Osse va de månda

Helgledig för att koncentrera mig på kasning på nederbörden och käppakrig för småpågar.

Vad ska miljonerna användas till?

Det har varit en tuff helg. På söndagen var det idrott på tv i ett kör från kl 6.30 till kl 19. Och då fick jag även nytta av att ha tre skärmar igång samtidigt. Det kunde blivit längre, men jag bortsåg från de fotbollsmatcher som fanns tillgängliga.

Och, om sanningen ska fram, så slötittade jag barra på en del för att slippa julstöket.

Jag förstår, att SVT och Viaplay satsar på snöidrotter. De utövas på en tidpunkt av dagen då dn inte gör intrång på programplaneringen.

Dessutom ger de vissa svenska framgångar, undantagsvis när det är sju norrmän först i prislistan.

Innebandyn för damer hoppade jag över. Men det anses alltså som ett praktfiasko att Sverige bara kom fyra i ett VM. Säger en del om den internationella bredden.

Eftersom jag med 20 minuters tågresa kommer till en huvudstad i ett annat land, kan man jämföra.

Förutom damhandbollen sammanfattade danska sportspegeln all snöidrott på 24 sekunder. Och det varken kasning på längden eller skidskytte utan alpint.

* * *

FC Rosengård har gjort stora affärer. Damlaget bolagiseras och fotbollslaget går ihop med FC Köpenhamn.

Stora pengar, sägs det. Det talas om miljoner hit och dit. Men jag har inte blivit riktigt klok på hu de ska användas. Spelarinköp? I varje fall ett omfattande utbyte av talanger på herrsidan.

Jag är skeptisk.

Och det grundas på tidigare dåliga erfarenheter.

Officiellt kallas klubben för FC Rosengård 1917, ett tillägg en gång i tiden för att man skulle få överta Malmö BI:s (grundad 1917) plats i seriesystemet. Ja, MBI hade bytt namn till Mabi under mellantiden.

Just det namnbytet berodde på en misslyckad satsning. En storsponsor kom in i MBI och det satsades på nyförvärv från den högre hyllan både vad gällde spelare och tränare.

Framgångarna uteblev och sponsorn drog sig tillbaka. Då stod MBI där utan både pengar och spelare. En sammanslagning med Tûrk Anadolu blev lösningen den gången.

Något liknande var det samarbetsavtal som slöts mellan Malmö FF och IFK Malmö. Unga spelare kunde gå mellan klubbarna lite fritt. Bland annat spelade Pontus Jansson några matcher i ”di gule”.

Det ledde bara till att IFK Malmö ramlade ner ett steg i seriesystemet två år i rad.

Historien förskräcker, men så länge vi (jag) inte riktigt vet vad som väntar, ska domen inte utfärdas än.

* * *

Det är alltid lite roligt att grotta nr sig i proffsboxningens värld. Häromveckan gjorde Malmöbon Markus Lövberg proffsdebut i danska Viby.

Han skulle få en tuff start, trodde man, eftersom motståndaren gått 54 proffsmatcher redan.

Markus vann på knockout i första ronden. Av motståndarens manga matcher hade han förlorat 48, varav 16 på knockout.

Ett turnerande ringvrak.

* * *

Det lackar mot jul, vilket påminner om mitt bästa pappaskämt:

Good lack, sa målaren!

Barnen ser bara besvärade ut trots tjugo års försök.

Otack är världens lön.

Vem ska få Guldbollen?

Det är tid för årssummeringar när vi nu äntligen lagt dystra november bakom oss.

Bragdguldet gick till beachvolleyparet David Åhman och Jonathan Hellvig. Två genomtrevliga grabbar som man unnar allt, Kanske mer tveksamt om deras prestation motiverar priset. OS-guldet tog de ju förra året och i VM-finalen mötte de ett annat svenskt par.

För att få Bragdguldet en andra gång måste de göra något extra. Så det blir nog svårt.

Eftersom Daniel Ståhls guldkast i VM intre räckte till en andra medalj.

* * *

Näste man till rakning är Guldbollen. Här finns det inga kandidater så man kan nästan ställa in utdelningen.

Till en början kunde man bara få Guldbollen en gång. Men det var man tvungen att ändra på så att Bosse Larsson fick den en andra gång 1973.

Bosse borde fått den fler gånger, men det var först med Zlatan Ibrahimovic som man insåg, att den bäste skulle premieras oavsett hur många gånger man fått den. Zlatan har tolv guldbollar hemma.

I år då? Mjällby har varit outstanding hemmavid, Även om de gjort fantastiska prestationer ser jag inte Herman Johansson, Elliot Stroud, Noel Törnqvist, eller ens, Jacob Bergström, som möjliga vinnare.

Senast en spelare med svensk klubbadress fått priset var Roland Nilsson 1996, när han återvänt från proffsspelet

Så i allsvenskan finns inte mycket att hämta. Återstår landslagsspel eller utlandsmeriter.

Med tanke på det svenska landslagsåret finns det inte mycket att hämta där heller,

Innan det mest handlade om övergångsmiljoner hann Victor Gyökeres och Alexander Isak göra avtryck i sina tidigare klubbar, Sporting Lissabon och Newcastle,

Gyökeres fick den förra året så då återtår bara en:

Alexander Isak.

* * *

I Sverige har vi för vana att haussa svenska idrottare inför ett mästerskap.

Som det svenska damlandslaget i handboll. Jag vet inte hur många gånger det medaljspekulerats kring laget.

Såg dessa ”experter”, eller hörde talas om genrepsmatcherna mot Danmark? Där danskorna lekte med det svenska laget i tre halvlekar.

Så medaljer för det laget borde man insett var en omöjlighet.

Att man skulle förlora mot Brasilien och Angola kunde dock ingen förutse.

Den nuvarande spelaruppsättningen nådde sin peak för flera år sedan.

Nu får förbundskapten Tomas Axnér stå där med skammen.

Något förvånande är att förbundet lät Axnër även ha en heltidstjänst i danska Esbjerg.

Sånt brukar inte slå väl ut.

* * *

I söndags hade jag tv-ljudet på i bakgrunden. Plötsligt började man skrika och jubla. Jag var övertygad om att det var Jesu återkomst, så jag kollade.

Men diet var bara en massa kvinnfolk som kasade runt på nederbörden.

Jag tvivlar på Bragdjuryn

I morgon utses årets vinnare av Bragdguldet. Jag är redan tvivlande på dess utslag. Av en bestämd anledning:

Juryn är inte kompetent.

Vad jag förstår består den av 14 medlemmar. Alla invalda på sportsliga meriter. Sex av dem har själva fått medaljen.

De har alla lyckats nå framgångar med armar och ben. Men har de idrottsliga kunskaper, kompetens och omdöme?

Det kan i vissa fall uppfyllas, men tillåt mig tvivla generellt.

* * *

Att jämföra prestationer i olika idrotter är förstås nästan omöjligt, men man kan börja med att ställa frågan:

Hur många av FN:s 193 medlemsländer utövar idrotten? Ska vi sätta gränsen vid 50 nationer?

* Då faller alla skidåkare bort (sex av fjorton nominerade).

* Guldglansen i beachvolleyboll flagnar.

* Mountainbike får stopp i backen.

* * *

Då återstår bara sex kandidater:

Andreas Almgren, Isabelle Haak, Mjällby AIF, Truls Möregårdh, Maja Stark och Daniel Ståhl.

Alla aktiva i världsomspännande idrotter.

* * *

Maja Stark vann US Open i golf. Men den sporten har stortävlingar varje vecka. Åtminstone fem gånger per år med VM-stämpel.

Isabelle Haak är internationell storstjärna, men hemma i Sverige är volleyboll (med eller utan sand) en minisport.

Andreas Almgren tog VM-brons på 10 000 meter och satte lite rekord. Men han var ingen vinnare.

* * *

Då återstår bara tre:

Truls Möregårdh, segrar i Europa Smash med hela världseliten.

Mjällby AIF, allsvenska mästare på rekordpoäng.

Daniel Ståhl, VM-guld i diskus under bragdartade former.

* * *

Den största skandalen i bragdjuryn historia var 2012. Då man premierade Lisa Nordén för att hon stupade över mållinje som tvåa i OS.

I stället för Zlatan Ibrahimovic, Sveriges genom tiderna bäste fotbollsspelare, som det året var bland de tre främsta i hela världen.

Kvar i juryn från den tiden är Magdalena Forsberg, David Lega och Karin Mattsson. De borde ha diskvalificerats redan då.

Fotbollens ende juryrepresentant är Tomas Brolin. Han kommer att stå sig slätt mot de sex från snösporterna.

Så Mjällby AIF kan vi glömma. Fotbollen göre sig icke besvär.

Truls Möregårdh har gått hem i tv-rutan. Det kommer att ge topplats i Jerringpriset. Men inte här.

Daniel Ståhl utförde en bragd, vilket det lär finnas en klausul som ska ge extra kraft i bedömningen.

* * *

Så slutsatsen är enkel:

Daniel Ståhl!

Men det kommer att bli en snömosare.