö FF 1974              2,38

Så Mjällby får nöja sig med att sluta på i bästa fall tredje plats med det räknesättet. Bra ändå.

* * *

I kväll blir det final i ”lucky loser-kampen” i allsvenskan. Tvåan är den förste förloraren, som det heter. Malmö FF mot Hammarby.

MFF har inte förlorat båda matcherna mot Hammarby sedan 1962. Det året, den 13 maj, vann Hammarby i Malmö med 3–0, Men matchen blev historisk av annat skäl: Bosse Larsson debuterade.

* * *

Apropå Bosse fick han och Krister Kristensson sin välförtjänta uppmärksamhet när bronsbysterna av skulptören Jonas Högström på de båda MFF-giganterna avtäcktes.

Krister spelade 626 matcher för MFF, varav 348 i allsvenskan.

För Bosse blev det 546 matcher, 302 i allsvenskan.

Krister passade på att spela 70 allsvenska matcher när Bosse var i Stuttgart, annars hade ordningen varit den omvända.

* * *

Med tanke på de usla tv-programmet på lördagskvällar hamnade jag på streamingtjänsten DAZN.

Där visade man en hel gala med ”Bare Knuckle Fighting”, det vill säga boxning med knytnävarna, inga handskar.

Bara det var en återgång till den ursprungliga boxningen, dessutom var ringen rund som sig bör. Det hade en del komiska inslag när boxarna inte hittade sin ”ringhörna” mellan ronderna.

Jag tror att av åtta matcher slutade sex med någon form av knockout. Med tanke på omständigheterna räckte det ofta med en bra smäll, sedan var det over and out.

Stor skillnad mot dagens amatörboxning där man mer eller mindre övergått till kuddkrig för att blidka förbudsivrarna.

Den här sortens ”fighting” är inte tillåten i Sverige, även om det förekommit några illegala matcher.

Det förbudet finns det ingen anledning att rucka på.

* * *

Jämställdhet är fint. Det borde alla sträva efter. Ändå finns det ojämlikheter mellan könen.

I fängelserna är 93 % män.

Potter den ende som fanns kvar

Det går väl inte at undvika. Sverige har fått en ny förbundskapten i fotboll. Graham Potter.

Men, ärligt talat, det fanns inte så mycket annat att välja på. Urvalet, med tanke på omständigheterna, begränsades till tränare som fått sparken eller på annat sätt var arbetslösa (de flesta dock med en fallskärm på flera hundratusen i månaden).

När det gäller tränare finns det många ”experter” som lägger vikt vid aktiva meriter. Fredrik Ljungberg, Olof Mellberg och Ole Gunnar Solskjær, för att nämna några. Tack och lov att de sorterades bort.

Jag var från början tveksam till Jon Dahl Tomasson, även om jag inte gav offentlighet är mina tvivel. Det är inget tungt argument, men att han enbart pratade engelska och därmed tog bort det nära förhållandet för att skapa en samhörighet.

Bob Houghton och Roy Hodgson, de två främsta i allsvenskan genom tiderna, talade utmärkt engelska. Men inom ett år kunde de svenska, till och med i sina instruktioner på träningarna.

Nåja, inte alltid. När MFF hade skotträning ringer Bobs röst fortfarande i min öron:

– Keep it low! Keep it low!

Men Bob och Roy var aldrig riktigt aktuella som förbundskaptener. När jobbet var ledigt var de uppbundna vid andra åtaganden (inte minst ekonomiskt).

Så Graham Potter har lite att leva upp till. Och han kan åtminstone svenska.

* * *

Det har i och för sig funnits en engelsman förr i den svenska landslagsledningen. George Raynor var landslagstränare både vid OS-guldet 1948 och VM-silvret 1958.

Men han påverkan på laget var mycket begränsad. Han skötte träningen genom att låta spelarna springa ett par varv runt planen och sedan spelade man två-mål.

Spelarvalet stod en uttagningskommitté för. Tre personer där Eric Persson var UK-chef under några år.

På den tiden nominerades laget, från målvakt till vänsterytter, en dryg vecka i förväg. Dessutom några reserver som inte hade någon speltid att vänta.

Nomineringen kungjordes via TT-nyheterna i radion.

Enligt Calle Palmér brukade det vanligtvis uttryckas:

”Förutom Calle Palmér har följande tio spelare tagits ut.”

Det var inte sant, men låg helt i linje med Calles överdrivna, och lättavslöjade, humor.

* * *

Annars är det mörkt för två av de lag jag känner viss samhörighet med.

Trelleborgs FF har förlorat sex av de sju senaste matcherna. Ligger för dagen på en negativ kvalplats, men med uppenbar risk att åka ur direkt.

I sista omgången möter man Örebro på Vångavallen. Den matchen kan avgöra allt.

Illa är det också för FC Rosengårds damer. Dock inte riktigt lika problematiskt. Man kan ha säkrat kvalplatsen så inte avslutningsmatchen mot Linköping blir helt avgörande för nedflyttning.

* * *

Nu är det mindre än ett år till riksdagsvalet. Och det har börjat spekuleras i regeringsbildningar.

Såvitt jag vet (och jag har universitetspoäng i ämnet!) är det valresultatet som avgör vilken regering som ska bildas.

Men nu kungörs att man inte kan sitta i samma regering som ett visst parti.

Värst är Liberalernas Simona Mohamsson, vars parti fick 2,8 procent väljarstöd vid senaste mätningen, inte vill sitta i en regering med Sverigedemokraterna, som ligger på 20.3 procent.

För Liberalerna borde all kraft och fokus ligga på att komma över 4-procentspärren.

Jag säger som min gamla mor:

”Det är löjligt att höra löss hosta.”

* * *

I sann återvinningstänkande har min slumpgenerator förpassats till Skitspissen (som vi kallade ”miljöstationen” förr i tiden).

Den envisades med att ha Gais som favorit till tredjeplatsen. Så den åkte ut.

Osse va de vabbeda

Vård av bräcklig hälsa.

Vad betyder det att MFF skäms?

En dag som denna är det förstås obligatoriskt att diskutera Malmö FF.

Men nej, det finns det så många andra som gör. Proffstyckare, supportrar, andra amatörer och – till och med – några fåntrattar,

Som liten påg fick jag alltid höra: ”Om du gjort ditt bästa har du inget att skämmas för.”

MFF-spelarna skäms. Tolka det hur ni vill.

* * *

Åtminstone kan vi dämpa besvikelsen ett tag, eftersom det handlar om landslagsfotboll nästan två veckor framöver.

Risken är att det finns en likhet mellan landslaget och MFF. Har det börjat gå snett, så fortsätter det gärna.

På presskonferensen sade förbundskapten Jon Dahl Tomasson, att han inte påverkats av historien med Robin Olsen.

Skitsnack. Ingen kan undgå att känna av negativ kritik, inte ens när den paras med massor av positiva omdömen.

Sverige är historiskt starkt på hemmaplan. Förr i tiden var det nästan en sensation om svenska landslaget förlorade på Råsunda (eller vad Nationalarenan heter). Men det gjorde Janne Andersson i en av sina sista matcher som förbundskapten. 0–3 mot Österrike och chansen till EM borta.

Förlust på fredag mot Schweiz (inför en utsålda arena, som Jon Dahl upprepade närmare tjugo gånger) skulle betyda samma sak med tanke på VM.

Och för Jon Dahl Tomasson.

* * *

Jag har aldrig accepterat, att man konverserar en dansk på engelska. Beror naturligtvis på att jag sedan barnsben hört danska. Faktiskt var det så en gång i tiden, åren före1958, att vi bara hade dansk tv att tillgå. För dem som hade tv, alltså, vilket inte var fallet i mitt föräldrahem.

Ytterst irriterad blev jag när tv-reportern intervjuade Jens Stryger Larsen inför Siriusmatchen  – på engelska.

Han blev dock snabbt avväpnad när Stryger svarade på svenska (eller nåt liknande i varje fall).

Fremragende!

* * *

Så här års är det också intressant hur det slutar längre ner i seriesystemet.

Sydsvenskan hade till och med brutit sig ur MFF-bubblan (efter två uppslag söndag-måndag) och kunde berätta att Lilla Torg FF på ett övertidsmål vann serien och gick upp i division 2.

Tyvärr missar man, att utan det målet hade Lilla Torg inter ens fått kvala. Så tätt var det i toppen.

För utombys betraktare kan berättas, att Lilla Torg är en sammanslagning av några gamla etablerade småklubbar i Malmö: Lydia, Marathon och Allians, kanske någon till.

För Lilla Torg blir det en återkomst till division 2. Man var uppe senast 2008. Den gången minns jag vem som skrev om seriesegern.

* * *

Utför har det också gått för GIF Nike från Lomma. 1965 och 1966 spelade man i division 2 södra Götaland (då näst högsta serien). I juni 1965var man ett topplag och slog publikrekord mot IFK Malmö med 6 426 åskådare. Matchen slutade 1–0 till Nike.

I helgen åkte man ner i division 5 utan ha vunnit en enda match under säsongen.

* **

Ännu värre är det för Baskemölla IF. 20 raka förluster i division 6 och 9–194 i målskillnad.

Noterar från näst sista omgången: Lira–Baskemölla 16–1. Min autokorrigering vill ändra Baskemölla till Baksmälla. Freudianskt?

Det blev till och med uppmärksammat i TV4:s nyhetermorgon. Även om man, som vanligt, uttalade Baskemölla fel. Betoningen ska ligga på ”mölla”.

* * *

Den uppskattade profetian om slutställningen i allsvenskan måste utgå.

Slumpgeneratorn har kraschat.