Svenskarna blir lätt överskattade

Om en dryg vecka smäller det. Vinter-OS. Hela Sverige kommer att stå stilla, för det är i den kategorin det kan bli svenska medaljer. Experterna tror på en repris från Peking 2022 där det blev 18 medaljer.

Så många blir det inte. Av den enkla anledningen, att man måste räkna med vissa misslyckanden för medaljaspiranterna.

Jonna Sundling (bilden) har dock en realistisk guldchans.

Faktiskt börjar OS redan på nästa onsdag. Curlingen måste tjuvstarta för att hinna med alla matcher. Först 12 omgångar i mixed med slutspel, därefter samma sak individuellt för både herrar och damer. På det viset blir det curling varje dag under hela OS, 4–22 februari.

* * *

Det är ett känt faktum, att media (och folket) överskattar den svenska nivån. Till exempel under pågående handbolls-EM.

Efter en seger i huvudrundan talades i en sydsvensk tidning om ”Sverige på väg mot semifinal”.

När det sedan blev seger i ytterligare en match var Sverige ”på väg mot medalj”.

Sedan blev svenskarna fullständigt utspelade av Island.

Det innebär dock inte att semifinalplatsen är borta. Tvärtom. Sverige har kvar Ungern och Schweiz, som inte har något att spela för och segrar i de matcherna garanterar semifinal.

Väl där har Sverige inte längre fördel av hemmaplan, eftersom slutspelet avgörs på Jylland i Herning. Ett möte med Danmark där blir ingen trevlig upplevelse.

Just en semifinal mellan grannländerna ger en nostalgisk upplevelse.

Så skedde 1958 och jag fick gå till en släktning för att se matchen. På dansk tv, eftersom det var det enda som fanns.

Jag minns att Sverige vann med 13–12. Bara siffrorna antyder vilken utveckling handbollen har genomgått. Till stor del att man nu tillåter snabba avkast efter mål. Förr fick man vänta tills det målgörande laget återvänt till egen planhalva innan man fick sätta bollen i spel igen.

Så är ni förstås nyfikna på vem som gjorde målen den gången: Rune Åhrling 5, Rolf Zachrisson 4, Kjell Jönsson 2, Gunnar Kämpendahl 1 och Nils Ekeroth 1.

* * *

Man vill ju inte förhäva sig, men redan förra veckan var rubriken:

Fel vinnare av Jerringpriset | Håkan Malmströms blogg

Och jag fick rätt.

Hur kan man påstå, att Jerringpriset är den högsta utmärkelsen (jämte Bragdguldet) i svensk idrott?

Världens bäste idrottsman Armand Duplantis fick inte plats bland de fem främsta, Utklassad av segraren Jonna Sundling som fick 214 832 röster, därefter Mjällby 110 591 och Daniel Ståhl 56 726. Sen får man gissa hur många röster Duplantis fick.

Så mina 15 kr i telefonavgift gjorde ingen nytta, åtminstone inte för resultatet.

Att det kan bli så skevt kan vara att omröstningen sker när vinteridrotterna är mitt i säsong. Ingen var ens med på galan.

Mest betydande är förstås det svenska folket inskränkthet. Man kan bara ta tåget en halvtimme västerut och ingen har hört talas om Jonna Sundling. Däremot Armand Duplantis. För att inte tala om Zlatan Ibrahimovic.

Det svenska folkets okunnighet visade sig redan 1955 när 83 procent röstade för fortsatt vänstertrafik.

Ett förslag: Gör som Melodifestivalen och låt även en internationell jury vara med och rösta. Då blir det banne mig ingen nederbördskasare som vinner.

* * *

Intressant iakttagelse från söndagens många sportsändningar i tv:

* Prix d’Amerique i TV4: Tre kvinnor i studion.
* Handbolls-EM i Viasat: Tre kvinnor i studion.
* Vinsterstudion i SVT: Jämställt, eftersom Mona Brorsson var ledig.

Men det är bara en observation. Någon åsikt vågar man inte ha.

Fel vinnare av Jerringpriset

På onsdag är det Idrottsgalan med utdelning av Jerringpriset. Och det är lika bra att redan nu slå fast:

Fel vinnare!

En liten brasklapp dock: Såvida inte Armand Duplantis får det.

Anledningen är att det nästan varje år blir fel vinnare är, att svenska folket får rösta och där är omdömet och kunskapen mycket ringa.

Det blir ofta det mest iögonfallande som premieras, inte den prestation som varit bäst.

Skräckexemplet är 2012 när Lisa Nordén fick både Bragdguldet och Jerringpriset för att hon blev trött och stupade på mållinjen. Samma år som Zlatan Ibrahimovic stod på topp och gjorde elva mål i landslaget, varav fyra mot England.

Ridsporten har varit duktig på att mobilisera trupperna och röstat hem Jerringpriset tre gånger.

För att inte tala om Magdalena Forsberg, fyra gånger vinnare. Utan att ta OS-guld i denna begränsade idrottsgren. Men hon har utstrålning, vilket går hem i folksjälen.

Så nu har jag bestämt mig för att inte bli irriterad om svenska folket gör fel än en gång.

* * *

Att rösta på Jerringpriset på telefon kostar 15 kr per samtal.

Eller som Verner von Heidenstam uttryckte det:

”Det är skam, det är fläck på Sveriges banér,

att medborgarrätt heter pengar.”

Fast det går till välgörande ändamål, så vet må vara hänt. Och det kanske hindrar någon okunnig från att rösta.

* * *

Det råder handbollsfeber i Sverige, inte minst här i Malmö där svenskarna spelar sina matcher under gruppspelen.

Efter segern mot Nederländerna utropades HK Malmös Nicola Roganovic både till ”supertalang” och den nye Zlatan.

Sakta i backarna. Han gjorde sju mål, varav fem var på straffkast.

Att han har talang råder inget tvivel om, men än är det en bit kvar till Magnus Wislander, Pelle Carlén (om honom finns en gripande dokumentär på TV4play), Staffan Olsson, Stefan Löwgren och de andra i Bengan Boys.

Att Roganovic kallas för Malmögrabb kan man stå ut med. Men han har veterligen aldrig bott i Malmö. Han är från Lund.

Själv har jag bott i Lund under sex månader. Det var då jag bestämde mig:

Aldrig mer så långt norrut!

* * *

Det råder även lite hybris kring ”nya” Malmö FF. Men att dra slutsatser efter en träningsvinst mot Sparta Prag är att gå för långt.

På torsdag gäller det Röda Stjärnan i Europa League. Inte heller den blir mer än en fingervisning. Svenska lag ska inte vara på topp i januari. Inte ens med ny tränare.

* * *

På MFF:s hemsida envisas med att kalla torsdagens motståndare för Crvena Zvezda, alltså klubbnamnet på originalspråket. Då ska man i logikens namn även skriva FC København när det skulle bli aktuellt.

Det påminner om svunna tider när vi på Sydsvenskan fick in fotbollsresultaten via nyhetsbyrån AP på diverse språk. Snabbt lärde vi oss att översätta Crvena Zvezda till Röda Stjärnan och Brunswick till Braunschweig.

Ibland blev det lite fel. Som när det översattes att backen Elfmeter gjort segermålet.

Eftersom tyskan inte längre är så vanligt förekommande i skolorna, ska förklaras att Elfmeter är straffspark på tyska.

* * *

Så har jag klarat ytterligare en vecka utan att ironisera över att tv-kommentatorerna skriker sig hesa över en svensk tredjeplats i skidskytte. Trots att nästan halva världseliten var med.

Var det bättre på Sixtens tid?

Tiderna förändras. Numera följer vi världseliten på skidor varje vecka via tv. Samma åkare hela tiden, gång på gång.

Annat var det förr. Då var det OS vart fjärde år och VM däremellan. Och så Vasaloppet. Inget mer i princip.

Men det var på Sixten Jernbergs tid. Han var idol även för oss som sällan besvärades av snö.

De internationella tävlingarna följde vi på radion med Lennart Hyland som guide. Och Sixten vann oftast.

Framför allt i nu aktuella Cortina när OS gick där förra gången, 1956.Femmilen vann Sixten före finländaren Veikko Hakulinen. Och det jublades bland tredjeklassarna på Sofielundsskolan, bland annat.

Han tog totalt nio medaljer på OS och sex på VM. Förmodligen är det någon som överträffat honom (Gunde Svan), men på den tiden var det bara tre individuella sträckor och en stafett. Numera är det betydligt fler.

Jag visste det inte då, men har erfarit ytterligare skäl för att gilla honom, Sixten var gift med en skånska (född i Broby).

* * *

Och det är mycket som formas i tidig ålder. En morbror tog mig med på en fotbollsmatch för första gången den 25 april 1954. MFF vann med 3–0 mot Elfsborg (två mål av Kajan, ett av Klumpen).

Men jag fick tillbringa totalt elva år bakom målet på Malmö idrottsplats och ståplatsläktaren på Stadion innan jag fick uppleva ett allsvenskt guld.

Numera anses det som fiasko om inte MFF vinner allsvenskan varje år.

Jag är evinnerligt glad att det inte var IFK Malmö som hade hemmamatch vid det där premiärbesöket.

Samma sak gäller den engelska fotbollen. Wolverhampton vann engelska ligan 1953/54 (före West Bromwich och Huddersfield, minns jag). Dessutom hade jag börjat läsa Rekord-Magasinet där Wolves var på lagbild. Därefter var det slut med framgångarna och jag begärde i princip skilsmässa.

Men jag ingick inte något nytt förhållande, även om jag haft lite fling med Manchester U, Arsenal och Liverpool under deras storhetsperioder.

Framför allt tycker jag det är töntigt när någon svarar ett engelskt lag på frågan vilket som är deras favoritlag. Man kan åtminstone hålla sig till något av de 32 elitlag vi har i Sverige.

* * *

Nu börjar det röra på sig även på den svenska fotbollsfronten. Framför allt är det dags för silly season.

Damerna har redan börjat. I Malmös damallsvenska lag FC Rosengård och MFF tycks man ha svängdörrar till omklädningsrummet. Spelare far ut och in nästan dagligen.

Lite bekymmersamt är det att de engelska klubbarna mer eller mindre dammsuger efter svenska talanger. Det gör det naturligtvis inte lättare att öka intresset för de allsvenska lagen.

Fjärran är den tid då världsstjärnorna (Marta) sökte sig till Sverige.

* * *

Intressant är förstås också att MFF:s herrar är igång med ett träningsläger i Spanien. Hur ska den spanska tränartrojkan (även Gische Molins är spansktalande med sina rötter i Uruguay) få liv i ett viljelöst MFF?

Ett problem måste vara att spelarna inte haft en ordentlig viloperiod på flera år.

Men det blir bättre i år. Europaspel kan endast nås via cupseger.

* * *

Närmst väntar VM i bandy. Det sänds på Aftonbladets webbplats.

Nu väntar vi på protester från alla dem som tycker att alla stora idrottstävlingar ska sändas i SVT.

Käppakriget stör min nattsömn

Det är dåligt med nattsömnen nuförtiden. Häromdagen var det ett jäkla smällande när jag precis hade lagt mig. Och i natt var det käppakrig i tv-rutan när jag lagt mig till ro. Som sedan höll på hela natten.

Ska hela sanningen fram lyckades jag genomföra hela semifinalen mellan Sverige och Finland i junior-VM. Runt klockan 01.45 var den avgörande straffen slagen.

Och den andra semifinalen mellan Kanada och Tjeckien följde jag också. Men bara under kortare intervaller. Alltså vid sådan tillfällen när en äldre man vaknar av en speciell orsak (tack och lov att man fortfarande vaknar innan det är för sent).

De båda matcherna var av intresse. Men i gruppspelet var det bara en massa småpågar som inte bara slogs med käppar, utan även med nävarna. När lär de sig sådant?

SVT storsatsar på evenemanget. Det måste bero på att sändningsrättigheterna är överkomliga och turneringen spelas på en tid då den inte inkräktar på andra program. I så fall finns SVT Play att skylla på.

Idrottsligt motiverar inte turneringen den stora uppmärksamheten. Men i brist på bröd får man äta limpa.

* * *

Jul- och nyårshelgerna ägnade jag under en tioårsperiod åt Skånecupen i innefotboll efter att Sydsvenskan tagit över arrangemanget när Arbetet gick i konkurs år 2000.

Det var leverans av två helsidor varje dag under två veckor. När finalspelet var klart på trettondagen lovade jag mig själv: Aldrig mer!

Men det var 50 veckor till nästa turnering, så det flöt på under ett antal år.

Numera finns inte en bokstav i Sydsvenskan. Bara nedslag när gamla tanter och farbröder visar upp sig i himmelsblå tröjor.

En tråkig utveckling.

* * *

I den här spalten hände det under förra året, att det uttalades en del profetior.

* Jag tyckte inte det var rätt att sparka Henrik Rydström som MFF-tränare. Där fick jag väl rätt?

* När det spekulerades i Rydströms efterträdare var alla medier fulla med tänkbara namn. Jag fick rätt där också, men bara för att jag hävdade att det skulle bli ett okänt namn.

* Med stöd av träningsmatcherna spåddes en dyster framtid för både Malmö Redhawks och HK Malmö. Nämnde inte ordet ”nedflyttning”, men nära nog

Båda tillhör topplagen i sina respektive serier, så där pudlar jag.

* * *

Närmast på menyn står EM i handboll, delvis på hemmaplan.

Trots att nästan ingen spelare hör hemma i elitserien. Undantagen, Skånepågarna Nicola Roganovic och Axel Månsson, har redan utlandskontrakt.

Jag var lite inblandad i VM 2011. Då var Malmö arena fullsatt – av danskar som tog sig enkelt över Bron.

Denna gång håller sig danskarna i Herning, medan Sverige får spela gruppspel i Malmö arena. Förhoppningsvis inför välfyllda läktare ändå.

Bara det inte spekuleras i svenska medaljer. Den tiden har varit – eller åtminstone tagit en paus

* * *

I dag bryter jag mot traditionen att inte arbeta på trettonafton. Under mina 40 år i tidningsbranschen tror jag det bara hände ett par gånger.

På den tiden det bara fanns papperstidningar kom Sydsvenskan inte ut på trettondagen. Men undantag för om denna dag inföll på en söndag. Varför har jag aldrig utrett.

Numera kommer tidningen inte ens ut på nyårsafton.

Snart kommer den ute ut alls.

Men det påverkar inte så mycket. Med försämrad syn har jag blivit skärmläsare.

* * ’

Mitt nyårslöfte är att inte ironisera över den lilla grupp som kallar sig världselit och kasar runt på nederbörd.

Än så länge har det gått bra.